Måndag Morgon: Every new beginning comes from some other beginning’s end
Midsommarvecka och dessutom en vecka som inleds med den blågula VM-premiären. Den här krönikan kommer handla rätt lite om det.
Lund.
Livet har upp- och nedgångar. Glädje och sorg. Vissa saker kommer och går i cykler. Andra pågår under perioder och slutar sen.
För egen del blir det tydligt vid den här tiden varje år. Jag jobbar som lärare på Östratornskolan och möter där fantastiska människor varje dag. Otroliga människor som lyfter sig själva, sin omgivning och inte mig varje dag. De testar mig, utmanar mig och glädjer mig. Varje dag.
Att vara lärare är ett fantastiskt jobb - Och det är nästan uteslutande tack vare de fantastiska människorna jag får jobba med - Eleverna alltså.
Vid den här tiden varje år är det dags att säga "Tack, hej och lycka till framöver". Det är en tid med väldigt blandade känslor. Man går från stressen med betyg och annat tråkigt mög som framförallt stressar eleverna till att känna en enorm stolthet över de ungdomar man jobbat med. En stolthet över deras utveckling på olika sätt. En stolthet över att ha fått vara med på en del av deras resa genom livet - och ibland kanske man dessutom har gjort ett avtryck vilket bidrar till stoltheten.
Samtidigt är det vemodigt att behöva säga adjö till de fantastiska människorna som varit en stor del av ens vardag i tre års.
Men man vet ju hur det är. Tiden har sin gång. Vissa elever försvinner och nya kommer in i bilden. Man glömmer inte de tidigare eleverna men vemodet över att inte ha dem i sin vardag blir mindre och stoltheten över de människor de utvecklas till blir ofta större.
Lyssna inte till domedagsorden från media, politiker och allmänt folk. Vi har fantastiska ungdomar i Sverige. Ur den aspekten är Sveriges framtid ljus.
Dessutom är lärarjobbet ett fantastiskt jobb.
-------------------
Nåväl. Till MFF.
Här har vi ju också gjort en grej av att varje år säga "Tack och hej" till gamla tränare och plocka in nya. Och visst är det lite samma här. Jag var aldrig en stor beundrare av Magnus Pehrsson innan, men började mjukna. Jag tycker att han är en kompetent tränare och hoppas på stora framgångar för honom i framtiden. Om inte annat så för människan MP. En människa jag känner starkt för. Lycka till MP.
Och så kom i veckans hans ersättare. Uwe Rösler. Tittar man tillbaka på mina känslor inför nya tränare så är det rätt lovande. Jag var tveksam till Rolle (och där tog det ju också tre år innan saker och ting började fungera), positivt inställd till Norling och Åge, samtidigt som jag var tveksam till Allan (på grund av bristande kunskap kring vad han kunde) och MP (på grund av hans tidigare "framgångar"). Jag får bra vibbar av Uwe - och jag tror inte bara det är för hans vackra namn börjar på samma bokstav som ett annat vackert namn på tre bokstäver.
Jag gillar det jag läst om honom kring vad han har gjort i tidigare klubbar, även som spelare, hur han ser på fotboll och livet i allmänhet. Framförallt gillar jag honom för att Åge gillar honom.
Redan innan säsongen var jag inne på att truppen var för tunn och tyvärr fick jag rätt på den punkten. Jag tycker också vi haft en del otur med skador på helt fel spelare, några märkliga domslut och så men det går ju inte att på något sätt sammanfatta vårsäsongen på annat sätt än ett enormt misslyckande. Så är det bara.
Jag tror guldet är kört, men jag tillhör dem som tycker att det kan vara en godkänd säsong att sluta topp tre. Det tyckte jag alltså redan inför säsongen. Jag tycker aldrig att man kan kräva guld såvida vi inte lägger ner löjligt mycket mer pengar på lagbygget än andra lag, och det gör vi ju inte. Målet ska alltid vara guldet och vi ska alltid försöka vinna guld men för mig är det inte ett uppenbart fiasko att missa guldet. Det behöver inte vara det åtminstone.
Men att vi nu får in en ny röst, lite andra tankesätt och några nyförvärv kan betyda en hel del och även om det blir tufft finns ju såklart chansen att vi kan nå en Europaplats även till nästa säsong.
----------------
Nyförvärven ja? Jag blir oerhört glad över att AC är tillbaka och är inte det minst sur för att han lämnade.
Han hade tokdominerat Allsvenskan men ändå inte fått chansen i landslaget under Åge. Helt klart behövde han ändra på något för att få en chans att spela VM. Jag förstår att ha tog chansen - även om det såklart innebar att vi blev sämre tyvärr.
Nu är han tillbaka och jag hoppas han snabbt kan hitta tillbaka till den AC vi vant oss vid.
---------------
VM då? Jag ska vara ärlig och säga at jag inte brusar upp särdeles under en VM-turnering i det att jag lägger ner enormt mycket känslor i det som jag gör hos MFF.
Jag kommer givetvis glädjas åt eventuella svenska framgångar, men knappast bli knäckt om det går dåligt.
Jag kommer heller inte bada i fontäner om det skulle bli VM-guld.
Däremot är det ju en härlig fest. Jag tycker det har varit bättre fotboll än jag befarat. Senaste EM var på många sätt en defensiv uppvisning och jag var lite rädd att det skulle bli samma här. Risken finns dock fortfarande då även första rundan i EM var öppen och offensiv...
I vilket fall som helst är det ju ett enormt spektakel i världens bästa sport och det är klart att jag kommer se i princip varje minut av turneringen.
Dessutom ganska skönt att inte bryta ihop vid nederlag.
Framförallt är det nog trevligt för de figurer jag delar det här hemmet med.....
