Matchrapport efter Djurgården borta
Djurgården vände och vann efter underläge och en man utvisad. Nej, jag skämtar inte… Matchen slutade 3-2 och Malmö fick se sig besegrat för första gången i årets Allsvenska.
Jumbolaget Djurgården var på förhand en solkar bortavinst. Några lätt plockade poäng mot ett lag som bara förlorar och förlorar… Inte skulle de väl kunna vända sin trend just mot Malmö, och med så många skador…
Men ändå så fanns den gnagande tanken på trendbrott under hela söndagen. Först slogs den i positiva spillror efter 1 min och sedan precis innan paus. Men ju längre tiden gick, desto mer skulle farhågorna få rätt…
***
På förhand en riktigt positiv startelva. Äntligen Kroon från start och äntligen Thern på mitten. Förvisso allt beroende på att Helander var avstängd men om jag hade fått bestämma så hade jag absolut gett Kroon mer speltid och Thern mer förtroende på mitten. Olsen fortsatt i mål och Halsti bildade mittbackspar med Jansson. En annan förändring var att ytterbackarna fick chansen på sina ”rätta” fötters kant.
Det började som sagt väldigt bra för Malmö FF. Med förarbete och passning från Kroon så tråcklade sig Rantie igenom ett par Djurgårdsförsvarare. Till synes väldigt enkelt och 0-1 var ett faktum redan innan klockan stod på 1 min. Men DIF ville inte vara sämre och i anfallet efter är de mycket nära att kvittera. Malmö lyckas hålla undan till minut 10’ då DIF-veteranen Andreas Johansson utnyttjar Malmös dåliga kommunikations- och markeringsspel. 1-1 redan efter tio minuter.
Sedan fortsätter DIF att pressa Malmö i sann Norrköpingsanda; hög och intensiv press och Malmö har precis som sist inget direkt motgift. Det är stirrigt, stressigt och fantasilöst och så fortsätter det hela första halvlek igenom. I minut 43’ är Djurgårdens försvar inte riktigt alerta och Magnus Eriksson får chansen att i princip cykelsparka in ledningsmålet. Ett bra psykologiskt övertag precis innan paus och ett mycket fint mål.
Andra halvlek är till en början lugn och säker. Det ser ut som att Malmö ska behålla sin ledning utan större skönspel. Men så blir Djurgården en man mindre efter ett rött kort och hela matchbilden förändras. Spontant kan man ju tycka att det skulle bli till Malmös fördel men idag blir det tvärt om. Inställningen rasar hos Malmö FF och samtidigt blir Djurgården mer taggade än någonsin. Redan några minuter efter så kvitterar DIF och sedan är det de som går för vinst, och lyckas med detta när Mattias Östberg sätter vinstmålet i minut 88’.
En total genomklappning av Malmö FF.
***
Ingen får godkänt idag. Inställningen är bedrövlig och vi saknar en gemensam kreativitet och vilja. Helander saknades enormt och om någon har tvekat innan så vet ni nu att det är han som styr och ställer i mittbackslåset, ingenting annat. Innermittfältet är en dålig kombination … Och med tanke på att Thern är en framtidsman så behöver han en annan kollega. Jag tänker på Amin Nazaris talang varje match. Hamads ickeform oroar också.
***
- Jag tror att Malmö FF behöver en ny tränare och enligt tidningsrubrikerna så verkar det ju vara på gång?
- Jag är inte orolig för att förlora några spelare(de det talas om…) ut till proffslivet, kanske är det precis det vi behöver? Där är några som verkligen redan har köpt en lila Lamborghini om man säger så. Jag menar på att vi på ganska kort sikt har fullgoda och hungriga ersättare.
- Jag kan faktiskt inte analysera vår spelidé? Det är fortfarande otydligt, fantasilös och långsam. Båda målen idag är individuella prestationer och om det ska bli något guld så är det dags att börja spela som ett lag.
- Det är dock helt fantastiskt att vi gått så många matcher utan förlust, med tanke på att vi spelar rätt så dåligt… Detta är ju på något sätt ganska starkt och positivt.
***
Det kan bara bli bättre, Mjällby nästa!
