MFF - Fremad Amager 1-0: Årets matchspel är igång
Årets första match bjöd på spelövertag och seger. Och sällan har väl uttrycket ”en match med två halvlekar” stämt bättre – praktiskt taget hela laget byttes i paus.
20 januari. Ett ovanligt tidigt datum för utomhuspremiär. Både ifjol och förrfjol spelades årets första match en vecka längre in i januari. Så matcharrangemanget må ses som en chanstagning, men vädret får ändå sägas ha uppfört sig hyfsat idag. Givetvis grått, dystert, fuktigt och blott några enstaka plusgrader – men varken nederbörd eller någon blåst att tala om.
Som meddelats i förväg var planen att ge två olika laguppställningar varsin halvlek. Enda undantaget var målvaktsposten, där Fedel och målisarna framfört önskemålet att istället få spela hela matcher. Därför vaktade Fredrik Andersson målet samtliga 90 minuter idag.
Egzon Binaku, Rasmus Bengtsson och Arnor Ingvi Traustason var samtliga småskadade och inte tillgängliga för spel.
Första halvlekens lag var som annonserat, vilket betydde:
Andersson – Vindheim, Hadzikadunic, Brorsson, Safari – Pavle Vagic, Innocent, Bachirou, Rieks – Jeremejeff, Rosenberg.
En 4-4-2-uppställning i grunden, men mönstret från i fjol gick igen: högerbacken, Vindheim i det här fallet, tog hand om högerkanten själv och Vagic kröp in mot mitten i det som i folkmun numera kallas Rakip-rollen.
Första halvlek
Två omedelbara reflektioner:
1. Bachirous bolltouch och förmåga att vända bort ifrån sin motståndare är en fröjd att skåda.
2. Fremads nummer 20 påminde från läktarplats kraftigt om Lee Bowyer.
Tycktes som om Bonke kom rätt in i matchen. Med sitt lite trippande steg slog han ett antal enkla och rättadresserade bredsidespassningar ut mot högerkanten, och vann också boll ett par gånger. En gång högt, och han var i momentet efter nära att friställa Rosenberg.
Vi tog hand om kommandot och bollinnehavet och vaskade fram någon hörna samt en frispark i hyfsat läge. Vindheim tog hand om dem, slog dem inte dåligt, men brände till gjorde det inte - bollarna togs ganska enkelt undan av motståndarförsvaret. Första egentliga avslutet hade istället danskarna, då Bonke passade fel på egen planhalva med distansskott utanför som följd. Ett par minuter senare var Fremad-Bowyer nära, då han lurade Hadzikadunic och provade ett inspel. Det styrdes undan till hörna, men det var inga mil ifrån att Fredrik i mål blivit ställd och vi fått se ett självmål á la Halmstads på Erdals inspel i höstas.
Efter en dryg halvtimme kom vår första rejäla chans. Rosenberg löpte sig fri ner mot kortlinjen och spelade in snett inåt bakåt. Bollen hamnade hos Bonke vid straffområdeslinjen, och han försökte bredsidesplacera in den. Såg inte så tokigt ut, men täckande motståndare kom i vägen.
Bachirou briljerade kort därpå med sina kvicka, fina fötter och slog fram en perfekt boll i djupled mot Jeremejeff. Det blev inget riktigt av det där och då, men halvlekens stora chans kom strax därefter när Sören Rieks löpte upp med bollen och lämnade över den till en helt fri Jeremejeff. Första touchen blev inte perfekt, avslutet dröjde några tiondelar för länge och kunde täckas undan.
Mållöst i paus.
En halvlek som ägdes av oss, men, som brukligt är i tidiga träningsmatcher, målchanserna lyste mest med sin frånvaro. Jag har nämnt Bonke och Bachirou. Sören Rieks gjorde inte bort sig men heller inget större väsen av sig; han spelade mest säkert och enkelt. Och kunde som sagt också fått en träningsmatchsassist - framspelningen till Jeremejeff var värd ett bättre öde. Vindheim var aktiv på sin kant, många inspel kom därifrån, men de strandade ofta i motståndarmuren. Försvaret sattes inte på några jätteprov. Vagic, Rosenberg och Jeremejeff hade svårt att komma till på allvar – och i och för sig hade jag blivit rätt förvånad om Rosenberg varit magisk på en plastgräsplan i en träningsmatch i januari.
