MFF - AIK 0-0: Tillknäppt hemmapremiär
MFF kom inte riktigt loss i den första matchen på det nya gräset. Oavgjort mot AIK betyder att dagarna som serieledare är över. Hur länge detta obehagliga tillstånd kommer att vara återstår att se.
Låt oss direkt slå fast att det på intet vis var så att AIK stal poäng av oss. Oavgjort speglade matchen ganska väl, och var det nåt lag som skulle haft ett segermål var det nog solnaiterna. Matchens fetaste chanser var nämligen deras.
Hursomhelst! Torsdagen den 9 april var en vacker dag, och just innan avspark värmde kvällssolens strålar fortfarande Roys hörna och östra läktarens övre etage. När jag cyklade hemåt från jobb tidigare framåt eftermiddagskvisten var Lilla Torg fyllt av AIK:are i kortärmat. De såg också ut att ha det finfint i solskenet, även om de just när jag trampade förbi var mitt uppe i ett skanderande av ”Vi hatar Malmö”.
MFF ställde upp som förhandsrapporterna berättat: Samma lag som sist bortsett från den avstängde Adu, och med Erdal från start med kanten som utgångsposition. Med andra ord, följande startelva:
Robin - Tinnerholm, Erik Johansson, Helander, Yotún - Erdal, Lewicki, Eikrem, Sana - Berget, Rosenberg.
För AIK hade jag fått för mig - och väntat mig - att Mohamed Bangura skulle starta. Men han inledde på bänken. Laget såg ut så här:
Carlgren - Hauksson, Sonko Sundberg, Pär Karlsson, Nils-Eric Johansson - Ofori, Dimitriadis - Blomberg, Goitom, Lundholm - Brustad.
Första halvlek
Cirka tio minuter försenad på grund av rökutveckling orsakad av diverse pyrotekniska pjäser från båda sidor stadion blåste Stefan Johannesson igång första halvan. Inledningen var lovande. Vi såg hungriga ut, tog tag i händelserna och vaskade fram ett par chanser. I den femte minuten slog Eikrem en frispark i muren, och på returen testade Oscar Lewicki AIK-målvakten Carlgren med ett lobbskott. Och ett par minuter senare bröt sig Berget fram till ett halvt friläge men fick felträff, och bollen gick en bra bit utanför.
AIK replikerade med sitt första riktiga anfall i den 10:e minuten. Brustad sprintade ifrån Erik på vänsterkanten och slog bollen snett inåt bakåt mot Johan Blomberg. Den gamle MFF Support Lund-eldsjälens skott gick dessbättre en bit över.
En kvart spelad, och Eikrem briljerade ute vid hörnflaggan. Bollen snett bakåt mot Anton, strax utanför straffområdet, men vristskottet pressades inte tillräckligt utan gick en bit över. En eloge till Tinnerholm för sättet han retar sig över en miss på: ansiktet mot himlen och ett par jämfotahopp. Jag hade i och för sig hellre sett honom jubla än att gräma sig … men i alla fall. Det ser äkta ut.
Efter vår pigga inledning åt sig AIK in i matchen. Carlgrens utsparkar slogs enligt Ricardinhomodellen. De gick alltså konsekvent mot vår vänsterkant, dit Goitom då flyttade ut. Svårt att invända mot att Henok Goitom är en bättre huvudspelare än Yoshimar Yotún, men AIK fick inget särskilt betalt för detta taktikdrag. Goitom hölls i ganska strama tyglar av Filip Helander - åtminstone till den 26:e minuten, då en djupledsboll friställde gästernas nummer 10. Ett halvvolleyavslut mot målets vänstra nedre hörn, men en mirakelreflex från Robin styrde ut bollen till hörna. Matchens chans dittills.
Under slutdelen av halvleken tog vi tillbaks dirigentpinnen. Eikrem trampade in i straffområdet, såg sig om och försökte finna Bergets huvud. Sen serverade han Rosenberg, som fick se sitt skott ta på ett försvarsben och gå över. Filip Helander var först på en hörna men fick inte riktigt träff, och bollen kunde enkelt plockas upp av Carlgren.
Jag vill minnas att det förr om åren fanns en så kallad expert i Tipsextrastudion som gillade att räkna kvartar (vem var det - nån som minns?). Hade han stått bredvid mig idag hade han förmodligen sagt att det kvartsmässigt stod 2-1 till oss i paus. Första och sista kvartarna till oss, mittenkvarten till AIK.
I övrigt då? Flera kant- och positionsbyten mellan Sana, Eikrem och Erdal. Vi glimtade till emellanåt, men AIK var kompakta och försvarade sig väl. Vi skapade få riktigt heta målchanser.
