MFF – Elfsborg 4-1: Trög start, men lyckligt slut
Tremålsseger och en man mer i en timme – vid ett hastigt påseende kan det tyckas som om det här var en lugn och behaglig afton. Men det var det inte. Vi fick vänta till den 88:e minuten innan kvällens möte med Elfsborg var avgjort.
Stadion är knappast en favoritarena för boråsarna. Sen den invigdes 2009 har de vunnit här en gång: 2014, i den 28:e omgången. Vi hade då säkrat seriesegern i omgången innan och var väl så att säga ursäktade den gången. Året efter blev det 1-1 på Stadion. Det är allt i poängväg Elfsborg fått med sig hem härifrån. I övrigt MFF-segrar och sammanlagd målskillnad på 22-5.
Men historisk statistik i all ära – den säger inte så mycket om nuläget. Och om Elfsborg ifjol var något av ett ängsligt krislag har det i år, undantaget en 0-3-plump mot IFK Göteborg, sett betydligt bättre ut. En spännande offensiv ledd av Rosenborglånet Jonathan Levi och, såklart, Pawel Cibicki backas upp av ett spelskickligt mittfält och initiativglada ytterbackar.
Gästerna ställde upp så här:
Kevin Stuhr Ellegaard – Fredrik Holst, Stian Gregersen, Joakim Nilsson, Simon Strand – Simon Olsson, Robert Gojani, Stefan Ishizaki – Jonathan Levi, Deniz Hümmet, Pawel Cibicki.
I vår egen trupp saknades Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Fouad Bachirou och Jo Inge Berget. Bachirous frånvaro innebar att Erdal Rakip steg in i startelvan. Dessutom blev Behrang Safari startman, Eric Larsson flyttade ut och upp till vingbacksplatsen och Andreas Vindheim förpassades till bänken. Så här alltså:
Dahlin –Lewicki, Bengtsson, Safari – Larsson, Rakip, Christiansen, Traustason, Rieks – Rosenberg, Antonsson.
Två saker att notera innan avspark: Markus Rosenberg och Kevin Stuhr Ellegaard fortsätter att gilla varandra; de var i vanlig ordning kärvänliga mot varann vid slantsinglingen. Trevligt att se, och det är sånt som gör att man trots allt unnar Stuhr Ellegaard att göra ett par räddningar. Den andra saken var att det var tomt och tyst på ståplats på grund av den utlovade tiominutersprotesten mot polisen.
Första halvlek
Tystnaden gjorde också att det kändes underligt i början. Inte riktigt påskruvat. Lågt tempo, och Elfsborg vaskade fram några hörnor och nån frispark. Desto mer effektfullt när folk strömmade in vid minut tio och sången tog fart. Dock vore det fel att säga att matchens energinivå höjdes nämnvärt. Elfsborg kändes som det mest kontrollerade laget. De vann flest närkamper och hade bättre flyt i passningsspelet. Christiansen droppade ner, men vi lyckades sällan saxa ihop särskilt många passningar på offensiv planhalva.
Halvvägs in i halvleken dök en chans upp: Erdal vann boll, Rosenberg skickade fram den i djupet mot Antonsson, som försökte chippa – men fick felträff. Bollen långt utanför.
Kort därefter gav vi bort en frispark efter en indianpass upp i banan från Dahlin. Ganska långt avstånd, men Pawel Cibicki slog den med vristen, en sån där otäckt fladdrande och dalande boll, som Dahlin hade vissa bekymmer med. Sen höll vi på att sjabbla vid returen också, men till sist kunde bollen tas undan. Simon Olsson såg sig tvingad att ta ett gult kort mot Sören Rieks för att stoppa kontringen. Skulle visa sig vara betydelsefullt. Rieks blev själv varnad några minuter senare.
Och så, efter en dryg halvtimme, tippade matchen över åt vårt håll. Simon Olsson, som är vad man brukar kalla bolltrygg men som kanske har en tendens att ta det lite väl lugnt ibland, blev av med bollen på mittplan och tacklade Eric Larsson bakifrån. Spontant och live var min känsla att det var en gult kort-berättigad tackling, men på den repris jag just kollat på ser det inte lika klart ut. Hursomhelst hade domare Victor Wolf (ett nytt namn för mig) uppenbarligen samma live-känsla som jag, för han visade upp ett andra gult. Ser också att Simon Olsson själv, i KvP-intervjun efteråt, själv menar att den andra varningen är solklar. Så Simon Olsson lommade av banan. Själv protesterade han inte, men det gjorde hans lagkamrater. Utan framgång.
I 37:e levde Rieks farligt. Han spelade på bollen, men var något för sen och träffade Fredrik Holsts fot. Om nu ribban var lågt lagd kunde det där gått illa.
Christiansen blev andre varnade MFF:are ett par minuter senare. Därmed är han avstängd mot Göteborg på torsdag.
