MFF – Degerfors 2-1: Rätt lugnt
Nej, skojade bara. Dagens match var sannerligen ingen promenad i parken. Men efter vad som i fotbollsrapportsammanhang brukar kallas en ”galen avslutning” står vi här ändå som segrare. Nu väntar kvartsfinal nästa helg.
Vintern har inte släppt sitt grepp om Malmö. När jag drog upp persiennerna i morse var utsikten vitpudrad av snö, och under cykelturen till matchen gjorde en ilsken, bitande vind sig påmind. Men himlen var i alla fall blå och den norra läktaren dränktes i solsken. Fullsatt, festligt och Gamla IP-kioskens enorma korvar i var och varannan hand – fanns det då inga orosmoln denna söndag?
Jodå. Det är en följetong som inte är det minsta rolig, men spelartillgängligheten var inför match inte den allra bästa. Lewicki, Rieks och Lomotey var icke-disponibla på grund av skador. Dessutom var Johan Dahlin sjuk, Buya Turay borta av personliga skäl och Peña avstängd. Som lök på laxen fick Anders Christiansen, som egentligen var uppsatt i startelvan, kasta in handduken just innan avspark. Då detta meddelades angavs ingen anledning, men jag läser nu i efterhand att det berodde på sjukdom (så ingen skada, åtminstone). Zeidan ersatte.
Laget såg därmed ut så här:
Diawara – Tinnerholm, Nielsen, Cornelius, Busanello – Hugo Larsson, Zeidan – Ceesay, Nanasi, Taha Ali – Kiese Thelin.
Degerfors mönstrade följande startelva:
Sondre Rossbach – Oscar Wallin, Seid Korac, Sebastian Ohlsson – Elyas Bouzaiene, Christos Gravius, Damjan Pavlovic, Abdelkarim Mammar Chaouche – Rasmus Örqvist, Dijan Vukojevic, Jorge Campos.
Enkla förutsättningar för vår del: Vinna eller försvinna. Ingen lär ha missat att kryss skulle innebära Degerfors-avancemang via Fair Play – OM nu inte bortalaget drog på sig fem gula kort mer än MFF. En teoretisk möjlighet som det bara var att glömma, med andra ord.
Första halvlek
Efter en lite trevande inledning med en hel del Degerfors-bollinnehav tog vi över. Och det med besked. Startskottet för en riktigt fin 20-25-minutersperiod var en chans för Kiese Thelin. Han lobbade över målvakten men fick se bollen rensas undan just innan mållinjen. Vi parkerade sedan på Degerfors planhalva. Nanasi hittade utrymme och samarbetade tjusigt med Taha Ali. Busanello sköt utanför i bra läge, och Ali, Zeidan och inte minst Hugo Larsson – efter fint tillbakasläpp från Kiese – tvingade Rossbach till räddningar.
Sista tio blev lite mer sönderryckta. Degerfors lyckades dra ner på tempot, täppa till fickorna ute till vänster lite bättre, och också vaska fram en rejäl chans via Pavlovic. Skottet gick i burgaveln från otäckt fritt läge.
Sammantaget en halvlek där vi är klart bättre än motståndet. Bara målen som saknas, som man brukar säga. Vilket å andra sidan inte alls är särskilt ”bara”.
Andra halvlek
Det började bra, och redan i den andra minuten avslutade Busanello ett fint anfall med att skjuta på en täckande försvarare till hörna. Strax därefter fick vi i alla fall påbörja ett måljubel, men det satte vi snabbt i halsen. Bollen stöttes i mål av Kiese Thelin (eller möjligen Ceesay, var svårt att se vem som var sist på den), men det vinkades bort för offside.
Och så, istället: i 57:e slog Tinnerholm hål i luften, bollen lyrades fram till Campos som slog den i djupled. Dijan Vukojevic hade startat från egen planhalva och kom helt fri – och rullade in bollen. Från min vinkel såg det ut som om han tunnlade Diawara. Men strunt samma, 0-1 till Degerfors och rejäl uppförsbacke.
