Måndag Morgon - It was a very good year
Frank Sinatra sjöng nostalgiskt och melankoliskt tillbakablickande om sin ungdom i "It Was A Very Good Year" och skall man på sin ålders höst plocka ut ett fint MFF-år kommer nog 2014 med på listan av tänkbara alternativ.
Det började skakigt. Norlings märkliga sorti, Hamad och Dahlin som gick utomlands och en hel del förändringar inom organisationen.
Men ganska snabbt förbyttes den där obehagskänslan av att något nytt och intressant var på gång.
Mackan valde att flytta hem, Åge Hareide (som av många dömdes ut som gammal och trött) utstrålade energi och nye sportchefen Daniel Andersson hade bytt ut sitt tjuriga spelarfighingface mot ett harmoniskt leende fullt av självförtroende.
Under våren spelade MFF inte direkt bländande men man imponerade med att ta viktiga poäng och man imponerade även genom att kunna ställa upp med i stort sett vilket lag som helst utan att falla igenom.
Åge Hareides rotationssystem diskuterades flitigt och kritiserades av bland andra Patrick Ekwall, men som i så gott som i alla frågor det här välsignade året fick Åge sista ordet och när serien nådde sommaruppehållet hade MFF serieledning och dessutom planenligt en liten lucka till efterföljande lag. Detta som en liten buffert inför den tuffa kommande perioden med Europaspel.
Sommaren blev ett litet elddop för sportchef Andersson som tvingades hitta lösningar för flyktade Pontus Jansson och Miiko Albornoz, samt för skadade lagkaptenen Guillermo Molins.
Men likt en Harrry Houdini gled sportchefen ur knipan och langade fram Anton Tinnerholm, Isaac Kiese Thelin och Enoch Kofi Adu ur rockaärmen. Vid första anblick kanske inte en frälsartrio, men det skulle visa sig att dessa tre vise män hade en potential och en internationell dimension vi knappt hade kunnat drömma om.
Hösten blev historisk.
Det försvarade guldet och Champions League-avancemanget gjorde att vi MFF-are alla levde en sorts dröm under några månader.
Upplevelserna avlöste varandra i en sorts festlig kavalkad och även om resultaten till stor del uteblev i CL-gruppspelet var större delen av matcherna fantastiska och dramatiska.
Det är svårt att plocka ut årets favoritögonblick, men för mig sticker två tillfällen ut lite extra: Redbull-matchen hemma när vi säkrade avancemanget till CL och partyeftermiddagen på Plaza Mayor i Madrid innan Atletico borta. Det är upplevelser för livet.
2015 ser med senaste tidens spelarflykt minst lika utmanande ut för vår sportchef och vår tränare som 2014, men som vi brukar säga, vi vet vi kan.
Gott slut på detta magiska år önskar jag Er alla!
