Måndag morgon: Off (season) we go
I över ett halvår flyter det på av sig själv. Matcher vinns, poäng tappas och spelare utmärker sig ständigt på ett eller annat sätt.
Det är först nu, när kylan på allvar drar in över landet och mörkret lägger sig allt tidigare som det svåra börjar.
Måndagsskrivandet, alltså. Plötsligt är det inte självklart att de vanliga förhoppningarna och frustrationerna finns där när Allsvenskan ligger nere.
Silly Season lämnar ju förstås ingen oberörd. Det finns också som tur är andra tacksamma och outtömliga ämnen som förbundskritik, höst/vår-spelupplägg och huruvida antalet ligasegrar smäller högre än antalet SM-guld. Är man helt slut på inspiration och idéer men ändå suktar efter respons så finns i värsta fall de kära bengalerna att skriva om.
Oftast under dessa allsvenska vita månader kommer jag på något slags textmässigt frö i början veckan som får gro till sig i hjärnan innan det slutligen blir ett färdigt alster någon gång på söndagskvällen. Det behöver inte vara något märkvärdigt, bara en snäv vinkel, ett blygt uttryck av beundran eller som den här veckan: Ett enkelt skämt.
Det spelar inte så stor roll vad det kreativa arbetet startar i. Att processen kommer igång är det viktigaste. Och kommer igång, det gör den. Alltid. Ibland tidigt, ibland senare och ibland inte förrän jag går upp två timmar innan sambons väckarklocka ringer på måndagsmorgonen. Men ändå, tankearbetet kommer alltid igång.
Utom den här veckan.
Jag sitter kvar med samma billiga skämt som jag burit med mig sedan i tisdags eftermiddag. Det har inte hänt ett skvatt med det. Inga paralleller, övergångar eller metaforer har hjälpt mig vidare. Det håller inte, jag kan inte lägga ribban för en ny vecka på Himmelriket med det där…
Skulle såklart istället kunna ge mig in i ryktena och åsikterna om Ivo Pekalskis framtid i Malmö FF. Tidigare har 2010 års store genombrottsman varit nära båda Helsingborg och Halmstad, nu surras det om att han närsomhelst presenteras för Häcken inför 2014 års säsong.
Känns lite fånigt att skriva ett ledsamt avskedbrev, en lycka till-hälsning eller en egen terapeutisk essä ur en kränkt supporters perspektiv innan en ensam kvällstidnings uppgifter är officiellt bekräftade.
Om Ivo lämnar så är det förstås beklagligt att vi inte fick se hans karriär fortsätta spikrakt uppåt i den himmelsblå tröjan. Å andra sidan, om han fortsatt att vara så bra som han var för tre år sedan och sluppit sitt skadeelände så hade herr Pekalski ändå inte varit aktuell för MFF nästa år. Och givetvis inte i någon annan svensk klubb heller.
En bortskämd svikare eller en professionell idrottsman med ansvar för sin egen utveckling? Nej, den svarta eller vita clinchen ger jag mig inte in i. Hur det verkligen ligger till lär ju visa sig inom ett par dagar, då kan spekulerandet börja.
Men att Ivo skulle byta klubb för att få tillgång till ett bättre rehab-team borde vara på mångas topplistor över det mest absurda man har läst. På riktigt, en spelare vill till en klubb främst för att den kan ta hand om hans skador? Finns det någon annan spelare som gjort den flytten? Och vilken klubb i världen skulle känna att en trygg investering var på gång?
***
Fotbollsgalan avverkades i veckan. Det är svårt att inte imponeras över hur förbundet gång på gång misslyckas med att tillfredsställa sin publik.
En uppdelad gala för svenska fotbollsdamer och herrar. Bra tänkt.
Lika många priser och kategorier för båda könen. Också bra tänkt.
Hyllningar till SM-vinnarna, både mästarinnor och mästare. Bra tänkt även där.
Belöna meste landskampsinnehavaren med en bil, bara den manlige. Herregud, har någon tänkt?
Stackars Svensson och Sjögran som blev frontfigurer i ett genusgräl som ingen av dem bett om att få vara med om. Som om det inte var nog spädde man på med tidernas efterhandskonstruktion: ”Vi kommer förstås att ge Therese samma överraskning vid ett annat tillfälle.” Magiskt.
***
Och så VM-kvalet då… Portugal-Sverige 1-0. Men också Ronaldo-Ibrahimovic 100-0 tydligen. Nåja, en av få saker som känns lättare ju äldre man blir är att acceptera rättvisa förluster. Det räcker faktiskt ganska långt.
Lissabons läktarorkester fick ta emot en hel del burop i sociala medier. Som butter musikskolelärare kan jag se fram emot tisdagens evenemang då man återigen får chansen att höra Markoolios ”In med bollen i mål”. Härligt.
***
Ska han komma till saken någon gång? När kommer det där skämtet, tänker ni?
Ok, så här: Medan jag köade i mataffären häromdagen fick jag syn på en veckotidning vars omslag basunerade ut något antagligen mycket relevant om BIGGEST LOSER-STJÄRNAN. Jag hade svårt att släppa det orimliga och paradoxala i att någon kan vara en loser-stjärna. Det går ju inte ihop. Lite som när en buss kommer körande genom centrum med frontskylten proklamerande: Ej i trafik. Hurdå liksom? Eller ännu konstigare, att det finns någon inom IFK Göteborg som kallas för ekonomiansvarig. Huh?
Tack för mig. God morgon mästare!
