Måndag morgon: Två tummar för Molins
Alla vet det. Alla har sett det. Alla har hört det. Guillermo Molins är mer än en spelare,
Måndag morgon. En tung sådan, orsakad av något som jag egentligen bara skulle se början på.
Kanske också vad de sa i studion i paus. Och lite av inledningen av andra halvlek, bara ifall något av lagen formerar om sig. Kanske första förlängningskvarten också, och andra med. Åtminstone tills någon gör mål. Om det redan gått två och en halv timme kan man lika gärna se straffarna också.
VM-bubblan pratas det om. Och ja, efter ett par nätter där sömntimmarna har fått lämna företräde för landslag man inte visste att man brydde sig om så känns det verkligen så. Som att sitta i en bubbla, där huvudet känns dimmigt och är fullt av ställningstaganden mot vissa lag, domare, målkameror och Luis Suarez.
Under och innan mästerskapen matas vi med information om den stora festen. Allt rapporteras om glädjen, lirarna och stämningen. Och visst, det är härligt. Ändå är det ofta så att det är motsatsen som berör mest. Besvikelsen. Sorgen. Tragedin.
Ronaldo. Gerrard. Buffon. Alla stjärnor, alla borta.
Mexiko var först två minuter från en kvartsfinal, sedan tre minuter från en förlängning. Nu är de på väg hem. Och Chile… Kanske den grymmaste utslagning jag sett. Hur festligt känns VM för dem idag?
På hemmaplan är det här idag en måndag då alla tummar hålls för att slippa rapporter om en annan tragedi. Guillermo Molins bars ut på bår i träningsmatchen mot Partizan Belgrad och senare idag kommer besked om hur det är ställt med hans knä.
Molins, talangen som slog igenom i Malmö FF, lämnade Allsvenskan tidigt och åkte på en allvarlig korsbandsskada redan innan han fått chansen att prestera i sin nya klubb Anderlecht.
Det kunde ha slutat där. Eller åtminstone kunde Guilles utveckling ha stannat av där, i likhet med många andra unga spelare som provar lyckan utomlands men stupar på första hindret.
Det vi har fått ta del av det senaste året, sedan Guillermos comeback i den himmelsblå tröjan, har varit en lyx. Idag är han en mer mogen och samlad spelare men fortfarande med ungdomens vilja och hunger. Jag bryr mig inte om att citera statistik över hur viktig han varit för fjolårets SM-guld, Hareides nykomponerade anfall eller MFFs nuvarande serieledning.
Alla vet det. Alla har sett det. Alla har hört det. Guillermo Molins är mer än en spelare, Han är viktigare än en elftedel av startelvan. Molins är så mycket Malmö det går att vara idag.
Därför är det naturligt att med lagkaptenen i väntrummet på sjukhuset börjar spekulationerna och pessimismen att frodas kring kommande Champions League-kval. Är det kört? Behöver vi panikförstärka? Är Agon på gång? Jag väntar med det. Det kommer att komma fler Europamatcher, det kommer fler chanser.
Men så många fler Guiilermo Molins kan vi inte räkna med. Därför är det främst för hans skull jag håller tummarna idag. Är det någon lirare som förtjänar att vara med om festen, glädjen och stämningen så är det han.
