Lagbanner
MFF-IFK Göteborg 2-2: Straffområdeskalabalik i kubik
Filip plockar bort Sobralense.

MFF-IFK Göteborg 2-2: Straffområdeskalabalik i kubik

Mängder av målchanser och kaotiska slutminuter. Dagens klassikermöte slutade oavgjort.

Innan man ens hunnit smälta den magiska onsdagsaftonen var det dags för nästa nervpärs: klassikermöte med kamraterna från Göteborg. Tufft matchande just nu, men i ärlighetens namn var situationen inför just den här matchen på inget sätt lättare för IFK. Så sent som i torsdags kväll var laget nere och spelade Europa League-kval i Portugal. Där nådde man ett hedrande 0-0-resultat, vilket dock hjälpte föga eftersom man förlorat hemma med 0-1.

Och det var inte blott ett - eventuellt - slitet utan också ett stukat IFK Göteborg som kom till match. Man har gått mållösa från fem matcher i rad (två allsvenska och tre Europa League-kvalmatcher) och hade dessutom två tunga avstängningar i backlinjen: Adam Johansson drog på sig sitt tredje gula för säsongen mot AIK senast, och Kjetil Waehler blev utvisad i samma match.

Dock ska det påpekas att Göteborg inte alls var sämre än AIK fram till dess att Alvbåge lät Kennedy Igboananikes beskedliga skott passera förbi sig. Men det märktes i den matchen att det är ett lag med sviktande självförtroende - efter målet, och i än högre grad efter Waehlers klumpiga och utvisningsrenderande tackling, var det håglöst.

Samtidigt, som påpekat så många gånger förut: Jag hatar detta att möta lag som är inmålade i hörn, som är desperata, som är kritiserade och inte har något att förlora. Vem brukar nedåtgående trender vändas mot? Minns Lex Djurgården ifjol. Just det.

Det fanns också något olycksbådande i luften. En sån där smått ångestoid söndag, som säkert var den sista semesterdagen för många. Fortfarande ganska varmt, men molnigt och blåsigt, ett annat bett i vinden, på ett vis som påminner en om att sommaren lider mot sitt slut.

Men vi fick trots allt dra på smilbanden innan match. När speakern innan spelarnas intåg presenterade Malmös bänk visades inte alls Erdal som nummer 5. Istället dök Pontus Janssons nuna och namn upp. Gladde säkert Pontus själv också - enligt uppgift var han på plats på Stadion idag.
Åge valde att nästan inte rotera alls jämfört med Prag-matchen. Enda startelveförändringen var att Eriksson gick in istället för Kiese Thelin. Alltså:

Robin - Tinnerholm, Erik Johansson, Helander, Ricardinho - Kroon, Enock, Halsti, Forsberg - Rosenberg, Magnus Eriksson.

Göteborg spelade med Vibe som ensam topp mot AIK senast, men även de var nu tillbaks i 4-4-2:

Alvbåge - Salomonsson, Bjärsmyr, Hjalmar Jonsson, Augustinsson - Mahlangu, Jakob Johansson, Gustav Svensson, Sam Larsson - Söder, Vibe.

Första halvlek
Möjligt att Anton Tinnerholm läst senaste  numret av Offside, där Sam Larsson porträtteras. Anton inledde i alla fall med att gå in hårt på Larsson och vinna första närkampen. Men annars var inledningen illavarslande blåvit (eller rättare sagt bortaställssvart). För den som hade väntat sig en avvaktande och defensivt inriktad start mellan två lite slitna lag, den tog grundligt miste. Robin Söder var fri redan i den tredje minuten men avslutade på arketypiskt dåligt-självförtroende-svagt utanför. Vibe hade en halvvolley utanför några minuter senare, och ett direktskott över på inspel från kanten strax därpå. Vi förlorade dueller och såg yrvakna ut.

Men det skulle bli bättre. Efter inledningskvarten började vi äta oss in i matchen. Lite bestämdare och distinktare i närkamperna, fler hot i djupled. Enock hade ett skott över i 23:e, och Magnus Eriksson en lobb i ribban i 26:e. Inte riktigt samma flyt för Eriksson i år … returen fångade Rosenberg upp och sköt i burgaveln. Utdelningen skulle komma bara minuten senare. Enock vann en närkamp och fick fram bollen till Ricardinho, som i sin tur hittade Kroon.  Simon petade fram ett elegant instick i djupled och Mackan avslutade med vänsterfoten, över Alvbåge som förmodligen chansade på att skottet skulle gå mot bortre burgaveln. Ett mycket snyggt mål.

Gustav Svensson fick problem - möjligen med låret? - och gick ut några minuter senare. Sobralense kom in, och May Mahlangu flyttade in i mitten. En påtvingad rockad, men inte så dumt för Göteborg; Mahlangu gjorde betydligt mer väsen av sig inne i mitten.

Sista kvarten böljade spelet och chanserna avlöste varann. Eriksson sökte Mackan i mitten, men bollen blev något för brant. Söder nickade mot Sobralense, Filip fick undan till hörna. En djupledsboll mot Eriksson såg lovande ut, men Strömbergsson - som hade lite problem med tajmingen då och då - valde att blunda för fördelen och blåste för Malmöfrispark på mittplan. I 38:e minuten såg ett inspel från Göteborgs vänsterkant farligt ut, men Filip dämpade den studsande bollen med arslet och den rensades undan.

Den stora chansen för Göteborg kom i 41:a. Sam Larsson motläggade sig genom och sköt, men Robin klarade. Vi gick till paus med en 1-0-ledning.

Det fick vi vara nöjda med. