Måndag Morgon - I dur och moll
En bergochdalbanevecka läggs till handlingarna och ingen vet vad som väntar härnäst.
Vilken märklig vecka. MFF har kastat oss mellan dur och moll och så här natten mot måndag är jag mest förvirrad.
I torsdags satt jag hemma och gladdes över hur mitt "gamla riktiga" MFF hade kommit tillbaka efter ett synnerligen skakigt år. Stabiliteten, cynismen och skickligheten i dubbelmötet mot Sivasspor var precis det där vi har vant oss vid de senaste tio åren. Malmö FF på en lite högre nivå än de andra allsvenska lagen.
På fredagen satt jag och läste allt jag kunde komma över om matchen och njöt av highlights på diverse fotbollssajter och när det väl var dags för lottning på eftermiddagen kändes det som om MFF var odödliga och redo att skjuta ner vilka storlag som än kunde hamna i vår grupp.
På lördagen var jag på en synnerligen trevlig 50-årsfest, eller egentligen 100-årsfest då det var två fina gentlemen som fyllde 50. Bortsett från den goda maten och drycken, det eminenta sällskapet och allt dansande som fortfarande känns i benen, talades det om och planerades för resor för att följa våra himmelsblå pågar i Europa i höst. Humöret och optimismen hade inga gränser.
Så kom söndagen. Likt en medeltida bödel kom Henrik Rydström till ett superkagigt Stadion som var fylld till bredden med stolta MFF:are som min själ just hade tagit sig till Europeiskt gruppspel igen och bara skulle städa av lite småländska bönder. Det gick som det gick med det och seriens kanske smartaste tränare kunde åka hem till Kalmar med tre poäng och ett brett leende på läpparna.
Kvar satt Malmöiterna och undrar vad i helvete det är som pågår det här året. Vi vinner cupen för första gången sedan Jesu, f´låt Roys tid. Vi gör ett supersnyggt playoff mot ett bra turkiskt lag och seglar in i Europa League som ingenting. Men vad i hela fridens namn är det som händer där emellan? Vad sysslar vi med i allsvenskan?
Ja, jag vet alltså inte. Jag har inte en blekaste aning, mer än att jag ser att vi bränner chanser framåt och släpper till några hundraprocentiga chanser bakåt varenda match och det står oss väldigt dyrt. Vi kan mycket väl missa Europa nästa år och det är, för att använda ett av valrörelsens vanligaste ord, ovärdigt. Det är ovärdigt Sveriges största och med jättemarginal rikaste förening.
Resurserna finns i överflöd, så snälla MFF, ta tag i det här nu och se till att vi hittar rätt igen. Vi kan inte ha det så här.
Samtidigt i en annan verklighet i samma serie drabbar barbarer samman på Friends läktare i ett av de sjukaste slagsmål jag sett på en svensk arena. Medan ett femtiotal primater slåss hejvilt med nävarna kastar andra grobianer stolar och bengaler in i testosterongröten. Intelligensnivån torde knappt vara mätbar på den läktaren.
Jag säger ofta till min hustru till exempel när krig bryter ut, någon självutnämnd facebookexpert hånar klimatforskning, någon dåre skjuter en annan dåre, eller som igår där en stor pöbel brakar samman på en läktare: Man är inte jättestolt över att vara man. Idiotkvoten är hög.
Nåja, livet går vidare och när det gäller MFF är det väl bara att försöka att ha tålamod. Vi har byggt upp en ekonomi och en organisation som skall kunna hantera en dipp och ta oss ur den inom riimlig tid. Det blir nog bra till slut även om mitt skägg hinner få fler gråa strån innan dess.
När det gäller mäns idioti är jag inte lika optimistisk, men den frågan är sorgligt nog så existensiell att jag inte ens kan raljera lite lustigt om den.
Jag tror tänker på MFF:s framtid i stället, för den är ljus. Även om det kan ta lite tid att få skutan på rätt kurs igen.