Måndag Morgon - En allsvensk säsong att glömma
Efter förlusten mot AIK i Solna igår kan vi konstatera att Malmö FF som bäst slutar fyra och sämst sexa i årets allsvenska. Det är långt ifrån godkänt för en förening som har tänkt sig att dominera i Skandinavien under överskådlig framtid.
En sak som har varit påtaglig hela denna säsongen är hur lätt det är att göra mål på Malmö FF.
Bortsett från mötena mot ärkerivalen IFK Göteborg, där MFF förmodligen lyckades uppbåda någon sorts "stormatch-sisu", har det trots individuellt duktiga defensiva spelare ständigt gått att hitta lägen och öppningar för att såra MFF.
Knappt någon match har man kunnat känna att vi har haft kontroll över händelserna och allt för ofta har vi sett givna segrar rinna oss ur händerna.
Förklaringen till detta har diskuterats hela säsongen och det känns väl som att den stora spelaromsättningen har haft en avgörande betydelse.
Alldeles oavsett kvaliteten på de nya spelarna är det svårt att spela in en nytt lag på kort tid och trots att viljan nog har funnits har varken Åge eller spelarna hunnit cementera trygghet och balans i gruppen.
Det är förståeligt, men oerhört trist sett till de förutsättningar som finns.
Mer svårförståeligt är det strukturella arbetet med att bygga truppen.
Att sportchefen Daniel Andersson och hans stab har näsa för duktiga spelare råder det inget tvivel om och vi har dessutom fått god avkastning på våra sålda spelare, men när omsättningen av spelare blir för stor blir det ändå svårt för laget att just bli ett LAG:
Jag har tack och lov redan hört Daniel Andersson tala om att det blev för många spelare som behövde ersättas i år, så troligen har man redan lärt läxan, men känslan av att det var ett bortkastat allsvenskt år är svår att skaka av sig.
Det är tur att de individuella krafterna i truppen kunde samla ihop sig i kvalet till Champions League, det räddar trots allt säsongen. Pengarna för avancemanget ger oss tid att bygga på ett mer ansvarsfullt sätt.
Dessutom kan ju det allsvenska debaclet göra oss mer ödmjuka inför den tävling vi har negligerat i 26 år nu - Svenska Cupen. Det halmstrået skall vi försöka ta till varje pris!
Låt oss hoppas på mer kontinuitet och en enorm revanschlusta från himmelsblått håll framöver så kan vi glömma den här genombeiga allsvenska säsongen.
I natt drömde jag att vi slog Schaktar Donetsk med 2-0 hemma. Det är ett tecken så gott som något.