MFF - Åtvidaberg 4-0: Proppen ur
Vi som längtat efter en skönt avslagen slutkvart mot en uppgiven motståndare fick vårt lystmäte idag. 4-0 mot Åtvidaberg var en kassaskåpssäker seger.
Östgötarna kom annars till Malmö med en svit på fyra raka vinster. Jobbigt att möta ett formstarkt lag, alltså? Nja. Jag är inte alltid alldeles överdrivet optimistisk inför varje match som ska spelas. Men faktum är att jag föredrar när vi möter lag som på sistone närmast har överpresterat framför sådana som har kniven på strupen (lex Djurgården). Det känns som om vi har lättare att hantera den lite sorglöst öppna anfallsvilja lag som inte är piskade att vinna ofta uppvisar. Framför det stenhårda arbete som är sprunget ur desperation, då.
Norling valde att vila både Rantie och Halsti från start - båda fanns på bänken, dock - och mönstrade följande startelva:
Dahlin - Miiko, Pontus, Erik Johansson, Ricardinho - Jiloan, Thern, Friberg, Forsberg - Magnus Eriksson, Pawel Cibicki.
Första halvlek
Första fina Malmöanfallet lät inte vänta på sig. Redan i tredje minuten tog Magnus Eriksson emot en passning från Miiko, vände upp och slog en skönt svepande crossboll ut till Forsberg. Emil sökte Jiloan i mitten och var nära att lyckas, men Jiloan fick inte till skottet.
Tempot var högt i inledningen, spelet böljande och båda lagen bjöd på en hel del bolltapp och omställningslägen. Känslan var att ÅFF stod upp bra, och de beredde oss en del bekymmer med långa sekvenser av bollinnehav. Största chansen kom efter en dryg kvart, då ett lågt inspel från högerkanten rann genom utan att någon åtvidabergare kom på bollen.
Men vi bjöd också på en del. Jiloan var aktiv och nära att få ett friläge efter en djupledsboll från Ricardinho. Minuterna senare var det Pawel som sökte Jiloan, men bollen studsade upp och ÅFF-backar kom emellan.
Våra hörnor i första halvlek innehöll ett oväntat drag: de slogs mot Ricardinho, av alla människor, som smög fram emot första stolpen för att nickskarva. För apropå Ricardinhos huvudspel verkade även Peter Swärdh läst samma hemläxa som många andra motståndartränare i år: ’Fimpen’ Gustavssons utsparkar riktades nämligen ganska konsekvent mot vår vänsterkant, där Ricardinho förmodligen förväntades förlora nickduellerna.
Fram till i mitten av halvleken såg Åtvid starka ut, men runt minut 28 började det svänga över åt vårt håll. Efter ett mönsteranfall sökte Jiloan Pawel, men inspelet snett-inåt-bakåt blev för högt och det hela rann ut i sanden.
Ett skolboksexempel på hur fotboll ska spelas gav emellertid utdelning i den 31:a minuten. Det började lite märkligt, med att Emil Forsberg klyddade på egen planhalva och såg ut att bli av med bollen både en och två gånger innan han rullade tillbaks till Johan. Snabbt ut till Miiko, in till Thern som kom med fart i mitten, släppte till Jiloan - som återigen slog en boll snett-inåt-bakåt, men längs backen den här gången. Magnus Eriksson mötte med en behärskad vänster bredsida via stolpen och in.
Ibland i år har vi omedelbart efter att vi gjort mål gått ner oss lite. Så icke denna gång. Snarare tvärtom. Efter ledningsmålet tog vi ett rätt bastant grepp om händelserna. Vi kunde gjort 2-0 i 36:e. Jiloan tog frispark och slog den ganska bra, men Gustavsson tippade till hörna.
Inför match nämndes det att Thern hade problem med en tånagel. Efter en situation vid sidlinjen gjorde han sig även illa i handen. Han fick gå ut till båset och blev rejält bandagerad, och det märktes att han hade ont mot slutet av halvleken - han tog sig ofta åt handen.
Sista fem gled initiativet över något till ÅFF. De feta chanserna uteblev dock, och vi kunde gå till paus med en hyfsat rättvis 1-0-ledning.
Andra halvlek
Thern plockades som väntat av i paus. Han ersattes av Markus Halsti. Inför avspark smågnabbades de forna vapendragarna Viktor Prodell och Magnus Eriksson vänskapligt - en sista hälsning från Magnus kanske, innan nu Prodell ger sig av på sitt belgiska proffsäventyr (tydligen återstår bara detaljer innan Prodells kontrakt med våra banemän från Europacupen 1989, Mechelen är underskrivet och klart)?
Friberg tog i och med Therns uttåg en lite högre utgångsposition.
