Måndag morgon: Vi vill ha, Åge kvar
"Aukra Næringsforum kan vänta, och jag hoppas att när Åge Hareide sitter och väger för- respektive nackdelar i vågskålen, tänker tillbaka på vad han själv har fått vara med om i år, all den kärlek han erhållit - då ramlar det nog över i skålen som säger Malmö FF."
Igår, söndag eftermiddag, skulle det ringas runt till lite folk så att vi fick berättat att vi kommit hem från vår utlandsvistelse, att solen skinit konstant, att vi fyllt vår kvot av fyllda paprikor (!) och cevapcici samt att böckerna vi fick med oss var ömsom bra ömsom skit att läsa. Att allt gått bra, att allt varit som vanligt vill säga.
En av de vi ringde var Märta, snart 75. Gammal bekant och något av en släkting till min sambo (lång historia, inget med detta att göra). Efter en stund ropar sambon från ovanvåningen och säger skrattande att Märta har en fråga, hon undrar om jag vet att ”MFF gått vidare till den där fina turneringen som bara de bästa klubbarna kommer till”.
Några timmar tidigare hade jag tittat på TV4: nyhetsmorgon, som på söndagar har en något kvinnligare inriktning än lördagarna med MFF:aren Jesper Börjesson vid rodret. Tänker jag stereotypt nu? Kanske det. Må så vara. I vilket fall. Där togs något oväntat MFF:s avancemang till Champions League upp, diskuterades vad det betyder både rent sportsligt och ekonomiskt och det rullades mål från matchen i onsdags.
Samma kväll, matchen följde jag från ett kafé med wifi i en sommarkväll som gjorde skäl för sitt namn, ramlade det in grattis på min Facebook-sida. Grattis till avancemanget och MFF, grattis till mig personligen.
När jag nu har varit bortrest har jag haft viss koll på vad som skrivits och hyllats efteråt, men ändå trodde jag aldrig att det skulle komma så mycket. Märta är bara ett exempel, Tilde de Paula på TV4 ett annat, en del av personerna som skrev på Facebook som vanligtvis inte bryr sig om vare sig fotboll eller MFF är ett tredje. För att inte tala om alla krönikor som skrivits. Hur stort detta att Malmö FF är vidare in i the fucking Champions League faktiskt är.
Oväntat? Ja, det går inte att låtsas som att det vore annat. Det är lite Färöarna-till-VM över det. Men samtidigt var det få som trodde att det INTE skulle gå. Jag var på Pragmatchen och jag lovar att vi alla tänkte att ”vi vet, vi kan” trots 2-4 veckan innan. Och jag misstänker starkt att känslan var precis densamma efter bara 1-2 i Salzburg. Så visst, oväntat, men också inte jätteförvånande.
Kanske mer Lettland-till-EM än Färöarna-till-VM trots allt.
Möjligt, om än ruggigt svårt alltså.
Och frågan är om det hade gått utan tränare Åge Hareide. Jag älskade Rikard Norling när han var hos oss. Men även utan de klena resultaten i Brann att luta sig mot, så undrar jag om han hade lyckats så här väl med MFF i Europa. Eller någon annan mindre erfaren ledare för den delen.
Att styra ett lag så framgångsrikt genom både Allsvenskan och Europakval kräver yttersta fingertoppskänsla. Det räcker inte att ha bra spelare, inte heller en högljudd hemmapublik. Att säga rotera utan att egentligen göra det kommer man inte heller långt med. Modet att spela några som i vanliga fall är långt ifrån startelvan, modet att göra byten redan i pausen om det inte fungerar, det modet har Åge Hareide.
Erfarenheten som kommer av att ha varit med tidigare är ovärderlig, och parat med nyfikenheten och lusten att hela tiden komma vidare, gör att Åge Hareide så här långt har åstadkommit något stort. Ser han till att MFF också vinner Allsvenskan är han att betrakta som en av de stora ledarna i MFF:s historia. Han är om inte annat historisk som den förste tränare som tagit MFF till Champions League i dess nuvarande spelform.
Han har ett kontrakt som löper på med tre månaders uppsägningstid som gäller bägge parter. För den norska tidningen VG berättade han i veckan om sin ledighet (permisjon) från sitt arbete på Aukra Næringsforum, där han trivdes mycket bra och gärna vill återkomma till. Han sa också att han snart måste ta ett beslut hur han ska göra nästa år. Underförstått: Aukra eller Malmö.
Jag tror inte Märta, 75, vet vem Åge är. Hon sitter hellre uppe om nätterna och tittar på tennis än läser om MFF och funderar över vem som ska träna laget 2015. Bara det att hon mellan alla Federers och Sjarapovas hittade till Malmö FF:s avancemang är gott nog. Men jag är säker på att Märta skulle tycka om Åge. Hon gillar kloka människor, människor som inte heller är rädda att säga vad de tycker. Det delar hon med mig, med dig som läser detta (vill jag tro i alla fall). Hon delar det med de flesta himmelsblå.
Så jag talar för många när jag avslutar denna måndags-text med ett simpelt och kanske något hurtigt, men ack så välment: Vi vill ha, Åge kvar! Aukra Næringsforum kan vänta, och jag hoppas att när Åge Hareide sitter och väger för- respektive nackdelar i vågskålen, tänker tillbaka på vad han själv har fått vara med om i år, all den kärlek han erhållit - då ramlar det nog över i skålen som säger Malmö FF.
***
Att förlora borta mot ett väldigt formstarkt Djurgården är ingen skam, hur förbannat surt det än känns. Framför allt inte som MFF såg ut att lida av baksmälla sen i onsdags. Det går att säga hur mycket och hur ofta som helst att en sådan urladdning inte ska påverka, en annan sak är att visa det på planen.
Vi lägger 0-2 bakom oss, tar en välbehövlig paus och låter det vara en kanske nyttig påminnelse att Allsvenskan inte alls är avgjord som en del har menat. Fyra poäng ner till AIK. Inte jättemycket. Men jag har hellre fyra poäng ner, än fyra poäng upp. Trots allt.
***
Det var överlag bara usla resultat igår.
