Måndag morgon: Po det igen!
Fotbollsspelare pratar ofta om att göra jobbet, att sköta sin karriär och utbildning som ett vanligt yrkesval. Att vara professionell verkar innebära att se på sin matchtröja som vilket anställningsbevis som helst.
Nu har det gått en vecka. Inte bara sedan Malmö FF spelade fotboll senast, utan också sedan min semester tog slut.
Det var tufft den här gången med. Den förväntade besvikelsen över att allt ser exakt likadant ut som sist, den i panik återfunna dygnsrytmen och den första bittra klunken av jobbkaffet… Ja, det var helt enkelt dags igen.
Fotbollsspelare pratar ofta om att göra jobbet, att sköta sin karriär och utbildning som ett vanligt yrkesval. Att vara professionell verkar innebära att se på sin matchtröja som vilket anställningsbevis som helst.
Jo, tjenare.
De korta arbetsdagarna, en både betalande och jublande kundkrets och en komplett garderob av arbetskläder är inget jag ser i mitt yrke i alla fall. Lönekuverten är med all säkerhet inte heller en glädje att jämföra.
Det är ändå inget av det jag saknar mest. Tänk om vi knegare också kunde vara i ett system där det fanns avbytare på bänken att tillgå.
När en spelare blir skadad är det logiskt att den ersätts av en frisk kollega. Det funkar väl någorlunda likadant i övriga arbetslivet. Är du sjuk får du inte vara med och eventuellt ersätts du av en vikarie eller av någon annan som tillfälligt täcker upp för din position.
Men aldrig kommer chefen fram till dig på lunchen och föreslår en omorganisering inför resten av arbetsdagen varpå du kan åka hem och duscha. Inte heller förekommer det ”taktiska” bytet där arbetsledaren knackar på din dörr, ber dig att lämna kontoret fem minuter tidigare än vanligt samtidigt som du erbjuds sällskap på vägen ut... För att få tiden att gå.
Och tänk om… Du har jobbat på bra hela dagen, saker och ting löser sig precis som du hoppats på och skrivbordet är snart tomt på uppgifter trots att det återstår ett par timmar på schemat. In kommer bossen och tar dig i hand. Du går ut i korridoren, där dina kollegor står uppradade. Du får applåder, kramar och high-fives. Någon ruskar kärleksfullt om ditt hår, en annan klappar dig hårt i ändan. Innan du går ut genom entrédörrarna lämnar du över ditt låskort till någon som är nästan lika bra som du.
Ny måndag, ny vecka. Ny match ikväll.
Framåt Malmö!