I paus kunde vi applådera åt MIF, som vandrade in på plan för att få sitt avancemang till SHL applåderat. Sen blev även andra halvlek försenad på grund av rök över plan.
Andra halvlek
AIK gjorde ett byte i paus: Sam Lundholm ut, Mohamed Bangura in. Förståeligt - Lundholm hade varit anonym framåt och däremot utmärkt sig genom att ställa till det för sitt lag med ett par bolltapp.
För att sammanfatta andra halvlek: Den var inte särskilt bra. Inget flyt i spelet, mycket kamp, mycket avblåsningar, strukturlöst, allmänt stökigt och bollen i luften istället för på marken. Och kanske inte det bästa trycket från oss på läktarplats … ? Det var min känsla i alla fall.
Eikrem flyttade ut på vänsterkanten permanent, och Erdal spelade i mitten.
Bangura blev en rejäl injektion för gästerna. Han snurrade friskt på sin vänsterkant, och provade också att falla - lite väl lätt - i straffområdet i den 54:e minuten. Johannesson plutade med läpparna och vinkade avvärjande.
Vår stora chans kom minuten senare. Ett Yotún-inlägg nickades och studsade omkring några gånger, och landade vid fötterna på Tobias Sana. Han fick till ett hyfsat avslut, men för mycket mitt på. Carlgren avvärjde.
Sana gick sen ut i 60:e och ersattes av Pawel. Berget flyttade ut mot högerkanten.
Nytt spelavbrott i den 62:a minuten, och nu av det märkligare slaget. Plötsligt rusade vår vänsterkants linjeman över plan och ut i spelargången och försvann under någon minut. Ingen aning om vad detta handlade om, men det kändes på nåt vis arketypiskt för denna oorganiserade och ryckiga halvlek.
Med tjugo minuter kvar glimtade Eikrem till med en skruvad frispark. Lite för långt ifrån krysset för att bli riktigt farlig dock. Lewicki blev varnad efter en kapning. Inget att säga om det kortet. Bangura blixtrade till i den 73:e, med en snabb vändning och en rökare som turligt nog gick rätt på Robin. Det följdes av halvlekens bästa MFF-anfall, där Pawel dessvärre missade förstatouchen efter Eikrems instick. I minuten efter exponerades en av vår spelgenialiske norrmans akilleshälar; nämligen den fot som inte är höger. Han fick ett bra skottläge men tryckte inte av med vänstern utan fastnade i dribblingar och försök att lägga över till rätt fot.
De sista - och halvlekens bästa - chanser gick till AIK. Brustad serverades ett perfekt inlägg från Johan Blomberg och tryckte ner nicken mot Robins vänstra stolpe - men fick se bollen gå ett par centimeter utanför. Oerhört nära. Och ett par minuter senare halvkrockade Robin med Helander, och misslyckades med sin utboxning. Bollen hamnade återigen hos Brustad, som dock såg ut att bli lite för stirrig och sköt för snabbt. Felträff och en bra bit utanför.
Agon bytte av Berget i 92:a. Han hann av förståeliga skäl inte göra nåt avtryck på matchen. Tilläggstiden blev lite irriterad, och matchen slutade med en Erik Johansson-varning. Det såg lite billigt och konstigt ut, men fullt möjligt att jag missade nåt.
Och sen tog det slut. Måhända att 0-0 kändes lite snopet, men orättvist var det absolut inte. Känns som att AIK fick oss lite dit de ville. Det blev mycket dueller - särskilt såna av nicktyp - och lyror in mot straffområdet. Dem fick ett väl samlat AIK-försvar undan utan några större problem. Vi körde fast, helt enkelt. Och som skrivet i inledningen, bortalaget blixtrade till och kunde mycket väl tagit alla tre poängen. Med tanke på den tur vi haft i de senaste årens AIK-möten hade vi, med handen på hjärtat, inte kunnat livet-är-orättvist-lipa alltför mycket om det blivit så.
Ingen lyckad dag anfallsmässigt alltså. Jag ser att Eikrems namn nämns ofta i texten ovan, men det är inte särskilt matchbildsspeglande. Han kom inte med särskilt mycket i spelet ute på vänsterkanten.
Erdal ska ha en eloge för sin insats.
0-0 mot en annan guldkandidat är såklart ingen katastrof. Det är tidiga dagar än.
Mot Göteborg på söndag förutsätter jag att Adu är tillbaks. För en nämnd som har ordet Disciplin som förnamn kan omöjligen ge honom mer än en matchs avstängning.
