Måndag Morgon - Henrik Rydström bestod provet
Det är morgonen efter Malmö FF:s tjugotredje SM-guld och vår stolta rad av mästartränare har utökats med Henrik Rydström.
För längesedan i en annan tid och ett annat liv skrev jag min första text för Himmelriket. Det var för nitton år sedan inför en annan guldmatch, som av en händelse också spelades mot Elfsborg och som lustigt nog också slutade med SM-guld efter 1-0 efter en en straff (låt vara att det var returen som gick i mål den gången).
Den där gamla debuttexten var ett lite taffligt försök att ge ett Tolkienskt Sagan om Ringen-tema på vår guldstrid, men trots taffligheten gav det uppenbarligen mersmak då jag är nu är en av redaktionens mer seniora medlemmar. Varför jag dillar om den där gamla krönikan återkommer jag till.
Henrik Rydström levererade alltså guld direkt efter att vi tvingats genomlida den så genomvidriga fjolårssäsongen. Vi gick från en sjunde till första plats i tabellen och det är, hur man än vänder och vrider på det, en stort kliv och det var en stor (och högst nödvändig) revansch för Sveriges bästa, men också malligaste fotbollsförening.
Det som började som en promenad i parken med åtta raka segrar och en orgiastiskt bra mittfältstrio bestående av Peña, AC och Hugo blev till sommaren ett vilset och lite planlöst stapplande efter att AC drabbats av sina hjärtproblem och Hugo såldes till Eintracht Frankfurt.
Tillika fick vi problem med högerbacksplatsen och som lök på laxen fick vi in två rktigt fina profilvärvningar i Stefano Vecchia och Oliver Berg som båda levererade direkt för att sedan drabbas av långvarig sjukdom respektive skada. Promenaden i parken började likna en Golgatavandring.
Mitt i detta stod Henrik Rydström stadigt och om han kände sig pressad av Sveriges mest kravfyllda omgivning visade han det i alla fall inte. Själv har jag, om inte tvivlat, i alla fall funderat över huruvida Rydströms avancerade relationssystem kommer att fungera i en klubb som så länge varit van vid lite enklare lösningar och snabba resultat.
Man skulle kunna tänka sig att det skulle vara lättare efter förra årets fiasko, och kanske har det varit så internt mellan ledning och tränare, men utifrån, bland media och från supporterhåll fanns inget tålamod med ännu en svag säsong för allsvenskans i särklass rikaste lag. I avsaknad av Europaspel skulle allt utom SM-guld kännas som en missräkning.
Själv stod jag utanför Ölcaféet två timmar innan match igår och pratade om just Rydström med en gammal vän och vi ojade oss och oroade oss för vår ineffektivitet, vårt dåliga facit mot topplagen och vår sårbarhet mot omställningsspel, Herreminje, hur sjutton skall det gå i Europa nästa år!?
Till slut tittade vi på varandra och skrattade. Här stod vi, två medelålders bortskämda MFF:are inför en fantastisk guldmatch och klagade värre än de två gubbarna på balkongen i Muppet Show och vi konstaterade att även om det finns brister är trots allt Rydströms bygge en pågående utveckling och det kan ju vara lite tidigt att såga allt redan.
En insikt som växte sig starkare under eftermiddagen då Henkes bygge stod pall när det behövdes som mest. Trogen sin filosofi spelade MFF som vanligt offensivt med ett stort bollinnehav och defensivt släppte man knappt till en målchans på de cirka hundra minuter matchen pågick.
Sveriges vassaste omställningslag blev helt avklätt och hade det varit en vanlig serielunksdrabbning i omgång fjorton hade man inte tvivlat en sekund på att MFF skulle vinna, så överlägsna var vi. På grund av matchens dignitet kunde man inte riktigt se det lika nyktert igår, man faktum kvarstår, när det gällde som mest var MFF klart bäst.
Det sägs att inget som är värt någonting kommer enkelt och för att anknyta till min gamla Tolkieninspirerade krönika från guldåret 2004 är det väl så att just som jag längtade efter en stark auktoritär tränare med ett namn på tre bokstäver (ni vet vilka de är i MFF-historien) som likt en gammal númenoransk konung skulle frälsa oss, så blev det i stället en modig ung man från Småland, som likt unge Frodo från lilla Fylke räddade oss från nederlag.
Den som kan historien om Härskarringen vet också att Frodo fick oväntad assistans av Gollum för att till slut förgöra Sauron. Gollums ömkliga roll spelades den här gången av Elfsborg, som efter MFF:s förlust mot Häcken tog ut guldet i förskott och i sin iver att kyla champagnen gjorde bort sig mot Degerfors för att sedan falla ner i evig glömska igår. Så kan det gå.
För Frodo, förlåt Henrik Rydström, fortsätter uppdraget att utveckla Malmö FF. Han har en grannlaga uppgift framför sig, vi skall som sagt ut i Europa och slåss om en CL-plats 2024. Kraven höjs och truppen måste ta flera kliv framåt. Vi är inte där än, men jag tillåter mig att vara optimistisk.
Henrik Rydströms uppgift i år var att utveckla vårt spel, implementera ett eget spelsystem samt att vinna SM-guld. Vi kan bocka av alla tre uppgifterna.
Vår nye tränare bestod provet, framtiden är hans att forma.
