Lagbanner
MFF – Hammarby 2-0: Vår i luften och tre poäng
Tvåmålsskytt.

MFF – Hammarby 2-0: Vår i luften och tre poäng

Ny odiskutabel seger, och full pott efter två omgångar.

Efter en vädermässigt eländig start på april slog så våren plötsligen till denna helg. Söndagen började lite mulet, men lagom till avspark sprack molntäcket upp och blottade en tjusigt blå himmel. Cykelturen till stadion kantades av knoppande buskar, påsk- eller möjligen pingstliljor och de där fina små blå blommorna som under tidig vår bildar små täcken här och var i vår stad.

Även på och runt planen skulle det bli ganska himmelsblåtjusigt. Det återvänder vi till alldeles strax.

Genom att tjata om Hammarbys usla Malmö-borta-facit hade media hade annars gjort sitt bästa för att jinxa dagens match. Men inte ens det hade de något för.

Hammarby gjorde två startelveändringar jämfört med premiären mot Kalmar. Ut med Tekie och Dukanovic, in med Erabi och Kurtulus (som båda gjorde inhopp sist). Det innebar följande uppställning:

Dovin – Kurtulus, Fenger, Winther – Skoglund, Hammar, Besara, Johansson Schellhas, Pinas – Gül, Erabi.

Även Malmö FF gjorde två ändringar vs startelvan i premiären. Rieks och Otto Rosengren började på bänken,och Taha Ali och Sergio Peña – som möjligen var en smula jetlaggad förra helgen – fanns på plan från början. Med andra ord, följande lag:

Dahlin – Stryger Larsen, Pontus Jansson, Cornelius, Busanello – Taha Ali, Berg Johnsen, Peña, Nanasi – Botheim, Kiese Thelin.

Svårt att se i all sin prakt från där jag står, men det ska också sägas att Möllantifot innan avspark var magnifikt. Hatten av.

Första halvlek
Det tog mindre än en minut innan Busanello jobbade fram en hörna. Sen var det Malmö för hela slanten. Vår höga press bet, och Hammarbyspelarna fick mest ägna sig åt att antingen tjonga långt eller att passa fel. När de fick fatt i bollen, vill säga. Det var inte så värst ofta.

Ändå blev matchens första målchans Hammarbys. Pontus Jansson slog en alltför lös bakåtpassning som snappades upp av Besara, men Johan Dahlin var tillräckligt nära för att kunna få fatt i bollen. Bra gjort av Johan, som höll sig alldeles lagom avvaktande – det kändes annars som den typen av situation som lätt blir straff.

Kanske inte en uppsjö av brännheta målchanser, men matchbilden var ensidig. Hammarby fick mest ägna sig åt att blocka skott och bryta sistapassningar. Men i den 34:e minuten var vår väntan över. Derek vann en duell och fick fram bollen till Nanasi, som lade den i djupet till Kiese Thelin. Avslutet gick via Dovin och i mål. Och! Här hade klubben bestämt sig för att återuppliva den animerade nittiotalsgubben från gamla Stadions storskärmar, ni vet den där där MÅÅÅL skrivs ut och ett glatt ansikte rör på munnen som om det ropar något som kan vara lite vad som helst, men absolut inte ”mål”. Hursomhelst, nostalgi på tår-i-ögonvrån-framkallande nivå.

Det sista som hände i halvleken var att Stryger Larsen prickade ribban efter ett mönsteranfall.

11-0 i avslut, sade svenskfotboll.se:s statistik. Vi ledde, men 1-0 kändes i underkant.

Andra halvlek
Hammarby provade med två byten: Tekie och Dukanovic ersatte Deniz Gül (som mest befunnit sig i Stryger Larsens ficka under första halvlek) och Fredrik Hammar.

Det dröjde emellertid inte mer ett par minuter innan det var dags igen. Ny bollvinst högt upp, Nanasi ut till Taha Ali vars inspel möttes av Kiese Thelin vid bortre stolpen. Här var det nästan som att ljudet var osynkat med verkligheten, för läktarna började jubla innan bollen faktiskt satt. Men det gjorde de ju rätt i, visade det sig.

Efter 2-0 gick matchen, eller i alla fall vårt lag, lite i stå. Hammarby fick mer att säga till om och vaskade fram sin första riktiga chans i 61:a, när Dukanovic (som orsakade betydligt mer bekymmer än Gül) fick iväg ett vänsterskott som Johan Dahlin med besvär klarade till hörna.

Intensiteten sjönk, vi vann inte längre lika många dueller, det blev fler spelavbrott och rent allmänt lite slarvigare. Sören Rieks ersatte Taha Ali i 65:e; Vecchia och Rosengren kom in istället för Peña och Botheim i 74:e.

Och även om vi inte dominerade spelet var det ändå vi som skapade de flesta chanserna. Pinas hade visserligen ett skott som täcktes undan. Men både Nanasi och Kiese Thelin tvingade Dovin till fina räddningar, och Berg Johnsen var centimeter från att skruva in ett skott i krysset.

Cornelius fick krampkänningar mot slutet och ersattes av Elison Makolli (fint inhopp, för övrigt – han kändes lugn och trygg och var inte rädd för att ta fram bollen). Samtidigt gick Nanasi av, och Sebastian Jörgensen kom in. I 89:e fick Kiese Thelin en sista chans på hattrick, men hindrades av en ny fin räddning av Dovin.

2-0 slutade det. Visst, man kan tycka att vi går ner oss lite för mycket i andra och att det blir lite för passivt. Men då är jag petig. För jag kan också välja att se det som att vi i första halvlek är överlägsna, i andra bevakande. En solid laginsats, där jag tycker att Sebastian Nanasi är den som skiner allra mest med sina små vältajmade dribblingar och med sin, som man säger i näringslivet, smartness.

Bortasektionen var välfylld, och Hammarbyarna verkade inte alltför bedrövade över förlusten. Efter slutsignal hoppade de och sjöng som i triumf – så bra på att hålla humöret uppe, det är de, det får man absolut ge dem.
Värnamo borta härnäst. Återstår att se om det faktiskt blir på den just nu ospelbara Finnvedsvallen, eller om Värnamo tvingas flytta även denna match till Borås. Men det är ett senare problem.

Full pott efter två rundor. Vackert så.


 

Henrik Zackrisson2024-04-07 17:59:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF