Måndag Morgon: Jag tror MFF har dödat mitt allmänna sportintresse
Lund. I hela mitt liv har jag varit en sportnörd. Jag har framförallt älskat bollsporter men även haft rejäl koll på friidrott, boxning, simning, skidsport, brottning och så vidare. Det gick väl ihop med mitt kalenderbitande att ha koll på världens samtliga spelare på topp 100 i tennis eller kanske vändningstiderna i simning (heter säkert något annat snyggt). De flesta ser mig nog som en sportnörd också och folk vill gärna prata om när Duplantis slog rekord eller Tre Kronor vände VM-finalen.
Först och främst ska sägas att jag ofta har koll på vad som har hänt. Jag vet när Duplantis vann. Jag vet att Ståhl vann Diamond League. Jag vet förmodligen också vem som sköt det avgörande målet för Sverige. Detta kan jag ofta tacka Text-TV för. Det är fortfarande TV-apparatens bästa del. Så jag följer med och har koll, men jag har sällan koll inför.
"Ja, så ska det ju bli kul när Duplaintis hoppar Finnkampen" Ehh ok. Visst. Kul.
"Det är 15.00 Sverige möter Italien i VM va? Emil Pettersson var klar nu hörde jag". Ehh ja. Precis. Jag tror det.
Jag har oftast inte en susning.
Jag har inte sett en hel hockeymatch, friidrottsgala eller följt båda åken i nån alpin gren på många år.
Jag har funderat på det här. Jag kunde gråta om Sverige vann hockey-VM och bita på naglarna ner till handleden när Fredrik Nyberg slängde sig ut i backarna på jakten efter nån OS-medalj. VM-bronset 1994 är för evigt (Tills sjukdomarna kickar in) ett av de starkaste minnena jag har. När Sverige tog sig till kvartsfinal senast var jag främst glad över att Ola Toivonen var så bra som han var.
Det är inte så att jag egentligen inte bryr mig hur det går - däremot är mina nationalistiska känslor begränsade. Jag kan tycka att det är kul för Duplantis eller Tre Kronor, men för mig personligen gör det varken till eller från. Det är kul för dem - Inte för mig.
Viss sport har dock nästan helt fallit bort och det är nästan uteslutande vinteridrotterna, och jag anar att det mycket beror på familjesituationen. Förr kunde jag gilla att sitta en söndagsmorgon och följa 30 km klassiskt eller dubbla slalomåk. Men gångerna som barnen låter mig lugnt sitta och titta på TV på en helgförmiddag är lätträknade. Jag tror faktiskt det är noll sen vi började utöka familjen.
Men det är också kanske så att mitt totala inhämtande av sport är lika stort som tidigare, men smalare. När jag tidigare kunde se en VM-match i handboll mellan Sverige och Nordkorea väljer jag nu att läsa en träningsrapport från MFF:s förmiddagsträning. Där det tidigare fanns tid för en diamond leaguegala blir det istället en kvällsmatch mot GIF Sundsvall.
Mitt MFF-intresse har ökat. Absolut.
Mitt intresse eller åtminstone engagemang för övrig idrott har minskat i många fall.
Det blir inte minst tydligt under ett landslagsuppehåll. Mitt totala fotbollsintresse gör att jag ser några matcher under ett uppehåll om jag har tid, men det är ingenting jag prioriterar och jag kan lika gärna välja bort Sveriges match om det finns något annat intressant.
För låt oss vara ärliga - Hur många tyckte andra halvlek mellan Sverige och Färöarna var värd tiden man spenderade på att titta på den?
Hur många brinner för det svenska landslaget om man samtidigt brinner för en allsvensk klubb?
Nu är uppehållet över och jag kan sluta låtsas vara intresserad över hur det går för Sverige. Skönt.
Äntligen kan jag ta fram en match mellan Falkenberg och AFC på Tivon när frun somnat i soffan.
Äntligen är di blåe tillbaka.
Och vet ni - I dag ska det köpas biljett till Europa Leaguegruppspelet!
