Måndag morgon: Fem myror är fler än fyra elefanter
"Det handlar inte om att man har hjärtat till höger eller vänster, det här är verkligen ingen ideologisk eller politisk fråga, utan det handlar för min del om kärleken till en förening som jag vill ska bestå. Som den är. Utan förändringar skapade av en nyckfull ägare."
Efter en fantastisk lammgryta och rätt många glas vin, fick min gode vän i lördags kväll frågan: ”Är det lika roligt att vinna SM-guld det andra året som det första?”
Det var min sambo som ställde frågan, och min vän svarade sanningsenligt att han inte vet. Han har aldrig varit med om att hans lag vinner Allsvenskan två år i rad; han håller på Elfsborg. Han lade emellertid till att han förhoppningsvis kan återkomma med ett svar i höst.
Det var så vi slutligen kom in på ämnet fotboll, och av uppenbara skäl var vi inte överens om hur vi såg på utgången av årets allsvenska. Jag är inte alls övertygad om att Malmö FF kommer att stå som segrare; det enda man vet med Allsvenskan är att det finns sju-åtta lag som kan komma att slåss om det. Europas jämnaste fotbollsliga kallas den med jämna mellanrum. Det kanske stämmer. Det är till och med troligt att det stämmer. Men att jag hoppas att vi, vi de himmelsblå, kommer att jubla högst i november är självklart.
Skulle det då vara katastrof om Elfsborg vinner även i år? Förstås inte, i alla fall inte utifrån vad man lägger för värde i ordet katastrof. Men det skulle inte vara önskvärt, det skulle vara en oerhörd besvikelse om inte Malmö FF tar hem guldet eller om Elfsborg vinner sitt andra raka guld.
Skulle jag då vara villig att ta till vilka metoder som helst för att se till att bucklan får lämna Borås och transporteras till Malmö? Metoder som att låta ”en man/kvinna – en röst” gå i graven till förmån för en person eller ett företag, som skulle äga vår klubb för en summa pengar?
Svaret är nej. Därför är jag så tacksam för att det finns personer som Tony Ernst och bröderna Solér, som både har kraften och förmågan att driva opinion och föra sin talan. Motionen de lämnade in till årsmötet kan hur enkelt som helst sammanfattas med att de vill ha kvar 51 %-regeln i Riksidrottsförbundets stadgar.
Det är lätt att förledas att tro att Malmö FF:s styrelse själva vill ha till en förändring, att styrelsen ser en bolagisering som nästan önskvärd. Så är dock inte fallet. Styrelsen vill behålla det nuvarande sättet som svenska idrottsklubbar leds.
Däremot, vilket skulle kunna öppna upp för bolagisering trots allt, ville styrelsen att om det finns klubbar eller idrottsförbund som ”efter en öppen och demokratisk process med fullgott beslutsunderlag skulle komma till slutsatsen att ändringar i organisationsform eller ägarförhållanden skulle vara till gagn för dem, bör denna möjlighet vara öppen för dem”.
Därför ville de att motionen om bevarandet av 51 %-regeln inte skulle gå igenom.
Att den nuvarande styrelsen inte är för en bolagisering är ingen tröst om en framtida styrelse plötsligt bestämmer sig för att bolagisera ”efter att en process med fullgott beslutsunderlag komma till slutsatsen att ändringar i organisationsformen skulle vara till gagn för Malmö FF”.
Således var det väsentligt, kanske till och med livsviktigt, att årsmötet biföll motionen inlämnad av (ja, jag räknar upp dem alla, eftersom de är värda att nämnas) Per Arvidson, Mikael Cronqvist, Tony Ernst, Stephan Heyl, Fredrik Jarnestad, Henrik Larsson, Ola Nilsson, Kristian Persson, Ola Solér och Per Solér.
Att MFF möjligtvis skulle kunna dra in snuskigt många miljoner från en privatperson i utbyte mot makten i föreningen och på så vis spela hem Allsvenskan några år i rad – det skulle inte vara värt det. Då tar jag hellre att min vän, som älskar sitt Elfsborg lika intensivt som jag älskar mitt Malmö FF, får glädja sig åt ett dubbelguld. Då får vi sikta på 2014 i stället.
Det handlar inte om att man har hjärtat till höger eller vänster, det här är verkligen ingen ideologisk eller politisk fråga, utan det handlar för min del om kärleken till en förening som jag vill ska bestå. Som den är. Utan förändringar skapade av en nyckfull ägare. Där du, jag, alla som betalat in medlemsavgiften, har bestämmanderätt. För mig är det väldigt viktigt.
Lyckligtvis tyckte tillräckligt många likadant på årsmötet i fredags.
Och därmed sällar sig nu Malmö FF till raden av storklubbar som inte tänker stödja Svenska Fotbollförbundets vilja att varje enskilt idrottsförbund själv ska få avgöra om man vill ha en bolagiseringsreform. I stället kommer man att stötta IFK Göteborgs motion om att behålla 51 %-regeln på Riksidrottsförbundets möte.
För SvFF (och för dess ordförande Karl-Erik Nilsson) kan detta inte ses som annat än ett svidande nederlag. Liksom, antar jag man får förmoda, det var för MFF:s styrelse. Ingen av dem trodde nog att... tja, tillåt mig... fem myror faktiskt är fler än fyra elefanter.
