Malmö FF - Östersund2 - 1
Matchrapport: MFF-ÖFK: 2-1
Stor dramatik, fina mål och vansinnig underhållning när Malmö inkasserade sin fjärde raka hemmaseger.
Vackert väder, närapå 20 000 åskådare och två lag kända för sina offensiva kvaliteter på plan. Det var upplagt för fotbollsfest i Malmö.
MFF ställde upp med Wiland i målet. Lasse Nielsen var tillbaka efter sin hjärnskakning och bildade mittlås med Brorsson. Tinnerholm och Safari flankerade. Framför sig hade backlinjen Cibicki, AC, Lewicki och Yotun. Rosenberg och Berget spelade på topp.
Den absoluta matchinledningen hade Östersund ett svagt grepp om. Bortalaget visade att man reser inte 70 mil bara för att parkera bussen. Även om det inte resulterade i några jättelägen så såg de rödtröjade republikanerna lite piggare ut än de himmelsblå serieledarna som inte fick igång flytet i passningsspelet.
Men i den tolfte minuten fumlade Östersunds Papagiannopoulos på mittlinjen. Rosenberg högg och kunde rusa fram i ett friläge. ÖFK-målvakten Keita avvärjde, men den brända målchansen blev en väckarklocka. Malmö tog över och dominerade stort hela den första halvleken, dock utan utdelning i målprotokollet.
Aly Keita fortsatte med fina ingripanden på attacker från Tinnerholm, Berget och Yotun. Rosenberg satte en i stolpen, Cibicki prickade ribban. Östersund var ordentligt nedtryckta.
Matchen bjöd på högt tempo och stor underhållning. Ändå så vad det en helt annan sorts situation i den 41:a minuten som kom att bli det mest spektakulära. Hosam Aiesh klängde och slet i Safari tills Behrang gick omkull. Domaren blåste, men de både spelarna var inte klara med varandra för det. Några knuffar och säkert rätt fula ord delades ut innan deras medspelare trängde sig emellan. I tumultet gav Safari den 22-årige anfallaren en lite för uppenbar klapp på kinden.
Örfilen gav knappast Aiesh några bestående men, inte heller har vår vänsterback anledning att frukta en polisanmälan för misshandel. Men oavsett hur icke-våldsam handlingen var, Safari är för rutinerad för att vifta med händerna i ansiktet på sin motståndare, särskilt efter en vunnen frispark. Nu bestraffades han med ett rött kort, och Malmö skulle få inleda andra halvlek i numerärt underläge. Dumt och onödigt.
Till Behrangs försvar ska påpekas att det hade varit irriterat på plan under en ganska lång period. Hela domarteamet uppträdde osäkert och det var flera situationer där huvuddomare och de assisterande tydligt inte var överens. I samband med utvisningen delades ytterligare tre gula kort ut, bland annat till Yoshimar Yotun för protest. Det var frustrerat i bägge läger i pausvilan.
Det tog inte många minuter av den andra halvleken innan det stod klart att det bara var en tidsfråga innan redan nämnde Hosam Aiesh skulle tvingas lämna planen. Tränaren Graham Potter tog saken i egna händer och gjorde ett säkerhetsbyte. Jamie Hopcutt ersatte.
Efter ett stort spelövertag utan resultat så var förutsättningarna nu förändrade och försämrade. En man mindre mot ett inspirerat, respektlöst och spelskickligt Östersund, det kändes inte bra. Då klev han fram.
Kaptenen. Mr MFF. Super-Mackan. Frispark i minut 52, stenhårt intill stolpen i målvaktens hörn. Det är så där fotbollsmatcher vinns.
Men den efterföljande halvtimmen togs över av bortalaget. Malmö tvingades ligga lågt, Yotun blev mer back än ytter och mittfältet decimerat. Ändå blev det sällan riktigt farligt, tack vare hårt och uppoffrande jobb från framför allt Lewicki, Brorsson och Nielsen. För att få in lite pigga ben byttes Cibicki och Rosenberg ut under halvleken och ersattes av Rakip respektive Jeremejeff.
Med kvarten kvar fick Östersund sitt läge. En hörna och en olycklig nickskarv friställde Johan Bertilsson en meter ifrån den bortre stolpen. Men dessbättre, skottet var närmre att träffa Kronprinsen än nätmaskorna. Då kändes det som att idag är en sådan dag, då Malmö tar tre poäng.
Men kallduschen kom lite senare. I den 80 minuten avslutade Sema kyligt från vänster och kvitteringen var ett faktum. Tungt, men det skulle bli ännu tyngre…
Fotboll ska som bekant spelas på gräs. Möjligen kan Östersundsfansen kontra med att amerikansk fotboll ska spelas i USA eller möjligen på Limhamnsfältet. Franz Brorsson verkade att tycka annorlunda, och delade ut en tackling som gjorde ont till och med i en soffa i Motala. På bollen? Javisst, men om det stått en lastbil över den så hade fordonet också vält.
I affekt rusade säkerhetsåtgärden Hopcutt in i situationen för att knuffa på den redan liggande Brorsson. Ytterligare två röda kort kunde delas ut.
MFF skulle alltså klara av de sista tio minuterna med endast åtta utespelare. En tröttkörd Berget plockades av vilket gav plats åt Andreas Vindheim. MFF gick på knäna och när även Brwa Nouri prickade stolpen kändes ett oavgjort resultat lika välkommet som den annalkande slutsignalen.
Men, det skulle inte bli kryss. I en sista omställning avancerade Anders Christiansen med boll och blev nedgjord strax innan straffområdet. Innan ilskan hade hunnit brisera över en utebliven frispark så fick Erdal Rakip tag i bollen och frälste den himmelsblå församlingen medårets vackraste halvträff.
2-1. Matchen var över och ordningen var återställd. Vi vann igen. Så jäkla enkla tre poäng. Och vi har fortfarande sex poäng ner till nästa gäng. Allt efter en match som hade det mesta.
***
En underbar men också något dyrköpt seger. I nästa match möter vi Hammarby utan avstängde Safari, Brorsson och Yotun. Både Tinnerholm och Nielsen inkasserade sitt andra gula idag och är alltså bara en varning ifrån ofrivillig vila. Det är inte längesedan vårt överflöd av vänsterbackar var ett besvärligt lyxproblem. På onsdag är ingen tillgänglig...
***
Om man nu tvunget inte kan släppa kvällens huvudperson kan jag rekommendera er att kolla upp den svenske saxofonisten, kompositören och arrangören Magnus Lindgren. Bra jazz på en både jämn och hög nivå. Hans namne fotbollsdomaren jobbar lite... annorlunda.
?***
Kyligaste och roligaste kroppsuttrycket ikväll var tveklöst Erdal Rakips Balotelli-inspirerade målgest. Men försök gärna att se om situationen som Jamie Hopcutt åker ut för. Ryktena om Yotuns språkproblem kan vara kraftigt överdrivna, när han med endast en lätt axelryckning med största möjliga klarhet lyckas att uttrycka: Ah men… Sicken fubbick!