Och så var det ju det här med att släkten är värst. Halvleken var bara tre minuter gammal när förre Åtvidabergsspelaren Eriksson krutade in sitt andra mål, ett vänsterskott från straffområdeslinjen. Magnus fick god hjälp av ÅFF:s mittback Daniel Hallingström, vars försök att täcka resulterade i en touch som helt ställde Gustavsson i målet.
Magnus sjätte mål för året. Tre av dem har han gjort mot sitt gamla lag.
Efter 2-0 hängdes det rejält med de åtvidabergska huvudena, och man fick, även som en normalt sett svartsynt åskådare, känslan av att det skulle till en rejäl lyckträff för att ÅFF skulle börja tro på poäng igen.
Tvärtom var det nära 3-0 i den 55:e minuten. Först via ett lobbförsök - misslyckat - från Forsberg, och kort därefter via ett pressat skott från Jiloan. Åtvid stack upp och skapade sin enda riktiga chans under halvleken: Imad Zatara fick på en bra rökare som Johan släppte retur på - en retur som kunde blivit farlig, men som dessbättre studsade fel för framrusande Åtvidabergsspelare.
Vi kontrade direkt. Många med i straffområdet, men Pawels inspel från högerkanten gick rakt i Gustavssons famn. Efter en dryg timme byttes en säkerligen tröttkörd Pawel Cibicki ut mot Tokelo Rantie, ett byte vars tidpunkt den alltid så druidlikt vise Tom Prahl förutspått redan i pauspratet.
Rantie hamnade inte i målprotokollet idag, men stressade omedelbart Gustavsson till en dålig rensning. Magnus Eriksson fångade upp bollen och lade den i steget till en djupledslöpande Friberg - som sedan med en elegant vänster bredsida lade upp bollen högt i Gustavssons vänstra hörn. Minut 62, 3-0, och matchen avgjord. Faktiskt.
Och apropå att Eriksson gjort hälften av sina mål mot Åtvidaberg: Friberg har gjort alla sina tre mot samma motstånd. Det här var Eriks första hemmamål överhuvudtaget, för övrigt.
Åtvid bytte ut även Prodell (den andra anfallaren, Owoeri, var redan ersatt av Oscar Möller, målskytt mot oss ifjol). Han ersattes av Petrit Zhubi.
Det hjälpte inte östgötarna. 4-0 kom i 66:e. Återigen en fin kombination mellan Eriksson och Jiloan och ett lågt hårt inspel. Rantie vräkte sig fram men nådde inte riktigt. Det gjorde nu inte så mycket, för bollen nådde Forsberg, som såg ut att ta lite för god tid på sig - men till slut, via Gustavssons fingrar, tryckte upp bollen i närmsta krysset.
Efter detta väntade en skönt avslagen en transportsträcka till slutsignalen. Jiloan ersattes av Kroon i 70:e. Att Åtvid var ett uppgivet lag underströks ytterligare genom att byta ut Daniel Sjölund.
Mest dramatiskt blev det i 77:e minuten, då Pontus Jansson blev liggande efter en tilltrasslad situation i straffområdet. Det såg ut lite som om han tog sig mot axeln igen, men tydligen ingen fara. Han kom in igen efter en kort vända ut till sidlinjen.
Och så, till sist, borde kanske Simon Kroon gjort 5-0 i andra övertidsminuten. Frispelad av Magnus Eriksson lade han emellertid bollen i Gustavssons famn.
Men det gjorde inte så mycket. Johannesson blåste av direkt efter Kroons friläge och vi fick nöja oss med 4-0. Och det gör i alla fall jag. Alldeles oerhört mycket. Nöjer mig, alltså.
Efter gårdagens, ur MFF-perspektiv, finfina allsvenska resultat innebär segern att vi leder serien med tre poäng. Gapet kan bli - och blir troligtvis - mindre imorgon när HIF tar sig an Öster. Men, som man brukar önska sina kollegor när de troppar av på fredagseftermiddagarna: en trevlig helg.
Magnus Eriksson fick priset som bäste hemmaspelare. Och som för att ge detta juryval ytterligare substans var det första gången hittills man kunde höra antydan till en Magnus Eriksson-ramsa sjungas på läktaren. Men det var - såklart - många som var bra idag. Hela backlinjen. Friberg, som vann precis så mycket boll man hoppades att han skulle göra när han köptes ifjol, och som dessutom fick kröna insatsen med ett urtjusigt mål.
En eloge också till Pawel, som förstås inte har Tokelo Ranties jokerliknande vad-som-helst-kan-hända … och-gör-det-egenskaper, men som gjorde en storartad arbetsinsats. Han sprang, sprang, och sprang. Och så Jiloan då, som stundtals var överallt. Vi får väl se hur länge vi får behålla honom - tyvärr är väl risken stor att det händer saker nu i transferfönstret. Men kanske finns fortfarande möjligheten att han i så fall ersätts av Guillermo Molins. De närmaste veckorna - kanske till och med dagarna - lär bjuda på svar.
