Måndag morgon: Liten blev stor
Alla älskar väl den där spelstilen som slarvigt kallas brasiliansk, den showande, lekande och nästan barnsliga kärleken till en studsande boll. Själv är jag lika förtjust i spelarna som ger allt utan att röra en min, vare sig det gäller en fulländad en tackling eller en bortsparkad målchans.
Jag skriver in bokstäverna på r och i på min telefon. Genast förmodar den att jag ämnar skriva Ricardinho. Inte risgrynsgröt, rivjärn eller riskkapital. Ricardinho.
Ricardinho, eller Ricardo dos Santos som han egentligen heter. Rikard Norling i all ära, men nog är vår vänsterbacks-inho den störste Ricard i modern tid. Sex år i klubben och tre sm-guld, siffror som talar för sig själva.
Alla älskar väl den där spelstilen som slarvigt kallas brasiliansk, den showande, lekande och nästan barnsliga kärleken till en studsande boll. Själv är jag lika förtjust i spelarna som ger allt utan att röra en min, vare sig det gäller en fulländad en tackling eller en bortsparkad målchans. Torbjörn Persson och Stefan Schwarz var sådana. Markus Halsti tillhör samma kategori. Och förstås, Ricardinho.
Minns 1-0-segern mot AIK på Friends 2013. Malmö var i ärlighetens namn överspelade i princip hela matchen, men i slutminuten tog en vänsterback äntligen ett offensivt initiativ och plötsligt hade Jiloan Hamad öppet mål.
Själv minns jag hur Simon Hollyhead berättade under Camp Svansjön att om någon av MFF-spelarna hade en bra chans att hävda sig i ett maratonlopp så var det Ricardinho, på grund av sin motor men också en enastående förmåga att disponera sina krafter.
Ett tidigare minne är från trängslägret i Spanien 2010, Camp Cojones, när den skadade försvararen på kryckor stakade sig över en stenmur för att kunna följa träningsmatchen mot Lokomotiv Moskva intill sina bänkade lagkamrater. Kompisarna applåderade, Staffan Tapper muttrade: Stupido.
Nu skiljs vi åt. Även om jag har fullt förtroende för Daniel Andersson, Åge Hareide och övriga i ledarstaben så är det med sorgsenhet jag konstaterar att Malmö FF kommer att vara en kort men stor profil fattigare 2015.
Inom en fotbollsklubb på toppnivå finns inte utrymme för nostalgi eller brist på framtidstänk, däremot finns det alltid plats för tacksamhet och värme för de som slitit, briljerat och glatt oss himmelsblå supportrar.
Tack för allt, Ricardinho! Du är och förblir en MFF:are.