Måndag Morgon - Det roliga har knappt börjat
Februari, grå- och råkallt Malmö, men ändå, en så ljuvlig doft av guldkantad fotbollsvår. Kulan är på allvar i luften igen och efter 90 minuters trevlig himmelsblå uppvisning kan vi konstatera att det roliga knappt har börjat.
För mig finns en helt annan förväntan och tillförsikt i år än 2014. Jag skall ärligt tillstå att jag aldrig såg den där supersäsongen komma. Att vi hade chans att försvara guldet, javisst, men att vi skulle defilera i topp från första till sista omgången samt spela i Champions Leagues gruppspel kändes inte riktigt greppbart. Jag upplevde inte att vårlaget 2014 hade den potentialen, men lyckligtvis hade jag fel.
I år däremot är förväntningarna högre och tilltron till truppen större. På gott och ont.
För visst är det så att möjligheten att åter ta sig in i CL-gruppspelet är oerhört liten. Att tro annat vore förmätet. Ändå är det inte utan att man när en förväntan och ett hopp inför europaspelet som i alla fall varit mig främmande sedan Hodgsons dagar. Vetskapen om att vi kan finns med oss och så länge detta inte slår över i hybris är det en bra känsla. Risken för hybris känns för övrigt rätt liten med det kloka ledarskap som finns i föreningen idag, men samtidigt vill jag höja ett varningens finger inför det allsvenska spelet. Inget lag har varit mer favorittyngda i allsvenskan sedan IFK Göteborgs glansdagar i mitten på 1990-talet och det gäller att bära det oket med ödmjukhet. Det kommer inte att gå att slarva sig genom matcher i serien, det skulle straffa sig direkt.
Så vad har jag sett så här långt som motiverar de höga förväntningarna? Ja trots det magra matchandet och det relativt svaga motståndet tycker jag mig se att värvningsjobbet och scoutingen sköts med perfekt precision även i år.
De nya spelare jag hade bra koll på innan (Lewicki och Sana) är unga men ändå etablerade toppspelare och den norska duon Berget och Eikrem känns onekligen som spetsvärvningar. Yoshi Youtun blir nog bra han med efter lite inskolning och redan nu ser man definitivt stora kvaliteter främst offensivt hos peruanen.
Jag tycker mig se att vår spelaromsättning i vinter utvecklar MFF i en mer teknisk och kvickare riktning. Mer passningsskicklighet och kvicka fötter. Jag tror det är en nödvändig förändring för att ta nästa steg. Vi såg redan förra säsongen hur ovärderligt det var att ha bolltrygge och passningsskicklige Adu på plan mot internationellt motstånd. Idag har vi i Eikrem och Lewicki två spelare till på mitten med de kvaliteterna.
Matchen mot Assyriska igår lovade en hel del. Stundtals propagandaspelade MFF inför en förväntansfull Mini-Kessel och det var med all sannolikhet bara en försmak av vad det här laget kan åstadkomma när alla bitar faller på plats och motståndet blir tuffare. Jag är nämligen helt övertygad om att dagens MFF precis som förra året växer i takt med att uppgifterna blir svårare.
Något att se fram emot nu när det roliga knappt har börjat.