Måndag morgon: En sådan höst
Veckan inleds med spridda tankar och självgodheter.
Måndag morgon.
Har redan hunnit med ett tandläkarbesök och lämnat in bilen på service. Som en mästare. Nu väntar en kopp kaffe och lite förvärvsarbete. Som en mästare. Eller så tar jag bara kaffe. Som en mästare.
Hamnade i en konversation med två ytligt fotbollsintresserade häromdagen. Både sade sig ha sett matchen och tyckte att MFF stod upp bra i första halvlek. Den ene kopplade på en uppgivenhet och frågade sig vad man kan göra åt sådana som Tevez. Den andre såg förbryllad ut och frågade till slut om vilket nummer han hade i Atletico Madrid. Det är en sådan höst vi upplever i år.
Förra veckan marscherade tusentals Malmösupportrar genom den spanska huvudstaden. I den svenska huvudstaden tog man igår bussen till Västergötland och firade sitt äventyr med att kasta smällare.
Zlatan Ibrahimovic har för första gången på många år en relevant utmanare kring den prestigefyllda guldbollen. Markus Rosenberg; landslagsmeriterad, CL-spelare och MFF:are. Ja, så bra har han varit.
Svåraste frågan hittills, vem i årets MFF har gjort störst succé i förhållande till förhandsförväntningarna? Rosenberg? Robin Olsen? Kiese-Thelin? Pa? Tinnerholm? Adu? Emil Forsberg? Fotbollsgalan borde dela upp priset för Årets genombrott i kategorierna målvakt, försvar, mittfält och anfall enbart för Malmö FF:s skull.
Känner ingen skadeglädje när jag tittar på den norska serietabellen efter ännu en Brann-förlust. Däremot låter jag mig imponeras lite till av hur Malmö FF hanterat och vänt den plötsliga situationen som uppstod för ungefär ett år sedan.
Mästare i kavaj: Guillermo Molins. Mästare utan kavaj: Åge Hareide.
Ja, vilken höst det är och har varit. Och, då är det ändå först ikväll som bucklan får höjas.
Framåt Malmö!
