Måndag Morgon: Vad hände Ivo?
Lund.
Minns 2010. Malmö hade äntligen satt sitt possessionsspel efter flera år av mindre framgångsrikt spel. Efter en vansinnig höst lyckades Malmö kravla sig tillbaka från ett tufft utgångsläge för att sedan säkra guldet i sista matchen hemma mot Mjällby.
MFF: lag var fullt av talangfulla spelare. Johan Dahlin dominerade mellan stolparna. Pontus Jansson visade upp sin potential på mittbacken. På kanterna alternerade Jiloan Hamad, Jimmy Durmaz och Guillermo Molins. Framåt visade både Daniel Larsson och Agon Mehmeti upp ett målsinne vi inte sett tidigare (eller efter för den sakens skull).
Men frågan är om inte lagets allra viktigaste spelare fanns på centrala mittfältet. Wilton Figureido i par med Ivo Pekalski. Vilken dynamo. Wilton, tidigare framförallt en offensiv spelare, utvecklades till en kraftfull tvåvägsspelare som både kunde vara stentuff och vinna dueller på mittfältet och dessutom avsluta anfall.
Och bredvid honom fanns lagets nyckel. Vår regista. En spelare med ett strålande possionsspel, starkt närkampsspel och framförallt ett närmast magiskt passningsspel. Ivo Pekalski. En ung talangfull mittfältare som styrde vårt lag. Med pondus, gester och passningsspel såg han till att matchen blev som han ville. Tempot bestämdes av Ivo.
Även udner 2011 var Ivo en av våra absolut viktigaste spelare, men han började få en del skadeproblem och hans frånvaro kan ha varit en av anledningarna till att vi inte orkade med i toppstriden det året.
Ivo hade på mycket kort tid gått från att vara en spelare i Landskrona BoIS i Superettan till att vara en spelare vars frånvaro kostade mer än någon annans.
2011 var tyvärr också sista året då vi fick se det bästa av Ivo. 2012 startade Ivo bara 10 matcher och han förpassades allt mer till en biroll i MFF.
2013 skulle bli Ivo stora revansch men efter att ahn startat premiären blev det inte ett enda inhopp till.
Exakt varför är svårt att veta, men för att sammanfatta kan man väl säga att Ivo tyckte inte att han fick den hjälpen han behövde för att hålla kroppen i trim medan MFF inte förstod vad som var felet med kroppen. Det blev väl inte direkt en skiljsmässa där alla parter var nöjda med varandra...
Ivo tog sina bekymmer och drog till Hisingen för att få ordning på karriären. Sedan flytten dit har han spelat 90 minuter fyra gånger i Allsvenskan. FYRA!
Tyvärr var inte gräset grönare på andra sidan och Ivo har numera alltså svårt att ens spela någon roll överhuvudtaget i Allsvenskan. Hade jag fått frågan 2011 var Ivo skulle befinna sig 2015 hade jag knappast sagt bänkspelare till en klubb som lirar på plast. Jag var helt säker på att han skulle spela ute i någon av de större ligorna nu. Med en rimlig utveckling från det han visade 2010 hade det kunnat bli i princip hur bra som helst.
Tyvärr verkar inte kroppen hålla för att bli den spelaren han kunde bli. Eller om det möjligen är skallen som inte räcker till...
Tråkigt hursomhelst och jag håller fortfarande tummarna för att vi återigen ska få se Ivo i toppform - För vilken jäkla spelare det var!
-------------------
Det är ju emellertid också en tankeställare hur märkligt det kan bli. Från att ha varit en av Allsvenskans absolut bästa spelare till att bli en breddspelare i ett mittenlag. Ett mittenlag som alltid vinner mot oss visserligen, men ett mittenlag likväl.
-------------------
Brasklapp för Ivos statistik är att jag missförstått förbundets hemsida eller att de har rapporterat fel. Men det är hursomhelst få matcher, och alla som sett Ivo i Häcken har ju sett att det inte direkt är den "gamle" Ivo.
-------------------
På onsdag är det dags. Playoff.
Champions Leaguetonerna och Malmö är tillbaka.
Framåt Malmö!
