Måndag Morgon: Sicket decennium
En blick tillbaka på ett makalöst årtionde.
Lund. I morgon är sista dagen på året och hela decenniet. Dags att summera. Här kommer lite spridda tankar och minnen.
Decenniets....
Guld
2010, 2013, 2014, 2016, 2017. Fem guld på tio år. Ändå sitter man och drömmer om ännu mer. Det visar vilken position vi är.
Stjärnor
Så gick vi då upp till två efter att Blåvitt brytit ihop för att vi räknat seriesegrar.
Kamma er.
Värvning
Såklart Markus Rosenberg. Vi har gjort många bra värvningar, men Rosenberg sticker såklart ut.
Överraskning
Negativ? Att Strandberg inte blev kung.
Positiv? Fem gruppspel. Hur många trodde i ärlighetens namn att vi skulle vara nära det?
Vad hände?
Eikrem. Fullständigt charmant 2016. Sen ner i frysboxen under MP. Svårt att kritisera MP fram till 2018 när han tog guld, men det är fan märkligt att vi inte lyckades få ut mer av Wolffen.
Omskolning
Vi har ju faktiskt sett flera stycken som varit något från början och sen utvecklats till något annat. Magnus Eriksson, Halsti, Berget, Rieks osv osv. Men jag vill lyfta Yoshi. Värvades som Ricardinhos ersättare, men blommade ut först och ordentligt som mittfältare. Så fin han är.
Hjälte
Rosenberg. Hur många gånger är det inte han som räddat oss med mål, hemåtlöpningar, tacklingar, assist osv osv? Bubblare på spelare som Dahlin, Bengtsson och AC.
Utskällning
Rosenbergs av Lennartsson efter Yoshis röda kort. Jag bara älskar hur han stod upp och skällde ut Lennartsson efter noter.
Vi behöver vila!
Efter regnoväder, Europa och Djurgårdens bangerattack fick vi spela 3 matcher på fem dagar 2011. Vi vann samtliga. Galet bra gjort av Norling och hans mannar.
Tränare
Han tog ett guld och blev femma en gång. Men Åge är min kung. Två raka gruppspel i Champions League. Smart, tuff och karismatisk. Svårt att inte gilla Åge - Jag menar "älska Åge".
MFF ude
Så häftiga resor vi har vi vara med om. London, Madrid, Turin, Paris, Kiev, Istanbul, Prag, Riga och så vidare och så vidare. Personligen vill jag lyfta resan till Torshavn. Så häftig den resan var. Jag och Magnus var där länge och hängde mycket med Nisse Byrfors. Fantastisk resa med fantastiska människor.
Och jag tycker nog vi gjorde ett rätt hyggligt jobb, jag och Magnus.
Som parentes. Jag har sett MFF möta bra lag ute. Jag har sett MFF möta riktigt rötna lag ute i Europa. En gång har jag sett dem vinna ute i Europa - Sista matchen. Mot FCK.
Match i Europa
Den bästa match jag sett oss göra förlorade vi. Hemmamatchen mot Atletico Madrid. Vi var helt enkelt makalöst bra och spelade under perioder fullständigt ut ett av Europas bästa lag. Men Atletico vann ändå och visade vilken kvalitet de besitter.
Match himma
Det finns en del. Kiev. Shakhtar. Salzburg. Salzburg. Celtic osv osv.
Jag väljer ändå 2010-derbyt mot HIF. Två riktigt bra lag som gjorde upp i en riktigt bra match. Vi vann och guldet kom hem.
Vad i helvete
Tränarfrågan... Vi började med att Rolle drog till FCK. Norling kunde inte tacka nej till Brann. Åge kom tillbaka från pensionen och var kung men lämnade. Allan trollade med knäna, justerade i taktiken och vann guld, men tappade omklädningsrummet och fick kicken. MP fick ett bättre lag och vann. Fick sämre lag och förlorade, och fick kicken. Alla tränare vann ändå guld - utom Uwe. Men han tog oss till två raka Europa Leagueslutspel.
Jag måste säga att jag är nästan än mer imponerad över resultaten när man betänker vilken ruljans vi haft.
Jag är också stolt över samtliga tränare.
Fubbick
Kevin Hagen. Minns ni? Jäkla mörkret efter att han sprungit in och knuffat omkull Pär Hansson 2011. Det kostade fruktansvärt...
Fubbick 2
JIloan Hamad. Ja, jag fattar att han blev sårad när vi inte ville ha honom.
Men man kan uppträda snyggare i intervjuer efteråt.
Stor glädje att han inte vann guld.
Fubbick 3 och 4
Sarfo och Miiko. Såklart "våra" absolut största fubbickar. Ålahuen - ovärdiga MFF-tröjan och egentligen all form av framgång.
Cupajävel
Finalen mot Häcken visade att det inte går. Det går inte att vinna. Vi hade allt. Tappade. Får ny chans på straffarna. Tappade. Det går inte.
Cupajävel.
Ramsa
Finns så många. Ska jag välja en? Lätt bäst i serien.
Motståndare
Finns faktiskt många jag gillar. Från Alvbåge till Jonas Olsson. Men mest? Vår gamle Nikola Djurdjic. Han får gärna sluta på placeringen efter oss alltid. Det har blivit en fin tradition.
