Måndag morgon: Julen är här
Tänk att försöka slå in paket i varuhusträngseln i samma ögonblick som Malmö FF spelar match. Tänk att behöva reda ut en trasslig ljusslinga till ett radioreferat från Strömvallen.
Måndag morgon. Snart slut. Bara lite kvar.
Ändå är det först nu det verkligen börjar. Sista rycket. De avslutande handlingarna och de slutliga förberedelserna.
Stressen. Flängandet. Det ständiga behovet av beslut. Plast eller barr? Skånsk senap eller ingen senap? Till honom? Till henne? Ursäkta, har ni rättvisemärkt glitter? Den ständiga bismaken av sötsur glögg, gammal skumtomte och torr pepparkaka medan Carola hela tiden någonstans hörs sjunga Julen är häääär…
Varje år, samma sak. Man tänjer på sina fysiska gränser. Man fyller på att göra-listan i samma takt som man skär ner på antalet sömntimmar. Man biter ihop, tar i lite till och kämpar hela vägen in i mål där man förväntar sig en lång och välbehövlig vila.
Tjenare. Ett tre dagars släktkalas med fet mat och tre generationers olika dygnsrytmer… Vila?
Det är väl en himla tur att Allsvenskan ligger nere. Tänk att försöka slå in paket i varuhusträngseln i samma ögonblick som Malmö FF spelar match. Tänk att behöva reda ut en trasslig ljusslinga till ett radioreferat från Strömvallen. Tänk att behöva rimma på en julklapp till svärfar samtidigt som Lerjéus blåser straff för motståndarlaget.
Nej, det hade inte gått. Ändå, så är det just den man längtar efter som mest. Allsvenskan.
Nerven. Spänningen. Värmen. Det gröna gräset.
Snacket. Sången. Jublet.
Det där ögonblicket av total stiltje efter att bollen slagits fram till dess att den stoppas av nätmaskorna. Det där ögonblicket som varje gång känns tillräckligt långt för att både hinna greppa och analysera. Ändå avbryts det alltid av att man står där med armarna mot skyn, ett glädjevrål lämnar strupen och man kan inte riktigt sätta ord på vad som nyss hänt. Allsvenskan, den främsta högtiden.
Jag önskar alla en himmelsblå en uthärdlig vecka och en riktigt God Jul!
