Måndag morgon: Vart är vi på väg?
På kort och på lång sikt, vart är Malmö FF på väg?
Vart är vi på väg?
För 10 poäng:
Vi lämnar gulddoftande stad med en ulmus glabra i centrum, och åker mot samma ort dit en hel del bollspelande människor från Sveriges femte största ö har anlänt på senare år. På vägen passerar vi stad med anor från samma man som vi uppkallat park över, och hoppas att ingen finlandsklädd person kastar korvar. På vår slutdestination är 22 mer än 18, vilket även 21, 20, och 19 är…
Jag tar med embryot till den här måndagskrönikan hur dumt det än verkar. Om inte annat som ett bevis på att allt som poppar upp i huvudet inte är så spännande eller roligt som det först verkar. Igår eftermiddag när jag tog en så snabb promenad att benhinnorna tog timeout, tyckte jag att det var en av årets mest briljanta idéer: Jag gör en På spåret och beskriver säsongen genom ett antal kluriga synonymer och ledtrådar.
Precis som i originalet, det på SVT om fredagar. Men redan när jag kom ner på 8 poängs-nivån lade jag ner det hela, efter att tämligen konstlat försökt hitta något om Stockholms tre lag och att den fete kattens pokal (Expressens Mats Olsson gav Lennart Johansson smeknamnet Fat Cat på 90-talet) skulle förbli i Malmö.
Men grundfrågan är fortsatt intressant: Vart är vi på väg? Vart är Malmö FF på väg?
I helgen kunde vi läsa en gedigen UEFA-rapport där det bland annat fastslogs att MFF gjorde den tionde största nettovinsten (25 miljoner euro) bland alla europeiska fotbollsklubbar under 2015. Vi ligger långt, långt efter Barcelona, Chelsea och många andra räknat till förmögenhet, men att hamna på den topplistan är ett bevis på att de ansvariga i vår förening inte låter pengarna skena (pun intended) iväg.
I fjor lät det som att det skulle bli en stor förlust (stor med svenska mått mätt) men tack vare försäljningen av Vidar örn Kjartansson lär det nu inte bli så. I februari får vi veta. Men att MFF sitter på en rejäl kassakista är oomtvistligt. Den var förra året på ett ungefär lika fylld som alla andra allsvenska klubbars tillsammans.
Vart är vi på väg? Mot ett tjugonde guld naturligtvis. Guld är alltid målet. Ut i Europa efter kvalet är ett annat mål. Det förstnämnda är mest realistiskt eftersom vi där vet förutsättningarna redan nu; det är 15 allsvenska fotbollslag som vi någorlunda vet var de står. I Europa-kvalet vet vi ännu inte vad som väntar oss. Vad vi vet är att det kommer att krävas samma stordåd som 2014 och 2015 för att vi ska avancera till Champions Leagues gruppspel, kanske behövs det inte fullt samma oerhörda dåd för ett nå Europa League. Men vi vet inte. Lottningen är i sommar.
Men grundfrågan på längre sikt, vart är vi på väg? Kan vi bli en svensk motsvarighet till Bayern München som vinner den inhemska ligan nio gånger av 10? Eller i alla fall åtta gånger av 10? Föreningen har om inte annat förutsättningarna i och med den välfyllda kassakistan. Ett nytt gruppspel till hösten skulle fylla på den och skapa än bättre förutsättningar.
Samtidigt vet vi av svensk erfarenhet att det växlar fort. Härliga exempel finns i Göteborg, AIK och Helsingborg (även om dessa klubbars supportrar skulle kalla det för skräckinjagande exempel). Men andra klubbar kan dra vinstlotten i och med en rejäl spelarförsäljning som lägger en bra grund för en satsning. Andra klubbar kan få ihop det under ett år på så vis att de tar sig till ett europeiskt gruppspel. Andra klubbar kan överraska samtidigt som vår egen, likt 2015, underpresterar i Allsvenskan.
Det finns inga garantier. Även om det låter bra, och givetvis är bra, att MFF har lika mycket pengar som alla andra tillsammans, så innebär det inte per automatik att vi kommer att förbli en segermaskin som alltid spelar i Europa.
Men så länge vi har en ledning som sätter säkerhet framför chans, känner jag mig trygg. Långsiktighet måste gå före kortsiktiga vinster. Och som det verkar gör Andersson och Carlnén med flera väldigt mycket rätt, i en värld där såväl vi supportrar som media hela tiden kräver framsteg och segrar. Att vinna Allsvenskan samt kontinuerligt ta oss ut i Europa är även deras mål. Jag är glad att de inte chansar med föreningens pengar trots dessa mål.
Malmö FF är inne i en sällan skådad framgångsera. Yngre som inte var med eller minns 1998, 1999, Superettan, åren med Åkeby eller de första säsongerna med Roland Nilsson kanske tar det vi är inne i nu för givet.
Själv vill jag nog avvakta några år till innan jag utropar evig (nåja) dominans. Det är lätt att få hybris, tro att vi kommer gå obesegrade genom Allsvenskan samtidigt som vi lämnar FCK bakom oss i slaget om Norden samt får lag som Borussia Dortmund, Liverpool och Ajax på fall vecka ut och vecka in under höstar och vårar. Vi är trots allt en bit därifrån.
Vart är vi på väg? Det finns inga svar på lång sikt. På kort sikt: Vi är på väg att först ta oss an IFK Göteborg i premiären under Magnus Pehrssons ledarskap på bänken och Markus Rosenbergs på planen. Det ser på papperet väldigt bra ut, med ett i stort sett bibehållet lag som dessutom kan kryddas med någon klassvärvning. Vi är Sveriges överlägset rikaste förening och i alla fall på kort sikt lär vi så förbli.
Nu ska vi utnyttja detta, ta oss an ett mål i taget. Och om några år får vi se vart vi var på väg, den 16 januari 2017. För stunden njuter jag av nuet. Och ser med tillförsikt mot framtiden.