Måndag Morgon - Mycket roligt kvar
Vid den här tiden på året är i regel säsongen slut för oss som följer allsvenska lag, men den här hösten är ett gyllene undantag och i stället för att kastas in i en tradig abstinens får vi njuta av tre spännande matcher till på Europas största scen.Ja det är minsann lite av en lyxtillvaro att vara himmelsblå dessa dagar.
Festerna avlöser varandra och när våra allsvenska kollegor tvingas lägga fokus på stundande silly season, kan vi skjuta på den huvudvärken en månad till för att i stället njuta av två gigantmatcher på Stadion och en i Pireus. Olika falla ödets lott.
I morgon t ex är det dags att visa spanska mästarna att vi är lite jobbigare att möta i vår Hexenkessel än på Vicente Calderón.
Tur är väl detta då mörkret verkligen är här till slut. Denna brist på dagsljus som vi nordbor tvingas genomlida under vintern gör ju sannerligen att vi behöver lite krydda i vardagen.
Och känns det långt mellan festerna kan man ju om inte annat se tillbaka på en vacker allsvensk säsong.
Nu när serien är färdigspelad måste jag reflektera över några saker som varit extra speciella för mig personligen.
Kaptenerna Guillermo Molins och Markus Rosenberg som med en självklarhet och fantastisk auktoritet styrde skutan ute på plan i varsin halvsäsong. Vilka fotbollsspelare, ledare, föredömen och företrädare för vår förening!
Åge Hareide är lika charmig som Erik Hamrén är töntigt tillgjord eller Mikael Stahre är skämskuddeframkallande skolgårdstuff. Dessutom är norrmannen en klok taktiker som fått ut väldigt mycket ur årets trupp, eller trupper kan man säga, då vårtruppen och hösttruppen såg väldigt olika ut.
Häxkitteln, även känd som Stadion, har satt skräck i flera starka europeiska lag i höst. Stämningen och trycket har varit fantastiskt och det är underbart att vi fortfarande har kvar Juve och Atletico att sätta skräck i!
Nyförvärven har verkligen hittat rätt direkt. Kombinationen av Daniel Anderssons fingertoppskänsla, spelarnas förmåga att anpassa sig och växa i sin nya omgivning och Åges förtroende har gett oss en handfull nya killar att hylla. Min egen favorit är den genuint sympatiske Anton Tinnerholm.
Resorna i Europa har svetsat samman MFF-familjen ytterligare. Supporters emellan är det härligt att inta en stad långt hemifrån och svepa en bägare med gamla bekanta från himmabetongen. För spelarna är det tryggt och stort att ha ett en resande himmelsblå vägg med sig vart man än styr kosan.
Men som sagt, mycket trevligt väntar ännu och jag tror att någon eller några roliga överraskningar kan dyka upp ännu. Med dagens MFF kan allt hända.
Så glöm mörkret och regnet gott folk och njut av denna tid, för vi vet ju ärligt talat inte när det blir så här guldkantat igen!
Till sist vill jag gratulera Sundsvall och Hammarby till det allsvenska avancemanget, Jag riktar dessutom en särskild tanke tilll Kennedy som är en sann klubbikon i Bajen samt en tvättäkta gentleman. Han var väldigt värd den här framgången.
