Måndag morgon: Nu vilar vi ett tag
Så var det september. Nu: två veckors landslagsuppehåll.
Rätt skönt med lite paus, måste jag säga. För augusti är en påfrestande månad. I allsvenskan har vi passerat hälften av matcherna, det börjar liksom dra ihop sig, och det kvalas till Europa. Det senare gjorde vi visserligen inte ifjol, vilket var en av många obehagliga efterdyningar från det miserabla 2022, men normala år gör vi det. Och ett sånt är det i år.
Ingen lycka i CL-playoff den här gången. Vi mötte ett lag som vann helt rättvist. Som var bättre. Men, som jag ser det, inte var brutalt mycket bättre. Många stjärnor hade behövt stå rätt för att vi skulle vunnit över två matcher, men det hade exempelvis inte varit absurt orättvist med kryss i hemmamötet. Vilket möjligen skänker hopp inför mötet med ett annat Praglag, Slavia, i januari.
Lottningen i övrigt då? Idel tuffa lag, såklart. Vi är, som man säger, underdogs – men samtidigt, det är motstånd vi kan tävla mot, allihop är lag vi har en något så när realistisk möjlighet att slå. Hade förvisso inte haft nåt emot om mötet med Qarabag förlagts till nån av de sista omgångarna. Nu reser laget till Baku för match den 3:e oktober, och möter sen Värnamo hemma den 6:e. Klent med tid för att skaka jetlagen ur kroppen, med andra ord.
Den som tycker det känns lite småtråkigt med detta fotbollsvakuum som nu råder kan med fördel ta sig en titt på den allsvenska tabellen. Den får en nämligen att dra på smilbanden. Hammarby är numera tvåa i tabellen, nio poäng efter oss efter att ha avgjort i 101:a mot Göteborg igår (tungt att vara blåvit dessa dagar). Avståndet ner kan visserligen minska till sju poäng om Djurgården vinner sin hängmatch mot Häcken. Men trevligt, det ser det ut. Vi har tagit 48 poäng på 21 matcher. Det är … bra. Roade mig med att jämföra poäng, placering och avstånd till andra lag efter 21 omgångar i våra tidigare nio guldsäsonger under 2000-talet. Det ser ut så här:
2004: 43p – 1:a plats – 3p ner till lag 2 (IFK Göteborg).
2010: 48p – 1:a plats – 2p ner till lag 2 (HIF).
2013: 44p – 1:a plats – 3p ner till lag 2 (HIF).
2014: 48p – 1:a plats – 7p ner till lag 2 (AIK).
2016: 48p – 1:a plats – 1p ner till lag 2 (Norrköping).
2017: 47p – 1:a plats – 10p ner till lag 2 (Djurgården).
2020: 41p – 1:a plats – 6p ner till lag 2 (Häcken, som hade en match mindre spelad).
2021: 41p – 2:a plats – 3p upp till lag 1 (Djurgården).
2023: 45p – 2:a plats – 3p upp till lag 1 (Elfsborg).
Vi hade alltså bättre utgångsläge 2017. Vad gäller vår egen prestation är ingen säsong poängmässigt bättre, men vi har haft 48 pinnar efter 21 rundor tre gånger förut under dessa guldår. MEN i år har vi målskillnaden +34. Det var vi inte uppe i så här dags varken 2010, 2014 eller 2016. Så, faktiskt – hittills gör vi vår bästa säsong under 2000-talet. Man får gå tillbaks till år 1986 för att hitta en bättre tabellrad efter 21 omgångar. Då hade vi 15-5-1, motsvarande 50 poäng med trepoängssystemet (vilket ju inte gällde då).
(2000-talets bästa icke-guldsäsonger efter 21 omgångar är 2002 och 2019. Då var vi uppe i 41 poäng, vilket 2002 innebar serieledning med en pinne ner till Djurgården (vi slutade sen tvåa). 2019 räckte det bara till fjärde plats, sex poäng efter ledarlaget som även då var DIF. Det året blev vi också tvåa, trots ett slutsaldo på hela 65 poäng. Sämsta året efter 21 rundor är 2009: tionde plats med 26 poäng, 15 efter ledande AIK. Och 18-15 i målskillnad! Vi lyckades dock ta oss samman lite grann mot slutet det året och slutade sjua.)
----
Även damerna vann med 4-0 igår. Och häromdan tappade Umeå poäng igen, vilket innebär att det nu är fyra poäng ner till tredjeplatsen. Mot allsvenskan med stormsteg, med andra ord.
----
Sammantaget kunde väl september knappast börjat bättre.
Men som sagt, inte så dumt med en smula stiltje. Ämnar nu tillbringa de närmaste veckorna med att låta mina nerslitna nervknutar läka.
