Måndag morgon: Mästare eller deltagare – faran med kontinuitet
"Tittar vi däremot på kontinuiteten så kanske vi kan hitta en förklaring till frågesatsen ”etta eller deltagare?”." Veckans Måndag morgon undrar om det inte är läge att sälja av en del spelare i truppen.
Statistik kan vara en lek med siffror. Statistik kan också, om inte ge en absolut sanning, så i alla fall ge en fingervisning om sakers tillstånd. Förra veckan publicerade Himmelriket fem artiklar rörande procent segrar av spelade matcher, bollinnehav, framspelningar, publiksiffror och mängder med annan mer eller mindre nyttig information.
Fast där handlade det endast om säsongen 2016. Kan ett längre perspektiv säga något om varför MFF vinner vissa år och kommer femma andra?
Pengar spelar förstås in. Skador liksom kvaliteten på spelarna. Tur och otur? Nja, där drar jag gränsen. Så nu när silly season börjar och ryktena om nya spelare in och nuvarande spelare ut snart tar fart på allvar, kan vi då lära av historien?
Malmö FF har på 10-talet använt sammanlagt 79 spelare. 79 olika spelare på sju allsvenska säsonger. Det är rätt statiskt, alltså ungefär lika många som gör minst en match per år om man ser tillbaka. Den här säsongen, där vi skämtat om att Allan Kuhn mer eller mindre fått gå ner bland P10-laget för att få ihop full trupp, har 27 spelare gjort minst en match (och som i Teddy Bergqvists fall, en minut).
Det är inte ovanligt många. 2012 och 2013 användes också 27. År 2011 var det 28. Om det är någon säsong som sticker ut så är det väl i så fall 2010, då 25 spelare användes. Men det är bara två färre än i år, så det vore väl att ta i om man påstår att det sticker ut väldigt mycket.
Tittar vi däremot på kontinuiteten så kanske vi kan hitta en förklaring till frågesatsen ”etta eller deltagare?”.
Från 2009 till 2010 var det i stort sett samma lag. Nya i truppen, och som fick speltid oavsett hur mycket eller lite, var Joseph Elanga, Dardan Rexhepi och Ivo Pekalski (Ivo kom på sommaren 2009 men spelade inga allsvenska matcher det året). Den senare blev en av nycklarna till guldet 2010, övriga gjorde punktinsatser men var aldrig bärande spelare. I juli anslöt Yago Fernandez.
Det lag som på 10-talet kanske spelat den mest imponerande och ”roliga” fotbollen, samt samlat ihop flest poäng av alla allsvenska seriesegrare med 16-lagssystemet, var i stort sett detsamma som det som var ett mittenlag året innan. Samma spelare, samma huvudtränare och med en ny assisterande i form av Pep Clotet Ruiz gick från medelmåttighet till mästare.
Utan större spelarförluster av bärande spelare gav sedan 2011 och 2012 MFF deltagarplaceringar. Ett par kvalificerade nyförvärv, som Mathias Ranégie, Simon Thern och Erik Friberg, var inte tillräckligt för att MFF skulle ta hem SM-bucklan de här bägge åren. Kanske var det i stället alltför många spelare kvar från 2010 som inte visade samma hunger alternativt började se sig om efter nya utmaningar?
Till 2013 värvades Erik Johansson, Emil Forsberg och Magnus Eriksson. På sensommaren kom Guillermo Molins tillbaka efter sin sejour i Belgien. Samtidigt försvann fem spelare som varit med sedan 2009. Gammalt blod ut, nytt blod in, värvningarna från 2012 hade fått komma in i laget ordentligt: Guld.
Till 2014 var det några ut, några in. De som försvann var Johan Dahlin, Daniel Andersson (jo, han gjorde några matcher 2013), Hamad, Dardan och Pekalski samt Erik Friberg, men ersättare fanns i truppen. Tyngsta tappen var Dahlin och Hamad, men Robin Olsen kom att visa sig vara en god ersättare som målvakt.
In kom framför allt Markus Rosenberg. Och senare på året Adu, Kiese Thelin och Tinnerholm. Man ska aldrig säga aldrig, men om det inte hade varit för Markus Rosenberg och hans vilja och krav på sin omgivning, så hade 2014 kanske blivit en repris på 2011 och 2012. I stort sett samma startelvor två år i rad, något bakåt i utvecklingen med mätta spelare. Fast resultatet i stället: Guld och avancemang till Champions League. Samt serieledning från omgång 1 till 30.
