Måndag Morgon - Låt veckan gå fort!
Urtrist landslagsuppehåll och en vecka kvar till lite välbehövlig semester, snälla låt vecka 37 gå fort!
Att vänta är aldrig särskilt roligt.
Att vänta på att få se huruvida MFF skall fortsätta vara serieledare t o m omgång 30 är ett rent lidande.
Att dessutom behöva vänta på själva lidandet, det vill säga matcherna, är att leva i limbo.
Vi vill ju bara få det här gjort nu. Beta av hindren efter förmåga och sen kunna gå in i vinterdvalan med de sedvanliga drömmarna och förhoppningarna.
Det är ju inte så mycket kvar nu och får vi bara igång matcherna och allt runt omkring kommer tiden att gå fort. Ödesdagen 3/11 kommer plötsligt nära.
Men nu... Landslagsuppehåll.
En jobbig sak med de här uppehållen är att de allt som oftast har en förmåga att bromsa upp de formstarka lagen och få de formsvaga att hinna omgruppera och få en nystart.
Tillika finns risken för skador på de landslagsuttagna spelarna. Ofta handlar det om nyckelspelare.
Så det är liksom inte bara tristessen för att MFF inte spelar som plågar en utan även en oro för hur eländet skall påverka laget.
Förhoppningsvis gynnas även MFF:s redan så pigga ben i positiv bemärkelse, men jag hade helst sluppit fundera över det och bara kört på.
Men nu är det som det är och vi får bita ihop en vecka till.
Ska man hitta något bra med uppehållet är det ju förstås att Rikard Norling nu får tid att drilla samarbetet mellan Guillermo Molins och Magnus Eriksson.
Att denna duo fungerar blir avgörande för att guldet skall hamna i Malmö. Att MFF inte lyckades krångla sig igenom transferfönstret utan att tappa någon nyckelspelare blev en liten besvikelse, men om nyförvärvet Molins lyckas i sin nya position kan det bli väldigt bra ändå. Måtte man utnyttja tiden väl innan det smäller mot DIF om en vecka.
Själv försöker jag tänka lite mindre på guldstriden fram till dess och fokusera på egen träning.
Löpningen har blivit ett motgift mot det sega uppehållet och den rensar skallen på negativa tankar.
Nästa måndag när domaren blåser till spel har jag dessutom precis påbörjat lite semester så nog har man något att se fram emot alltid.
Måtte bara tiden gå fort och låt oss hoppas att den skänker styrka till himmelsblå ben och själar.
Vi kommer att behöva det. Det blir en stormig höst.
