Måndag morgon: Nedräkning
Det känns i magen nu. Den allsvenska premiären närmar sig.
Mars börjar närma sig sitt slut. Det brukar vara en månad som åtminstone glimtvis bjuder på angenämare temperaturer och små föraningar om våren. Men nog har det varit ovanligt lite av sånt i år? Istället snöfall alldeles för ofta. Det har regnat, det har blåst, det har varit kallt och det har varit eländigt.
Och så är det landslagsdagar. Hela världen pausar just nu sina ligor för att kvala eller vänskapslandskampa. Har hittills varit en ganska deprimerande samling för svensk del, både från presskonferenspodiet och på plan. Det hjälpte inte att det här skulle vara en landslagsnystart, att Belgien sades befinna sig i en gungande generationsväxling, att Friends var fullsatt eller att insatsen trots allt inte var genomusel. Det blev en klar förlust ändå. Ikväll möter Sverige Azerbajdzjan, en förhoppningsvis överkomligare motståndare.
För allsvenskans del känns inte landslagsspelet så där alldeles perfekt supervältajmat, så här sista veckan innan premiären. Fem Malmö FF-spelare är iväg på uppdrag. Tre med sina respektive landslag: Sergio Peña (kvar på bänken i Perus 0-2-förlust mot Tyskland i lördags, ny match mot Marocko imorgon), Derek Cornelius (spelade hela matchen, till vänster i en trebacklinje om jag sett rätt, då Kanada slog Curacao med 2-0 natten mellan lördag och söndag. Ny match mot Honduras imorgon natt) och Ismael Diawara (stod i Malis 2-0-vinst mot Gambia i fredags och räddade bland annat ett friläge, något som i de highlights som kan hittas via livescore.com kommenteras med ”Ismael Diawara, with what would turn out to be a crucial save”. Mali möter Gambia igen imorgon, fast nu på bortaplan). Och så har Sebastian Nanasi och Hugo Larsson spelat för det svenska U21-landslaget. I 3-2-vinsten mot Skottland i torsdags startade båda och Hugo gjorde mål, och igår gjorde båda inhopp i det mållösa mötet med Colombia.
Måhända festligt med alla dessa rop från förbundskaptener, men inför slutspurten upp mot den allsvenska premiären hade man – eller ja, man och man, men i alla fall jag – kanske föredragit om alla i vår trupp varit på plats här hemma. Och istället bjudits tid att finslipa detaljer och slipa bort inkörningsgnissel istället för att vara ute i världen och flänga.
Nåja. Det är förstås flera allsvenska klubbar som brottas med liknande problem. Till och med den svenska landslagstruppen innehåller ju några spelare med allsvensk hemvist nuförtiden.
Men vi räknar väl alla just nu ner mot lördagen den 1 april och den allsvenska premiären. Idag är det bara fem dagar dit. Samma motstånd som vid fjolårets inledningsmatch, men på hemmaplan i år. Premiärer är faktiskt matcher Malmö FF sällan förlorar. Under det innevarande årtusendet har vi till exempel bara gått av planen poänglösa vid två premiärtillfällen – 2002 mot Djurgården och 2005 mot IFK Göteborg. Vid det senare tillfället avgjorde Håkan Mild. Bara en sån sak. Men annars, elva vinster och tio kryss. Och ja, då räknar jag in 0-0-matchen mot Gunnilse i superettanpremiären år 2000.
Så här års lever hoppet. Våren ligger i startgroparna. Livet kan återigen inrättas efter den heligaste av alla skrifter: Det Allsvenska Spelschemat.
Arton år sedan vi senast förlorade en premiär, alltså.
Finns ingen som helst anledning att bryta den sviten.
TV: Henrik Rydströms tankar inför Allsvenskan 2023