Måndag Morgon - Daniel Andersson, något att hänga Granen i
En dag som denna, morgonen efter parodin som utspelade sig på en presskonferens fem mil norrut är det onekligen skönt att vara MFF:are och att ha Daniel Jerry Andersson som sportchef.
Jag försöker föreställa mig hur reaktionerna hade blivit i Malmö 2001, om MFF som efter en plågsam sejour i superettan svajade i tabellen under sin allsvenska comebacksäsong, hade sparkat Micke Andersson och presenterat Thomas Sjöberg och Roland Andersson som nya tränare. Alltså samma tränare som som var ansvariga för degraderingen 1999. Inget ont om spelarikonerna Sjöberg och Andersson, men som tränare blev de tyvärr historiska i föreningen av helt fel skäl.
Nu hände givetvis inte detta, utan Tom Prahl anställdes och tog MFF till toppen igen.
I landets kanske mest misskötta elitförening däremot, där tänker man annorlunda.
Till de rödblå supportrarnas chock och ilska presenterade nämligen Helsingborgs IF igår Henrik Larsson som ny tränare! Samme man som 2016 bar ansvaret för HIF:s degradering till superettan och samme man som efter några legendariska karateposer tvingades lämna ett kaotiskt Olympia där planstormande huliganer gav sig på hans son Jordan. Ja jisses...
Då ryktet hade sipprat ut redan kvällen innan kunde jag lugnt luta mig tillbaka och följa presskonferensen igår eftermiddag där HIF:s ordförande Krister Azelius (som tre dagar tidigare hade bedyrat att P-O Ljung, den tidigare tränaren, satt säkert under hela sin nypåskrivna kontraktstid) på härlig Direktör Knegoff-dialekt berättade stolt om rekryteringen av... Henke Larsson!
Det är lite småaktigt att följa andra lags forum i den här typen av stunder, men handen på hjärtat, vem kan låta bli? Reaktionerna som visserligen hade nått taket redan under lördagskvällen nådde nu sin kulmen och ställda inför fullbordat faktum var (fullt förståligt) supportrarna chockade, arga och uppgivna.
Det är i dessa stunder man bara njuter av att vara MFF:are. Det är i dessa stunder man bara älskar att vi (sedan flera år tillbaka) har ordföranden som verkar bakom kulisserna och en sportchef som sköter det sportsliga på ett ytterst kompetent sätt utan att styrelsen skall vara med och kladda. Det är en fröjd att följa Daniel Anderssons arbete och även om ingen på en sådan position klarar sig utan några plumpar i protokollet har "Ninja" ett fantastiskt facit så här långt på sin position som sportchef. Tre SM-guld (snart fyra) och tre gruppspel i Europa. Det är faktiskt helt magnifikt.
I Helsingborg igår satt HIF:s motsvarighet som ett mähä på presskonferensen medan Direktör Knegoff, f´låt Azelius, lade ut texten om Henkes förträfflighet. Sportchef "Granen", som hittills mest gjort sig känd i sin nya roll för att ha hämtat hit sin kompis Wanderson som på fullaste allvar mest ser ut att ha lite loj strandfotboll kvar i kroppen, har nu även återrekryteringen av Henke Larsson på sitt CV. I´m not impressed.
Lägger man till att Azelius, "Granen" och Henke tillika är polare vid sidan om HIF blir det hela ännu mer bisarrt, även om Azelius bedyrade att de inte spelade golf så ofta att det skulle förekomma några "kotterier". Ja jisses igen...
Hur det går får tiden utvisa, men oavsett är det skönt att kunna lägga huvudet på kudden varje kväll och veta att MFF:s sportsliga väl och ve ligger i händerna på den genuint proffsige Daniel Andersson.
Bara tanken på att den biten skulle skötas av ett kompisgäng helt utan distans till varandra och möjlighet till seriös kravbild ger mig kalla kårar.
Med detta sagt hoppas jag dock att Henke lyckas hålla kvar HIF i allsvenskan. De har ju faktiskt förmågan att underhålla t o m under det händelselösa sommaruppehållet!