Andra halvlek
Ny utespelarbesättning in – laget formerades så här:
Fredrik Andersson – Eric Larsson, Lasse Nielsen, Hugo Andersson, Samuel Adrian – Svanberg, Lewicki, Felix Konstandeliasz, Laorent Shabani – Teddy Bergqvist, Strandberg.
Ett mer orutinerat lag alltså – fem lärlingar på plan – och Samuel Adrian neddragen till vänsterbacksplatsen. Men andra halvlek blev trots det händelserikare (i alla fall om man med ”rik på händelser” menar ”målchanser”). Möjligen hjälptes laget till detta av att Amager kroknade och såklart också gjorde en del byten.
Hursomhelst, Eric Larsson har fått mycket beröm för sina första träningar, och han gav onekligen ett frustande, ursinnigt och spelsuget intryck. Redan i halvlekens andra minut snodde han bollen till ett riktigt fint kontringsläge, men han valde att skjuta från långt håll (eller om det möjligen var ett helt misslyckat passningsförsök) och målvakten kunde enkelt skopa upp bollen.
Fem minuter in på halvleken kunde det gått illa. Missförstånd med felpass av Adrian som följd, Nielsen väl enkelt bortvänd, men Amager-anfallarens avslut blockades av Hugo Andersson.
Larssons och Svanbergs samarbete på högersidan fastnade ibland, men såg stundtals också ganska lovande ut. Laorent Shabani provade skott (utanför) efter en kvart, och en fin framspelning från Adrian nådde en fri Carlos ett par minuter senare. Han väntade, kom ur vinkel, och fick se sitt avslut fastna på motståndare. Bollen lyrades dock in igen, mot Teddy, som nickade över.
Med en dryg kvart kvar fick Fremads nummer 20, som en sorts hommage till sin lookalike, syna gult efter en sula på Lewickis smalben. Danskarnas enda varning (däremot inte matchens, som det stod här först - även Svanberg blev varnad, som signaturen 'Blåttaren' påpassligt påpekar i kommentarsfältet nedan).
Carlos blixtrade till i 80:e. Han rann plötsligt genom och var på väg mot friläge då han fälldes – möjligen innanför straffområdeslinjen, men domaren valde att blåsa för frispark. Eric Larsson stegade fram och lade den över målet.
Fast Larsson tog revansch ett par minuter senare. Ett skruvat inlägg mot Carlos, som missade, men fick se bollen glida vidare till Teddy Bergqvist. Säkert avslut, och 1-0 i 83:e minuten.
Det kunde blivit ett till, när ett liknande inlägg från Svanberg nådde Bergqvist. Han lade bak bollen till Carlos, som inte fick riktig träff.
1-0 slutade det.
Andra halvlek såg en vänstertriangel formerad av lärlingar, men jag tycker de löste det bra – särskilt roligt att se Shabanis kvickhet och initiativvilja. Även Hugo Andersson kändes lugn och stabil, även om han hade en ganska lugn eftermiddag. Teddy var inte involverad i spelet så ofta, men gjorde som sagt målet. Lewicki kändes senior i ordets positiva bemärkelse – rejäl i närkamper och villig att ta fram bollen. Svanberg och Strandberg glänste till vid några enstaka tillfällen, och Eric Larsson hann visa att han innehar en hel del av de egenskaper som skapar en publikfavorit: obändig löpvilja, aggressivt närkampsspel och en frustande inget-nonsens-attityd. En gång när han blev fälld landade han på bollen och liksom studsade upp, ivrig att slå en snabb frispark. Det där var förresten genomgående – laget visade trots resultatets relativa betydelselöshet en vilja att vinna; frisparkar sparkades igång snabbt och blickar sökte hela tiden vägar fram.
----
Alltid oroande när en spelare blir liggande. Det hände två gånger idag - Lewicki vid tacklingen som nämns ovan, och Svanberg en gång. Vid det senare tillfället var det ett par oroande sekunder, då fysteamet rusade in och gjorde den där knäskade-draglådeövningen. Vi kunde pusta ut dock, både Lewicki och Svanberg fullföljde utan synbara problem.
----
Sammanfattningsvis: Vad säger då en träningsmatch i januari? Inte så mycket, naturligtvis. Snarare väldigt lite. Men att matchsäsongen 2018 är igång, det är fint att konstatera.
