Måndag morgon: Fars dag/Safaris dag?
Tveksamt om Behrang någonsin gnällt över barnförkylningar...
Måndag morgon. Snuvig son och vresig vårdnadshavare som inte heller är fullt frisk. Lätt missbelåten över stressen som uppstår när en eller flera arbetsdagar ser ut att gå upp i rök. Mer frustrerad över sömntimmarna som ställdes in i natt då det istället skulle letas efter febernedsättande medel kombinerat med pretentionen att varken väsnas eller tända lampan.
Och så är det ju match ikväll. Riktig match mellan två välkända lag i en turnering där alla förstår upplägg och förutsättningarna. Äntligen!
Ändå är det mest tankar på Behrang Safari som snurrar i huvudet. Denne profil som bara har en dryg handfull matcher kvar innan pensionen. På pappret åtminstone, i praktiken är det antagligen ännu färre.
Tveksamt om Behrang någonsin gnällt över barnförkylningar. Han har däremot lagt ner ett stort offentligt jobb för att öka kunskapen om autism, den diagnos som hans två söner bär med sig. Att han med sin internationella erfarenhet och sitt goda humör har haft en papparoll i laget sedan återkomsten är väl självklart. Något av en pappa åt oss supportrar har han också varit, vi som likt bortskämda barn ena stunden kan gapa om hans ålder och fallande medelhastighet och i andra ihärdigt tjata om att få vara uppe sent och se nya avsnitt av Berras balkong.
Men nu är det snart över. Och det blir högst troligt inte på ett sådant sätt som Safari innerst inne önskat sig. I senaste avsnittet av Sydsvenskans MFF-podd berättar han själv om hur han tvingats acceptera utvecklingen. Lyssna gärna på det, det är en intervjustund värdig en riktig MFF-legendar.
***
Match ikväll, alltså. Mot Djurgården med Magnus Eriksson på Tele 2s berömda underlag efter ett långt landslagsuppehåll… Jag vill inte vara öppet pessimistisk, så jag säger så här: Vinner vi ikväll så är guldet klart.
Då vet jag vem som förtjänar att lyfta den där Sven-Lennart extra länge i början av december.
Framåt Malmö!