Till och under 2015 anslöt 13 nya spelare. Samtidigt lämnade Magnus Eriksson, Ricardinho, Simon Thern, Markus Halsti, Emil Forsberg, Matias Concha och Kiese Thelin efter att säsongen 2014 var färdigspelad. Upptill dem några som inte satte några djupare avtryck och som vi kanske hade större förhoppningar på, som Johan Hammar och Amin Nazari.
Dessutom. Under säsongen 15 lämnade Robin Olsen, Erik Johansson och Filip Helander.
Sällan har väl en trupp i Allsvenskan så bytt skepnad som det här året. Och uppenbarligen blev det för mycket, trots att kvalitetsnamn som Eikrem, Berget och Oscar Lewicki anslöt. Den alltför stora diskontinuiteten var kanske därför den främsta anledningen till en femteplats 2015. Den och att truppen inte klarade av både Allsvenskan och Champions League lika bra som 2014.
Och så till i år slutligen. Fyra profilerade nyförvärv, varav två löste av varandra kan man säga (när Kjartansson såldes kom Safari in), inga betydande tapp (med all respekt till Agon, Kroon och Pawel). På så vis kan man jämföra 2010 med 2016 där en medelmåttig tabellplacering året innan byttes ut mot en mästartitel med i stort sett samma spelare.
Om vi tar ovanstående resonemang som just en fingervisning för hur mycket en trupp bör förändras inför en säsong, så kan man konstatera att lagom är bäst. För mycket kontinuitet som mästare är i MFF:s fall på 10-talet inte bra, för stor rotation är det inte heller.
Därför bör, med historien i ryggen, ett par-tre namn lämna nu, och ersättas av några andra. Vilka överlåter jag åt Daniel Andersson och Allan Kuhn att bestämma, allt kan ju inte falla på mig (japp, jag har fått hybris). En viss rotation tycks ju vara nödvändig.
Som jag var inne på tidigare så kan det visa sig att en viss mättnad faller över vissa spelare, en del ser möjligtvis mer fram emot en utlandsklubb till sommaren än CL-kval och jag tror med bestämdhet att nytt blod slash nya röster i omklädningsrummet är något högst väsentligt. Det bidrar till liv, det bidrar till ökad konkurrens.
Varför jag inte har tagit med tränarnas betydelse undrar kanske någon. Jo, de är av betydelse för hur ett lag presterar. Naturligtvis. Men där ser vi hur Roland Nilsson tog guld 2010 efter att ha varit några säsonger i MFF. Sen lämnade han. Rikard Norling tog guld med MFF efter några säsonger. Sen lämnade också han. Åge Hareide tog guld direkt och kom femma året därpå. Allan Kuhn tog guld direkt och… Ja, ingen har väl missat vad som hände med honom.
Det är här svårare att se hur mycket en tränare påverkar Malmö FF över tid. Också för att de vi har haft inte stannat så länge att det går att se en trend. Trots allt är det än så länge endast Åge som lett laget en hel säsong efter att ha blivit mästare.
Detta kan ses som ett löjligt och förenklat, men kanske ändå småkul, resonemang till att viss del vissa år kan förklaras med guld och andra med sämre placeringar. Ingen kan nog med säkerhet veta. För trots allt spelar, som jag var inne på tidigare, skador, kvaliteten på enskilda spelare samt deras samarbeten med andra och andra lags förutsättningar också in.
Så ta statistiken för vad den är.
Men oavsett, Malmö FF är inne i en dynasti som förhoppningsvis varar länge, länge. Att sitta och leka med förklaringar till varför det inte blir guld mer än fyra av sju år – det är det inga andra föreningar som kan göra. Vi är mästarna. Mesta mästarna, på 10-talet. Och sedan starten av Allsvenskan.
***
Jag funderade på att ägna veckans Måndag åt Allan Kuhns entledigande. Texten ni precis har läst skrev jag i torsdags kväll för helgen skulle bli rätt tjock för mig och jag tänkte: Vad kan hända en helg som gör att jag måste revidera min text? Jo tjena. Skulle jag slänga ovan text och skriva något ytterligare om Allan Kuhn i stället?
Nej. Mina och andra redaktionmedlemmars tankar runt lördagens händelse kan ni läsa här. Ytterligare en artikel i samma ämne utan ny information blir bara tjatigt.
***
Rubriken till dagens text blev plötsligt väldigt passande även när det gäller Malmö FF:s agerande gentemot Allan Kuhn.
***
I morgon kommer en artikel med alla 79 spelare som spelat minst en allsvensk match åren 2010-2016. Utan att fuska, tar ni topp 5 gällande flest antal?
