Måndag morgon: Ett missat tåg är också en resa... Typ.
Sprack bubblan i tisdags?
Motala.
Måndag morgon. Nystart efter ödesveckan. Inget avancemang, inget FCK-drama. ”Bara” en fortsatt klar serieledning.
Det mesta av förtreten har väl lagt sig nu. Det gick inte i år, helt enkelt. Skador på nyckelspelare störde, marginalerna var emot oss. FK Vardar var lite bättre än vad vi trodde och knappt någon MFF:are presterade på godkänd nivå.
Surt, sa räven. Absolut, sa citronen.
Sprack bubblan i tisdags? Vaknade vi till slut upp ur den behagliga drömmen, på en hård brits i ett kalt rum med ljusrörsbelysning och en unken doft? Är vi inlåsta, bakom lås och bom i den isoleringscell mera känd som Allsvenskan?
Nä, såklart inte. Det kommer fler tåg, det vet vi. Det törs vi faktiskt räkna med.
För hur grym besvikelsen än var efter knallen i Makedonien, så har vi kommit en bit på rätt väg.
Europakvalet engagerar, det är viktigt för oss. Så har det inte alltid varit. Tänk på forna matcher mot lag som Cork och Portadown. Viktiga matcher, förväntade vinster men bara halvfulla läktare. De flesta allsvenska lag är kvar där, med bara ett halvt brinnande hjärta för den internationella utmaningen.
Det är som att rädslan för förnedring är större än längtan efter eufori.
Hemma mot Vardar var det nästan fullsatt, trots ett föga namnkunnigt motsånd. I Östersund samlades 10 000 för att bevittna bragden i Istanbul. Där det finns en tro finns en möjlighet.
Kvalmatcherna från 2014-15 kommer alltid att sticka ut som de matcherna som där och då satte spelarna, supportrarna och staden i fullständig symbios. De kommer förbli historiska, men de behöver inte utgöra undantag.
I år gick det inte, men att förlora gör vinnandet roligare.
Vi vet, vi kan.
Framåt Malmö!
