Måndag Morgon - Har vi börjat slarva med grunderna? - Del 2
Efter ett par obehagliga matcher i maj där försvarsspelet sviktade betänkligt ställde jag frågan som återfinns i rubriken: Har vi börjat slarva med grunderna? Idag, knappt två månader senare är frågan än mer relevant.
Efter 15 spelade omgångar har Malmö FF släppt in 21 mål i allsvenskan 2015. Det är mycket och framför allt är det mycket för ett lag som inför säsongen var skyhög favorit till seriesegern och de senaste årens klart bästa svenska lag.
Vad är det då som har hänt sedan vi lyfte Lennart Johanssons pokal i november? Ja egentligen ganska mycket och kanske har det som hänt avslöjat en del brister som vi inte trodde fanns. Frågan är om dessa brister kan överbryggas och om laget åter kan kombinera sin vassa offensiva kraft med en solid defensiv. Det är nu det måste ske, då kvalet till Champions League börjar på onsdag och med "bara" halva allsvenskan kvar måste bitarna falla på plats om vi skall kunna nå Europa 2016.
Jag nämnde den vassa offensiven och den finns där trots allt. MFF har med 29 mål på 15 matcher gjort flest mål i allsvenskan i år, trots att t ex en spelare som Markus Rosenberg har haft svårt med just målskyttet. De nya norrmännen Berget och Eikrem har levererat bra offensivt och gamle måltjuven Agon Mehmeti har gjort vassa inhopp. Men det är också här i det offensiva manskapet som jag ser en del av problemen.
Förra året fanns Emil Forsberg, Isaac Kiese Thelin och Magnus Eriksson på några av de offensiva positionerna och dessa tre har en sak gemensamt och det är att de är ytterst duktiga på att spela försvarsspel. Anförda av Markus Rosenberg och uppbackade av Halsti och Adu hade MFF en organiserad hög press på motståndarnas planhalva som vi inte ser röken av idag. Sättet på hur vi vann boll tidigt högt upp i banan är ett minne blott.
Magnus Wolff Eikrem, Jo Inge Berget, Tobias Sana och även våra egna talanger Ciblicki och Kroon är, handen på hjärtat, inte i närheten av att skapa samma press på motståndarens planhalva. Detta medför i sin tur att Lewicki och Adu får svårt att stänga på mitten och vips hamnar vår backlinje i läget att de möter motståndare i fart, med boll, i glappet mellan mittfält och backlinje. Det är aldrig en bra situation.
Detta har gjort att våra backar och innermittfältare kanske har sett sämre ut än vad de är. Utan att ignorera att formen nog inte har varit på topp hela tiden i det centrala defensiva blocket kan man dock snabbt konstatera att i ett lag med fungerande presspel (läs U21) så har såväl Filip Helander och Oscar Lewicki hållit en helt annan klass än hemma i den himmelsblå tröjan.
Det är i stort ett kollektivt problem, men det måste nämnas MFF i detta nu saknar en bra vänsterback. Till skillnad från stabile Tinnerholm på högerbacken har Pa Konate visat bristande rutin och gjort onödiga blunders, men värre är att prestigevärvningen Yoshi Yotún faktiskt ännu inte har visat sig kapabel att ens vara i närheten av ett skolat försvarsspel. Att han ser giftig ut i offensiven döljer inte de flagranta försvarsmissar han bjuder motståndarna på gång efter annan. Hur detta skall lösas står skrivet i stjärnorna.
Totalt sett har alltså balansen i MFF förändrats radikalt och vi har inte klarat att hantera det.
Spelaromsättningen har varit stor och från vinnargänget från 2014 är det inte många kvar i truppen och egenskaperna hos de som kommit in är alltför olika jämfört med de som lämnat.
Här har naturligtvis sportchefen Daniel Andersson ett stort ansvar tillsammans med chefsscouten Vito Stavjanin.
Dessa har med rätta hyllats för värvningarna förra året och även i år har man individuellt sett landat några tunga namn med Eikrem i spetsen. Men oavsett detta kan vi inte komma ifrån att det kollektiva resultatet av värvningarna så här långt ser dåligt ut. MFF är i stort ett klart sämre lag än för ett år sedan och detta beror på att för många spelare inte spelar ett organiserat försvarsspel. Om kunnandet eller viljan saknas vågar jag inte säga, men jag lutar åt det förstnämnda.
Vad kan då göras? Här faller ansvaret på Åge Hareide. Han måste börja ta krafttag för att få gruppen att förstå att man måste arbeta på ett annat sätt.
Man måste nöta det grundläggande kollektiva försvars- och presspelet intensivt på träning så att spelarna hittar rollerna och reflexmässigt hamnar rätt. Vi är långt ifrån detta idag och det är beklämmande att se hur vi närmast försöker pressa en och en.
Sen krävs det naturligtvis lite flyt. Nyförvärven som är på ingång kanske fungerar bättre i dessa avseenden och skulle vi få igång Guillermo Molins i full form snart har vi en spelare som förutom sina välkända offensiva kvaliteter även är en excellent defensiv spelare.
Frågan är om Åge och laget hinner lappa ihop det som är trasigt innan säsongen är helt körd. Man kan bara hoppas.