Måndag Morgon - Vemod
Spekulationer är meningslösa, det är som det är. Oavsett varför är det ett avsked som fyller mig med vemod. Rikard Norling lämnar ett stort tomrum efter sig. I min försenade måndagskrönika skriver jag om saknad.
Helt abrupt, mitt i de harmoniska efterdyningarna efter SM-guldet bestämde sig vår tränare att lämna oss.
Få vet varför och det är inget jag kommer att spekulera i heller. Det kryllar redan av journalister som gör sitt bästa för att så split så jag behöver inte hjälpa till med det arbetet.
I stället vill jag bara lite kort skriva lite om det vemod man känner efter Norlings avsked.
När Rikard Norling kom till oss var jag skeptisk, då jag i ärlighetens namn kände till väldigt lite om honom. Det jag hade uppfattat var att han plottrade mycket med laguppställningarna i AIK och det är egenskap jag verkligen inte uppskattar hos en tränare. Men ganska fort blev Norling på sitt poetiskt ödmjuka vis ändå någon man tyckte om och blev stolt över att ha i föreningen. En udda, men nödvändig figur i MFF:s gamla "avadådå-miljö".
När det gällde strukturen i spelsätt var jag skeptisk ända in på våren 2013. Jag tyckte som så många andra att vi blev lite lättlästa, för omständiga och att en Plan B saknades.
Men även här vann Rikard mark och sett till hur MFF, trots att flera lag hängde med i toppstriden länge, till slut kunde defilera i mål med ett spel som båda var passningsorienterat, tekniskt och när det behövdes snabbt med giftiga omställningar. Tillika växte försvarsspelet för varje match under Norlings ledning.
Så det är både en fantastisk människa och en synnerligen kompetent tränare som har lämnat oss för nya äventyr.
En man som utvecklade våra unga spelare som få har gjort sedan Hodgsons tid, en man med vinnarskalle som blev guldmakare, en man som ständigt lyfte sina kollegor (i synnerhet assisterande Daniel Andersson) och en man som förstod värdet av supportrarnas kärlek. En sådan person gör ont att bli av med. Det är som när man blir hastigt förälskad och tror att man har funnit den rätta och så lämnar hon en utan förvarning.
För föreningen och för oss supportrar är det nu bara så att vi får plocka upp skärvorna och gå vidare.
Vi har, mycket tack vare Rikard, en fin grund att stå på och en spännande framtid.
Vi har dessutom en sportchef som trots att han ofta blir syndabock för en massa skit tycks ha en magisk touch när det gäller att värva rätt.
Kanske blir nästa tränare ytterligare en nivåhöjning för Sveriges bästa fotbollslag? Vi får hoppas och drömma.
Till dess får vi även tillåta oss att sörja över Rikard Norlings avsked. Det kom för fort.