Måndag morgon: Bottenlöst uselt - en nervös vecka väntar
"Om en vecka vet vi hur det gick i Allsvenskan 2010. Om en vecka vaknar vi upp antingen med en mental baksmälla, eller med en glädje i kroppen som troligtvis gjort att timmarna av sömn varit få."
I slutet av februari satt jag på Kastrups flygplats och väntade på ett flyg till Göteborg. Malagalägret var precis slut och de andra i Himmelriket-gänget hade lämnat flygplatsen och satt sig på tåget över bron till Malmö. Det var några timmar kvar och jag längtade hem. Ville se min kvinna. Jag ville berätta om upplevelserna från vad som skulle bli en vecka i sol, men blev en vecka i monsunregn. Ligga i min egen säng. Och kom plötsligt på att jag hade morgondagens Måndag morgon att skriva. De timmarna på Kastrup passade perfekt att teckna ner det som skulle bli nästa morgondags text.
Det var då tre veckor kvar till mötet mot Gais (minns ni kylan och snön, ni som var där på Gamla Ullevi den kvällen, minns ni den vidriga kylan och 0-0?) och jag gjorde ett försök att summera lägret och mina tankar om den allsvenska säsongen som låg framför oss. Batteriet på datorn trodde sig vara Usain Bolt och rusade i bottenläge, och jag hann i princip precis spara texten innan laptopen ropade ”nu dör jag”.
Tidigare på morgonen hade vi sju som varit med och följt laget tippat MFF:s placering för säsongen, och jag avslutade Kastruptexten med följande:
”Själv sa jag en fjärdeplats. Längre än så vågar jag inte sträcka mig. Jag antar att jag har blivit bränd av de senaste årens grusade förhoppningar. Jag blir gärna överbevisad framöver om att jag borde ha varit mer optimistisk.”
Om en vecka vet vi hur det gick i Allsvenskan 2010. Om en vecka vaknar vi upp antingen med en mental baksmälla, eller med en glädje i kroppen som troligtvis gjort att timmarna av sömn varit få. Jag vågar inte gissa hur det kommer att gå, men vet redan nu att jag hade fel den där söndagen på Danmarks största flygplats. Vi blir bättre än fyra.
Jag gör som spelarna och tar en match i taget och tänker att vi, Malmö FF, har saken i egna händer. Ett mantra vi har kunnat rabbla ett tag nu, vilket har känts minst sagt behagligt. Det är ett ypperligt läge. BP i kväll och Mjällby på söndag. Två matcher som kommer att berätta hur vi himmelsblå kommer att må den närmaste tiden. Två matcher som kommer att sätta historien.
Vinns de bägge matcherna kommer alla spelare i laget bli i det närmaste odödliga och ihågkomna för att de var med och tog det sextonde SM-guldet. Få minns en tvåa efter några år (kommer någon ihåg att IFK Göteborg fick det stora silvret när Djurgården vann så sent som 2005?). Segraren av 2010 års allsvenska kommer att höjas till skyarna i vinter, för att därefter erinras, laget kommer att bli omskrivet, funderingar hur det ska gå i Champions League-kvalet… medan tvåan kommer att förläggas till handlingarna. Och glömmas bort i evighet, amen.
När jag satt på Kastrup, och tänkte att en fjärdeplacering var realistisk men också med ett visst mått av optimistiskt tänkande, hade jag kanske tagit en andraplats om jag hade blivit erbjuden den. En andraplats efter siffrorna 5-7-9-6-7 hade varit något att vara glad för.
Fast som det sett ut i år, med jakten på HIF och sen slutet av augusti i ständig topp efter att jakten givit resultat, kommer allt annat än ett guld att kännas tungt, bedrövligt, fruktansvärt, något att må verkligt illa över.
Jag hade hoppats på Halmstad igår. Det var det många som gjorde. Men hallänningarna är ju bottenlöst usla i år, och var väl egentligen bara en räddningsplanka att hoppas förgäves på. Att Kalmar ska störa HIF i sista omgången inbillar jag mig inte heller. Det kommer alltså troligtvis att krävas sex poäng av Malmö FF i de sista två matcherna för att vinna guldet.
Utan att gå några händelser i förväg inser vi alla att det kommer att bli tufft och det kommer att bli jämnt. Nervöst, vidrigt nervöst. Om sex dagar avgörs det. Malmö FF tar emot Mjällby och Helsingborg välkomnar Kalmar till Olympia. Jag ser framför mig en fantastisk eftermiddag och kväll, och att därefter vakna upp på måndagen med så mycket glädje i kroppen att timmarna av sömn har varit få, om några. Alternativet vill jag inte tänka på. Det gör alldeles för ont.
Men först: Oljebolaget i kväll. Bara seger räknas.
***************
Hur, hur, hur gick det till när Malmö FF förlorade mot Kalmar? Detta lag förlorade alltså igår med 3-1 hemma mot samma Häcken som vi vann över med 4-0 i onsdags. Bottenlöst uselt var ordet.
***************
Och så, ett sent men innerligt tack till alla som kom med så mycket beröm till texten Rambergsvallen – en kärleksförklaring.
