Måndag Morgon - Uppehåll med innehåll
Allsvenskan och MFF har som bekant lyst med sin frånvaro ett tag och då är det tur att annat i livet pockar på uppmärksamhet, annars hade väl tristessen blivit total. Prova att förbered en studenskiva nästa gång ni tycker att tiden går långsamt mellan matcherna! Studenten är också en tid för oss föräldrar att reflektera över det som varit.
Det har gått lite tid sedan MFF spelade nu och den här typen av uppehåll är sällan en bra tid för oss som följer laget.
Abstinensen brukar komma smygande och det är nästan plågsamt när det gått uppemot en vecka utan match när man vet att det dröjer ytterligare ett bra tag.
Den här gången har dock tiden gått fort då jag förutom arbete en masse har haft bestyr med min sons student.
Alla ni som har barn som har tagit studenten vet vad det innebär i form av arbete, förberedelser och stress.
Inte förrän man sitter där med ett glas vin och en cigg mitt i natten när alla gästerna har gått hem och den glade studenten har dragit vidare kan man pusta ut.
Men som sagt, vill man ta fokus från sin fotbollsabstinens funkar det utmärkt.
Studenten är ju också en liten milstolpe inte bara i den unga personens liv utan även för föräldern.
Man får en möjlighet att reflektera över mycket man har upplevt tillsammans och hur barnet har formats till en i det här fallet en klok ung man.
Vår gemensamma MFF-histora började på Malmö Stadion i superettan. Han var sex år och fastnade, givetvis, direkt för den där långe leende ynglingen på topp - Zlatan Ibrahimovic.
Om man har varit på fotboll med ett barn när Zlatan spelar så är det inte svårt att förstå hur den mannen har en sådan oerhörd popularitet bland de unga.
Sedan följde en en framgångsperiod där Tom Prahl byggde upp ett guldlag och favoriterna hette Skoog, Ijeh och Elanga. Dessutom fick han se ytterligare en av svensk fotbolls riktigt stora i aktion - Patrik Andersson.
Därefter kom nedgången med Åkeby, men även där fanns ljusglimtar med profiler som Junior, Jonatan Johansson, Emil Hallfredson och glimtvis även ren världsklass i Jari Litmanen.
Så började en ny cykel med ett tålmodigt bygge. Roland Nilsson och Pep Clotet Ruiz lät all ung talang kanaliseras rätt och en underbar generation av fina MFF:are tog guld 2010.
Nya favoriter i form av Guillermo Molins, Jiloan Hamad, och Jimmy Durmaz tog plats och styrdes klokt på plan av legenden Daniel Andersson. Wilton Figueiredo och Ricardinho förgyllde med brasiliansk fägring.
Nu är vi åter i en uppbyggnadsfas och det enda jag vet säkert är att vi åter kommer att ha ett MFF som tar guld förr eller senare. Det är om man ser tillbaka, lika oundvikligt som att solen går upp i morgon också.
Det räcker med att se cyklerna bara under den relativt korta tid min son och jag har hunnit uppleva Di Blåe tillsammans.
Nog är väl det en trösterik tanke att avsluta uppehållet med?