Måndag Morgon: Hugogate
I går spelade Sverige mot Estland. Alla pratade om Hugo.
Lund. Redan när Hugo pratade ut om situationen i media på lördagen sa jag att det var kört. Han var rökt. Och mycket riktigt. På söndagen hittade förbundet på att Hugo hade en "skadekänning" och så åkte han hem. Alla vet att det såklart handlar om ett öppet bråk mellan Jon Dahl Tomasson och Hugo som föranledde att han åkte hem. Enda frågan är väl om det var på Hugos initativ eller Jons.
Först och främst vill jag vara tydlig med att JDT bygger sitt lag på det sätt han tycker är bäst och på det sätt han tror sig bäst nå framgång. Det är givetvis hans rätt och har man som i MFF resultaten med sig så kommer man ju också undan en stor del av kritiken. Men jag tycker att det givetvis är hans rätt oavsett om resultaten kommer eller inte. Han är chef. Han bestämmer. Konstigare är det inte.
Sen är det ingen hemlighet att jag är tveksam till Jons ledarskap. Det var jag redan i MFF - framgångarna till trots. För Jon är det viktigt att vara chef. Ingen får ifrågasätta hans ställning. Det gav ju också en hel del problematiska situationer i Malmö med avskedet kring Rasmus Bengtsson som grädde på moset men där även andra starka ledare som Guillermo Molins och Behrang Safari skeppades iväg på olika sätt. Även andra spelare som Jo Inge Berget och Marcus Antonsson fick känna på JDTs ledarskap på varierande sätt.
Jon Dahl Tomassons ledarskap bygger mycket på en mycket stark hierarki där han är på toppen och alla andra är under och inte har någon rätt att ifrågasätta. Det är en stil som uppenbarligen kan ge resultat. Hans framgångar i MFF med två ligatitlar och spel i Champions League är ju trots allt fenomenalt starka insatser och när man når den typen av resultat så glöms eventuellt tveksamma hanterande av andra situationer bort. Och det är ju så. Tar JDT Sverige till VM så kan Hugo sitta där och tjura bäst han vill.
Gör Hugo rätt? Det får han såklart själv svara för. Men om han ville vara kvar och kämpa i landslaget så gjorde han såklart fel. Jag visste att han var körd när han gick ut och kritiserade JDT.
Å andra sidan är det ju så Hugo känner och jag tänker inte kritisera det heller.
Jag anade väl att Hugo skulle göra precis såhär när JDT pratade vitt och brett om Hugos brister (men knappast något om hans fördelar). Känslan är ju att detta är kulmnen på en relationell storm som funnits mellan dem. Det har knappast varit friktionsfritt innan och till slut blev det för mycket för båda parter.
Kommer Hugo tillbaka? Alltså. Sett till hur JDT brukar agera i den här typen av situationer? Tveksamt.
JDT kommer ju också ha lite utrymme nu framöver eftersom det ska mycket till om Sverige inte vinner matcherna i Nations League när man möter det ena ängagänget efter det andra. Det krävs en ganska stor insats för att missa avancemang från den här gruppen. Och så länge Sverige vinner där kommer JDT ha utrymme att göra lite som han vill. Men fallhöjden är också ganska stor.
Jag tror inte att Hugo är på en nivå att han skulle ta Sverige till stora framgångar redan nu men däremot blir det en väldigt stor grej av detta och om Sverige inte når framgång kommer det pekas på detta.
Och det kanske heller inte är optimalt för JDTs framtida karriär att han inte kan ta hand om stjärnor. När han gjorde det mot framförallt Rasmus Bengtsson blev det ju inte en så stor grej av det internationellt som det blir nu.
Å andra sidan - OM han lyckas vinna och ta Sverige till VM så har han även denna gång visat att hans ledarstil är framgångsrik.
Så? Vem har gjort rätt?
Jag kan nog tycka båda har gjort det.
JDT har rätt att hantera sitt lag som han vill och Hugo har rätt att agera utifrån sina förutsättningar.
Allt handlar till slut om att nå resultat.
------------
Med det sagt. Givetvis har jag din rygg Hugo.
