Måndag morgon: Från Zlatans trädgård och vidare
Vilken vecka har inte varit Zlatanvecka sedan hösten 1999? Är det någon som ens minns tiden innan den långe ynglingen med det breda leendet började underhålla, fascinera och dominera Malmö, Sverige och världen?
Motala
Måndag morgon. Ny vecka. Zlatanvecka.
Jag minns en vinterafton i slutet av 2005. Det var tid för återförening med utflugna malmökompisar. En i gängets far hade flyttat in i det då nybyggda Turning Torso och vi samlades där för att få en spektakulär start på kvällen. Med panoramautsikt, höghöjdsbastu och ett skimmer av modern lyx.
I lägenheten stod en stjärnkikare monterad på ett stativ, riktad snett neråt. Titta gärna, sa värden. Det var mörkt och jag kunde bara urskilja en gräsmatta och ett par suddiga buskar. Jag tittade frågande på den medelålders mannen som till slut utbrast: Det är Zlatans trädgård!
Vilken vecka har inte varit Zlatanvecka sedan hösten 1999? Är det någon som ens minns tiden innan den långe ynglingen med det breda leendet började underhålla, fascinera och dominera Malmö, Sverige och världen?
Pojken som kom från Rosengård med en bländande talang och ett hett temperament var (eller blev) erkänt kaxig och strulig. Ändå lyckades han ta plats i Malmö FF och därefter i några av världens mest erkända och krävande lagkollektiv. Ajax, Juventus, Inter, Barcelona, Milan, PSG, Manchester United och nu i LA Galaxy… Hans CV är välkänt och inte överraskande för någon längre, ändå är det fortfarande svårt att inte förbluffas över hans meriter.
Killen vars osvenskhet alltid skulle lyftas fram när han tog en extra dribbling, snodde en straff från Kim Källström eller tappade humöret och lackade ur på Peter Jihde. Samma kille satte målrekord i landslaget, gjorde reklam för Volvo och blev polare med den mer traditionelle vikingen Olof Mellberg.
Mannen som varit föremål för rubriker snart två decennier. Fortfarande, trots en uppenbar avtrappning av karriären garanterar hans namn klick och delningar oavsett orsak. Den fasen vi är inne i just nu, med en Zlatan som förknippas mer med sitt eget och en massa andra varumärken än sina sportsliga prestationer är förstås påfrestande. I framtiden kommer vi ändå se tillbaka på den här tiden som en kort parentes i en större berättelse, en onödig epilog på en odödlig epok.
Och alla målen förstås… Det mytomspunna showtime-målet i La Manga 2001. Håll käften-målet mot Djurgården i Allsvenskan. Klacken mot Italien i EM 2002. Mot Breda i Ajax 2004. Avgörandet mot Ungern i VM-kvalet 2005. I debuterna med Juventus och Inter. El Clasico 2009. 4-4 mot Tyskland 2012. Uppvisningen mot England på Friends. Defileringen av Danmark 2015. Med flera, bland andra.
Jag flyttade ifrån Malmö ungefär samtidigt som Zlatan tog över staden i millenniets början. Kanske är han ändå bara Sveriges störste genom tiderna. Kanske har både Markus Rosenberg och Bosse Larsson betytt mer för Malmö FF än vad Zlatan Ibrahimovic har.
Men för egen del, som ung tjugonågonting, var Zlatans genombrott och framfart en stor anledning till att jag fick något att följa med i, skryta om och längta hem till. Han symboliserade både slutet på en tio år lång kräftgång och början på en ny storhetstid. Det pratades mycket om det nya Malmö då, om storslagna nybyggen, broar till kontinenter och nya möjligheter. Zlatan var allt det där på en och samma gång.
Det är ett slitet uttryck att nämna hans fantastiska resa. Ändå är jag väldigt tacksam över att jag har fått följa med på den.