Och så vaskade vi till sist fram en rejäl chans. Rieks spelade in från kanten, Elfsborgs ena mittback kom inte åt den riktigt, och Rosenberg fick, halvt felvänd, ett friläge och drog till direkt. Stuhr Ellegaard hade dock uppfattat situationen och var snabbt ute och avvärjde till hörna. Som ledde till det allra bästa av resultat.
En kortvariant, inlägg av Safari, nickduell i mitten som en elfsborgsspelare halvvann, bollen mot bortre stolpen – och där stod Markus Rosenberg och drog in ledningsmålet på volley.
Fortsatt irriterat och grinigt på plan, och det sista som hände var att Stefan Ishizaki blev varnad för protest. Men vi gick till paus med 1-0.
Och det skulle vi vara glada för. Det märktes att Elfsborg var – är – ett lag med självförtroende. Som antytt ovan hade de inledningsvis ett bättre flyt i passningsspelet. Deras starka kanter, Holst/Levi och Strand/Cibicki, firade vissa triumfer. Målchanserna var i och för sig lätträknade åt båda hållen, men Elfsborg var det bättre laget. MFF såg osynkat ut och hafsade med passingsspelet – ett bra, eller dåligt, då, exempel på det var i slutet av halvleken. Vi vann boll, och hela högersidan var tom, förutom en Elfsborgare, Erdal och Eric Larsson. Ändå lyckades Oscar Lewicki (som i övrigt absolut inte ska bära nåt hundhuvud) lägga bollen mellan Erdal och Larsson.
Antonsson och Rosenberg kom sällan med i spelet. Antonsson löpte som alltid, men lite för mycket offside den här halvleken.
I paus oroade jag mig också över korten på Rieks och Christiansen. Känslan var att det inte skulle krävas alltför mycket för att de skulle få syna ett gult till.
Andra halvlek
Precis som mot Häcken och Hammarby: Bättre fart från start i andra. Efter fem minuter vandrade Anders Christiansen in från en korthörna och skickade upp bollen i kryssribban, som en liten illustration av uttrycket Värt Ett Bättre Öde. Kort därefter avslutade han ett fint anfall med ett hyfsat skott strax utanför.
Tvåan hängde i luften. Dessvärre gjorde även en kalldusch det. I 57:e fick Fredrik Holst mycket plats på högerkanten och skickade in en låg boll i mitten.
Rasmus Bengtsson kom fel, och Ishizaki mötte just innanför straffområdeslinjen – och styrde in kvitteringen. Målskytten firade med att på korpavis direkt gå av banan efter sitt mål. Samuel Holmén ersatte.
Kort därefter gick min dotter på toaletten, och då gick det som det brukar. Malmö FF gjorde mål. Christiansen drog till från distans och bollen gick mycket tjusigt in i burgaveln. Fantastiskt skönt att repliken kom så snabbt.
I 65:e ersattes Antonsson och Erdal av Molins och Gall. Samtidigt tog Elfsborg ut Hümmet och satte in Kevin Kabran.
Ett pärlband av chanser brändes. Rieks skruvade bollen strax utanför. Rosenberg fick ett nästan-friläge men fick inte riktigt kontroll på den. Rieks igen, halvt friläge i dålig vinkel: bra avslut, men i skallen på Stuhr Ellegaard. Eric Larsson spelade fint fram Gall (som var väldigt skottvillig när han kom in), men skottet utanför. Och Larsson nickade fram Rosenberg, som i finfint läge drog till direkt – och fick se Stuhr Ellegaard tippa bollen över.
Samtidigt var det en konstig, och nervös, matchbild. Vi kontrollerade händelserna mot en decimerad motståndare, och ändå kändes Elfsborg hela tiden farliga. Som att det sista målet inte var gjort i den här matchen.
Och det var det inte heller. Just efter att Andreas Vindheim ersatt Eric Larsson passade Cibicki fel, bollen gick fram till Rosenberg som krossade över till Molins, som tog sig in i straffområdet och lade bollen perfekt i steget till en framstormande Sören Rieks. Och så var det, till slut, i 88:e, 3-1. Pust.
I sista övertidsminuten blev det också ett fjärde mål. Gall rullade fram emot Rosenberg, Joakim Nilsson försökte glidtackla med vår kapten vann motlägget och kunde rulla in bollen i bortre.
----
Seger och tre poängs ledning i tabellen – åtminstone tills imorgon, då Göteborg kan minska gapet till en pinne. De möter dock Norrköping borta, så det är knappast någon given seger.
En betydligt bättre andra halvlek. Men det går att fråga sig hur det här hade slutat om båda lagen fått förbli fulltaliga. Fast det är nog lika bra att vi aldrig får reda på det.
Guillermo Molins inhopp får ett extra plus i kanten. Snygg passningspoäng och höll starkt i bollen många gånger.
Christiansens avstängning innebär huvudbry på torsdag. Gall från start? Eller bak i banan med Eric Larsson igen, in med Vindheim och upp med Lewicki på mitten? Vi får se.