Stämning
Det har varit upp och ner med stämningen från läktaren - men vi har verkligen haft några magiska insatser från läktaren. I London. Mot Salzburg. Mot Celtic. Men bäst? Jag säger Sparta Prag. Vi vet - Ni kan - 2-0 till Malmö. Och visst kunde de. Starten på Hexenkessel.
Jag jobbar ju med UEFA och det är faktiskt så att vi är en faktor man pratar om och beundrar även där.
Årgång
2014-laget. Ledde serien varenda jävla omgång. Vann enkelt och tog sig till Champions League. Bästa mästarna någonsin?
Spelare
Såklart. Markus. Rosenberg.
TIFO
Två! Tifot till vår kapten Rosenberg såklart, men också Tapper-tifot.
Två av många magiska tifon.
Tack MT96!
Mål
Jag tror ni vet i det här laget vilket mål jag håller högst - 4-3-målet mot Rosenberg.
Som jag sagt förr. Det finns vackrare mål. Det finns viktigare mål. Men större ögonblick än det? Nä. Det går inte.
Elva
Dahlin
Johan har alltid varit min favorit. Jag förstår såklart Olsens storhet, men tycker att han är en för chansande målvakt och i min bok är han bara trea det här årtiondet.
Tinnerholm
Kom från Åtvidaberg och skulle ta över Ulrichs mantel. Det började tufft, men så växte han. Och växte. Vilken spelare han blev till slut. Res dig upp, Anton - Sträck på dig.
Bengtsson
Slog aldrig igenom hos oss, men såklart är han vår påg. Håller tveklöst landslagsklass och har gjort det ända sen han kom hem. Nu dessutom frisk allt oftare. Tokgiven.
Jansson
Tuff konkurrens, men om man reser hem från sin klubb i England för att se sitt MFF möta FCK får man en gräddfil in i laget. Kom hem snart Pontus. Vi saknar dig.
Safari
Har haft en del problem med skador sen han kom hem, men frisk är han otroligt viktig. Spelar ibland med lite små marginaler, men det är en av sakerna som gör honom så bra. Modet.
Eikrem
Hade jag valt en elva att ställa på benen på riktigt hade jag valt Magnus Eriksson. Nu väljer jag Eikrem eftersom han är en av de bästa offensiva spelarna jag sett. I princip värdelös i Europa och i presspelet - men med boll? Oj oj oj!
AC
Värvades från Italien. Dominerade. Lämnade för Belgien. Kom hem och dominerade igen. Har aldrig hycklat om att han kan vara sugen på ett nytt äventyr ute i världen men trivs nog ändå ganska bra i Malmö. Vår superdansk.
Halsti
Flabben. Detta är mitt lag och då platsar Halsti. Dessutom behöver vi en mittfältare som kan vinna dueller och vara lite pappa på mittfältet.
Smart. Bollsäker. Underskattad.
Forsberg
Kanske den position där konkurrensen var tuffast. Rieks. Durmaz. Berget. Men jag väljer Forsberg. Otroligt vass när han bröt in från kanten.
Kan bli en oerhört intressant hemvändare.
Molins
Guille visade under 2019s slut att han fortfarande har mer att ge. Men visst - Det han visat i år rättfärdigar inte en plats i det här laget. Det han visade innan skadan 2014 gör det tveklöst. Ofattbart hög nivå på honom 2013 och fram till skadan. Finns det någon som varit bättre under decenniet än det?
Rosenberg
Ja just det. Markus Rosenberg. Vår store son. Bäst i Allsvenskan sen Torbjörn Nilssons dagar? Mest inkomstbringande spelaren någonsin i Allsvenskan?
Bänk
Wiland - Stabil, vinnarskalle och i princip helt utan att begå misstag.
Helander - Tar platsen före Erik Johansson framförallt. Får platsen mycket på grund av egen produkt.
Ricardinho - Så fin han var vår ytterback. Extremt bollsäker och stark en mot en. Nu utan klubb vad jag kan förstå.
Ivo - Med tanke på hur bra Ivo var 2010 är det ett jäkla hån när man ser vad det blev. Han och Wilton var ett otroligt bra par centralt på mitten. Vårt bästa par? AC och Bachirou är bättre spelare - men kompletterar de varandra lika bra? Nja. Tveksamt.
Durmaz - Får platsen för Jille eftersom Jille klyddat rundor i Bajen. Durmaz var sevärd, effektiv (ibland) och ett rövhål på plan. Som man älskade honom! Dags att komma hem nu - innan det är för sent.
Berget - Viktig guldvinnare och när han väl kom igång under 2019 visade han återigen vilken kapacitet han håller. Ville hem från USA för att han saknat att "det betyder något". Jo Inge - Du betyder något.
Lewicki - Kan tänkas att bänken är för stor nu. Ta upp det med SvFF. Oscar ska med. En av de smartaste spelarna vi haft. Som Prahl skulle sagt - En potatis. Man kan ha honom till allt.
Eriksson - Värvades som anfallare. Var grym. Flyttades ner på mittfältet. Blev ännu bättre. Otroligt viktig 2014.
Förvandling
När vi gick in i 2010-talet hade vi precis slutat sjua i Allsvenskan och stod på 15 guld.
När vi lämnar det har vi 20 guld.
Vi gick upp som etta i maratontabellen den 16 juli 2012 efter seger mot GAIS. Den leder vi nu överlägset - 99 poäng före Blåvitt.
Och så lämnar vi 2010-talet som Skandinaviens bästa lag. Hygglig resa.
Sicket decennium!
