Måndag morgon: Detta är hemma
"Precis som med parrelationer är det svårt att hålla kärleken vid liv i ett långt distansförhållande. Men som så ofta, när romantik och känslorna börjar falna, är det konsten som öppnar upp ens ögon, hjärta och bröstkorg på samma gång."
Motala
Ny måndag och ny vecka. Ny omstart efter ännu en lovvecka och en ny påbörjad transportsträcka till nästa ledighet. Livet, som vi säger hemma. Årshjulet, som de säger på jobbet.
Men Malmö vann igen. Åh, så enkla tre poäng.
Nu väntar ännu en förmiddag av försummade arbetsuppgifter till förmån för allehanda scrollande genom artiklar, rapporter och diskussionstrådar om gårdagens seger och styrkedemonstration. Det är väl det som menas med en blå måndag, eller hur?
Så här har man haft det länge. En match som följs av några dagars ältande som sömlöst går över i några dagars förväntan inför nästa match. En loop som pågår i 30 omgångar. Om och om igen.
Ändå kan jag ibland känna att jag var mer engagerad förr. Eller åtminstone att jag blev mer påverkad och berörd av denna finaste fotbollförening. Det är väl i och för sig rimligt, när man har uppnått medelåldern och lyckats få ihop en familj att hand om att en samling allsvenska fotbollsspelare inte alltid hamnar högst på prioriteringslistan.
Min fru förstår förstås ingenting av vad jag menar. Hon vet att jag aldrig vill missa en match och att jag ligger och telefonläser fotbollslektyr sent på kvällarna, långt efter att hon släckt sin sänglampa. I hennes värld är det ett tillräckligt extremt beteende.
Kanske är det bandet till hemstaden som inte är lika starkt längre? Det är länge sedan jag lämnade och efter många fall av det ena som ledde till det andra har jag plötsligt bott mer än halva mitt liv någon annanstans.
Varje gång jag återvänder får malmöiten i mig en törn när jag måste lära mig nya stadsdelar men också acceptera försvunna kvarter och institutioner. Precis som med parrelationer är det svårt att hålla kärleken vid liv i ett långt distansförhållande. Men som så ofta, när romantik och känslorna börjar falna, är det konsten som öppnar upp ens ögon, hjärta och bröstkorg på samma gång.
Det kunde varit ännu en fotbollsmatch med en konstruerad nyhypad rivalitet gentemot motståndarlaget. Ännu en eftermiddag där man hoppas få lite bättre uppfattning om färska stjärnförstärkningar som Stryger-Larsen och Botheim. Ytterligare en 90-minuters resa mot så enkla tre poäng.
Men MT96 ställde till med något som träffade ännu mer rätt än i bortre krysset. Ett sällan skådat tifo-spektakel som fångade staden, folket och klubben i en och samma rörliga tavla. Ett lika enkelt som storslaget vykort till oss som är ute på drift med en innebörd som inte behövdes skrivas ut.
Detta är hemma.
Till varenda en av er som var delaktiga och gjorde söndagens makalösa inramning möjlig, ett stort tack från Motala.
Framåt Malmö!
