Måndag morgon: Inte är det väl panne, Danne?
Anders Christiansens pånyttfödda himmelsblå framtid visade sig vara en blindgångare, likt en dyr men blöt nyårsraket.
Motala
Det började ju så bra. Gott om smarriga rester i kylen, ingen påtaglig baksmälla och Oscar Lewicki förlängde. Alltsammans på årets första dag och 2018 lovade minst sagt gott.
Sen kom vändningen. Anders Christiansens pånyttfödda himmelsblå framtid visade sig vara en blindgångare, likt en dyr men blöt nyårsraket. En smäll visserligen, men enbart i negativ bemärkelse.
Kanske kan det öppna för en spelare som länge stått på tröskeln till succé? Nej, inget tyder på det.
Möjligen kan pengarna från försäljningen täcka värvningen av en minst lika kompetent spelare? Nja, ryktena om ersättningen säger något annat.
Men, det var väl ändå bättre nu än senare i sommar och mitt i säsongen? Jo visserligen, men nu inleder vi året med bara en kvarstående ordinarie mittfältare.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Sociala medier och forum var (och är) i uppror. Alla möjliga borde inom kort infinna sig för slakt, panering och stekning. Folk kände sig lurade, svikna och... Rädda? Nej, men åtmonstone kraftigt oroliga. Konspirationsteorierna och domedagsprofetiorna avlöste varandra i ett par dagar men alla frågetecken kvarstod.
Vad kostade AC? Vem kommer istället? Är en slimmad trupp högre prioritet än ett nytt Europaavancemang?
Det är hemskt att inte veta. Det är hemskt att behöva kuva sig inför ordstäven ”Den som väntar på något blått väntar inte för länge” och ”Den som lever får se”. Det är överhuvudtaget stundvis hemskt att vara fotbollssupporter. Men, det är så det är.
För inte är Daniel Andersson lika tagen på sängen av detta som vi supportrar? Klart han var beredd, klart att det finns en plan. Allt annat vore ännu mer överraskande än att en allsvensk stjärna ännu en gång går till belgiska ligan.
Även den här historien kommer att få en vändning, var så säkra. Dessutom, det är träning ikväll…
Framåt Malmö!
