MFF-Elfsborg 1-0: Rakip sen matchhjälte
Malmö FF hakar på Norrköping i toppen efter ett sent avgörande av inbytte Erdal Rakip.
Malmö FF tog under en fantastiskt vacker septembertorsdagskväll emot seriesexan Elfsborg i en match som efter mängder av framförallt himmelsblå målchanser kunde avgöras i minut 90. Hjälte? Erdal Rakip.
MFF, som i förra omgången förlorade serieledningen till den numera eviga vinstmaskinen Norrköping, ställde upp med följande lag:
Wiland
Tinnerholm, Árnason, Bengtsson, Safari
Eikrem, Lewicki, Adu, Berget
Jeremejeff, Rosenberg
Elfsborg, som senast kom från en 5-0-vinst mot sensationellt usla Falkenberg, placerade följande elva herrar på banan:
Ellegaard
Manns, Nilsson, Jönsson, Lundqvist
Gustavsson, Olsson, Claesson, Lundevall
Jebali, Prodell
Första halvlek
Alexander Jeremejeff får matchens första stora läge. Efter att Rosenberg jobbat fram och Berget elegant klackpassat får Alex ett fint skottläge till vänster i straffområdet. Försöket är fint och Ellegaard är inte i närheten, men ribban hindrar Malmös nummer elva från att göra sitt tredje mål på Stadion. Då hade dryga 10 minuter gått av matchen.
Ribbträffen sätter fart på Malmö med en ökad speldominans som följd. I den 18:e minuten får Eikrem ett skottläge metern utanför straffområdet. Skottet är pressat men kan dessvärre styras ut till en resultatlös hörna.
Elfsborg riktar primärt in sig på sitt väldokumentat skickliga kontringsspel med nya Issam Jebali som tydlig centralgestalt, men vaskar inte fram mer än enstaka distansskott som plockas enkelt av Wiland.
Bortsett från en halvvass period efter knappa kvarten präglades första halvlek av ett stillastående himmelsblått anfall och slarvigt offensivt passningsspel. Elfsborg låg rätt i positionerna och fick ständigt MFF:s centrala mittfält med Lewicki och Adu felvänt.
Andra halvlek
Halvlekens första stora möjlighet får Jo Inge Berget. Efter en fin crossboll av den i halvtid inbytte Yotún får Jo Inge bollen i straffområdet och försökte böja in bollen i bortre hörnet. Försvarsstyrningen av Elfsborgsback förhindrar bollen från att gå in. I efterspelet på den efterföljande hörnan kan Jeremejeff sånär nicka in ledningsmålet. På nytt står Yotún för framspelningen. Kort därefter får Berget en ny jättechans, men bollen går på nytt utanför Ellegaards vänstra stolpe. Det var nära nu, som ni förstår. Då hade halvleken pågått i knappa tio minuter.
Med en halvtimme kvar att spela går Árnason sönder och Safari får på nytt vikariera som mittback när Konate kom in. Återigen har MFF alltså tre vänsterbackar på banan samtidigt. Mittbacks-Safari är med kvarten kvar nära att nicka in sitt första mål sedan återkomsten, men träffen var sämre än läget och det blir ingenting av det hela. Efter kramp med tio minuter kvar tvingas Berra avsluta matchen som haltande anfallare. Vänsterback Pa Konate fick därför spela mittback i slutet. Parodiskt? Nä, det är inte farligt.
Med tio minuter kvar ställs Jeremejeff helt ensam med Ellegaard efter att ha sprungit sig loss, men kan inte få avslutet förbi den danska keepern.
Vid det här laget har MFF skapat nog med chanser för såväl ett första, ett andra och som för ett tredje mål. Lewicki har flera lägen, Berget har flera lägen och inbytte Erdal Rakip har ett jätteläge.
Sista delen av matchen svänger ordentligt och Elfsborg kunde lika väl som Malmö ha avgjort. Har bland annat ett drömläge som blockeras precis framför Wiland.
Lagom till att undertecknads rapporterfingrar börjat blöda som en konsekvens av alla miljoner målchanser lyckas Malmö TILL SLUT få hål på Ellegaard. Erdal Rakip, inte vänsterback, tråcklar sig fram i straffområdet och sätter distinkt bollen nere i Ellegaards högerhörn. Vackert, välförtjänt och så otroligt, otroligt viktigt.
Erdal, du vet hur mycket vi älskar dig, va?
Slutreflektioner
Behrang Safari är by far matchens främsta spelare. Sätter inte en fotjävel fel under hela matchen, oavsett om han spelade vänsterback, mittback eller enbent anfallare. Skulle fått mitt fulla förtroende att axla en målvakts- eller materialarroll också. Tryggheten personifierad.
Yoshi är spännande som högermittfältare. Slarvar en del i vanlig ordning, men har egenskaper som behövs i anfallsspelet. Lysande crossbollar ikväll.
Orkar inte ens kommentera mittbackskaoset. Får magsår.
Det buades rätt rejält efter halvtidsavblåsning. Hur resonerar man som supporter där? Det är för mig obegripligt och ovärdigt oss. Vi vinner ju efter 90, räcker inte det? Orkar man inte sansa sin reaktion fram till dess?
Första halvlek är kass, andra är bättre.
Det är sådana här vinster som bygger en serieseger.
På söndag väntar hemmaderby mot bottengänget från Helsingborg. Po dom bara.
