Måndag Morgon: I dag är en stor dag
Lund.
I dag är en stor dag. Malmö FF spelar. Det är per definition en stor dag. Det har blivit lite så i vår familj att det är en stor dag när di blåe spelar. Jag inser såklart att det är jag som satt oss i den här situationen. Det är min nördiga sida som fått oss att hantera en matchdag som en stor dag. För alla i familjen betyder det såklart inget, men det vet att det betyder något för mig. Son 1 är väl den som delar mitt supporterskap mest, och han är ju också den som helst tittar på fotboll med mig - eller framförallt vill han gärna veta hur det går. Är han inte på plats på Stadion får sägas att han sällan orkar se en hel match med mig - och det är jag egentligen glad för. Det finns roligare saker för en åttaring att göra än se på en hel fotbollsmatch.
Jag har många gånger skrivit vad mitt supporterskap betyder för mig. Hur viktigt det är för mig. Hur mycket det faktiskt präglar mig - på gott och ont. Jag kommer aldrig få för mig att tatuera mig, men jag tror verkligen inte det behövs. Det finns nog få i min någorlunda närhet som inte känner till att jag fått den himmelsblå färgen droppad i mina ögon. Malmö FF är en del av mig. Jag är en del av Malmö FF. I med och motgång. Varje dag i veckan. Fast natten är svart är min himmel alltid blå.
Men. I dag är en större dag än så. Det är något större än en matchdag. I dag fyller en av mina absoluta favoritpersoner år. Min dotter. För tio år sedan i dag blev jag pappa för första gången och det är bara att konstatera att det är något helt annat än vad man tror att det ska vara. Jag trodde jag visste hur det skulle vara. Det visste jag inte. Inte ens nära. Att få vara med på den resan dottern gör genom livet är helt ojämförbart med allt annat.
Jag tror inte alla människor behöver få barn för att livet ska bli fulländat. Men jag behövde det. Utan att veta om det. Sen dottern kom in i mitt och vårt liv har ingenting varit sig likt. Ingenting har heller varit enkelt, men allt har blivit bättre. Precis allt.
Ibland har jag dagar då jag tror att jag är hygglig på mitt jobb som lärare. Ibland inte. Som pappa har man aldrig en aning. Man gör sitt bästa. Man är livrädd för att göra saker som kommer påverka negativt hela livet och hoppas istället att man kan ge något som göra barnet till en bättre människa.
Sannolikt gör man både rätt och fel som förälder. Man kan inte göra mer än sitt bästa. Jag kan försöka vara den bästa människan jag kan vara. För sen jag fick barn betyder det mer att försöka vara en bra människa. Att försöka göra rätt. Att försöka göra något som betyder något.
Det är någonstans här jag tror att Malmö FF kommer in i bilden. Att mitt supporterskap kan smitta av sig. Inte just till MFF. Inte till mitt lag. Dottern får mycket gärna hålla på något annat lag. Nåja, inte mycket gärna men ni fattar. Men det är inte viktigt att hon bryr sig om Malmö som jag gör. Det jag hoppas är att det finns delar av supporterskapet som hon kan ta med sig.
Lojaliteten. Att stå där. I med och motgång. Tillsammans. Att inte vika från sidan. Att våga vara kritisk när det inte fungerar men aldrig - aldrig - ge upp och välja något annat.
Passion. Att verkligen brinna för något. Att verkligen älska något så mycket att det kan göra ont - i både med och motgång. Att älska framgång. Hata motgången. Men göra det med passion. Hjärtat utanpå - men alltid blått.
Tro. Som naturvetare har man inte så många religiösa tankar, men för mig finns en tro likväl. Ibland till vetenskapen men lika gärna till Malmö FF. Att man kan göra något som är större än vad det är. Att göra något tillsammans och lyfta till höjder man inte trodde man kunde nå. Att tro man kan göra omöjliga saker. "Vi vet ni kan...."
I dag är det matchdag. Då flaggar vi alltid här hemma med MFF-flaggan.
I dag? Då flaggar vi med skånska flaggan för dottern. En person jag älskar mer än livet. En person som betyder mer än livet.
Grattis Agnes. Tio år i dag.