Måndag morgon: En lusse lille en?
Kalla det vad ni vill, turkisk lucia eller med tunga fjät ut i Europa…
Motala.
Måndag. 9 december. 2,14 advent ungefär.
Stressen fram till julledigheten stegras succesivt. Smakerna av torra pepparkakor, billiga clementiner och ljummet jobbkaffe gör sig ständigt påminda i en allt oftare brännande hals.
Sista rycket, snart är terminen över.
Samma gäller för Malmö FF. En match kvar. En hyggelig lussevaka i Köpenhamn återstår på fotbollsåret 2019. Sedan kan vi förkovra oss i årssummeringar, spekulera i vad Daniel Andersson har lagt under granen och unisont gnälla över den långa försäsongen.
Eller?
Malmö FF kan ju göra det igen. Kalla det vad ni vill, turkisk lucia eller med tunga fjät ut i Europa… Men bara för att året tar slut behöver inte säsongen göra det. Vinst borta på Parken och vi har en ny lottning att våndas över eller att se fram emot och nya matcher redan i vinter.
Vi vet, vi kan. Invasion kongelige huvudstaden. Mackans sista match. Det hade kunnat räcka. Men, för att citera valfri medioker actionfilmsuppföljare från 1990-talet: This time it’s personal. Åtminstone för AC, Lasse, Sören och Jonas.
Tänk att vi fortfarande har torsdagskvällar mitt i veckan att se fram emot... Det kan varken en hoptrasslad ljusslinga eller en bränd skinka dra skugga över.
Framåt Malmö!
***
Den beklämmande historien om Zlatan och hans staty rullar vidare och har gjort så sedan Ibrahimovic med sina affärsbeslut och uttalanden gav sken av att Malmö och dess supportrar inte betyder särskilt mycket för honom. Att han efter snart två veckor fortfarande inte bemött reaktionerna stärker tyvärr bara det intrycket.