Här kunde man också börja frukta att avsaknaden av en riktig pådrivare skulle ge utslag. Många bolltrillare på vårt mittfält, men också unga och/eller tunna spelare – vem skulle orka ta tag i saker och ting?
Nåja. Efter några efter-chocken-minuter trummades det återigen på mot ett defensivt Degerfors. Cornelius var nära på ett Ali-inspel, men fick bara halvträff och bollen rullade långsamt utanför målburen.
Hugo Bolin ersatte Ceesay i 67:e. Patriot Sejdiu kom in istället för Taha Ali kort därefter. Det rullades runt, det togs avslut som täcktes bort och det nickades över och utanför. Men tempot dalade och det kändes inte som om den där riktiga desperationsspetsen var där. Ja, ni hör. Klockan tickade på och det såg inte alltför ljust ut.
Ännu ett MFF-byte i 81:a: Martin Olsson in, Busanello ut.
Visst luktade det förlust. Så smått började jag trösta mig själv med, det får erkännas, att spelet ändå innehöll många positiva tendenser; att 2023 är tålamodets år. Men så, plötsligt, en strimma av hopp. Lasse Nielsen och Zeidan stod och småtrixade nere vid höger hörnflagga. Till sist lyrade Lasse in den. Ibland anmärks det på försvarare som "tittar för mycket på boll", men här kändes det tvärtom. Och det tackar vi för. DIF-försvaret missade nämligen att hålla ögonen på bollen, lät Kiese Thelin ta ner den och rulla in den i bortre. Det såg en aning konstigt ut. Kanske solen spelade in? Återigen, strunt samma, 1-1 och fyra minuter plus tillägg kvar.
Och ja, minsann, det stannade inte vid ”nära”. Vi fick cigarren också. Jag kunde lyckligen lägga allt mitt tålamodsdravel på hyllan, för innan klockan passerat 90 vräkte sig Derek Cornelius fram på ett Tinnerholm-inlägg och nickskarvade in 2-1. Stort kramkalas nere vid hörnflaggan, och samtidigt gav staketet och reklamskyltarna vid norra läktaren vika, och folk ramlade och trampade in på plan. Sjukvårdspersonal rusade över, men förhoppningsvis var det inte någon större fara med någon.
Spelavbrottet innebar att vi fick genomlida en tilläggstid som kändes väldigt lång. Närmast mål var egentligen Patriot Sejdiu, när han vandrade in från sin vänsterkant och vänsterknallade bollen just över. Och så fick Seid Korac sin andra varning efter att ha bråkat med Tinnerholm.
Lite stirrigt blev det under de sista skälvande minuterna, med en Degerforshörna och bollen runt vårt straffområde. Men några fler mål slapp vi se.
Efter fjolårets gamnackesäsong är det förstås glädjande på väldigt många plan att vi vänder och vinner på det här viset. Segern är, sett till spel och chanser, alltigenom rättvis och borde rimligtvis inte ha suttit så långt inne.
En laginsats, men några hedersomnämnanden: härligt att Derek Cornelius får kröna en solid insats med ett tungt segermål. Sebastian Nanasi kroknar visserligen i andra halvlek, men är stundtals magnifik i första. Tycker också att Isaac Kiese Thelin gör det bra. Förutom målet känns han mer vältajmad och funkar bättre än på länge i sin targetroll, med sitt stångande och insugande av bollar.
I skrivande stund är vi fjärde bästa gruppvinnare, men det är inte särskilt sannolikt att vi stannar där. För att hålla oss på den övre halvan krävs det att Sundsvall tar poäng av Hammarby på Tele2 senare ikväll. Blir det programenlig vinst för Bajen är det bortamatch som väntar, mot antingen Hammarby, Djurgården, Häcken eller Kalmar. Lottningen sker imorgon. Och hoppet om både cupen och Europa, det lever. Trots allt.
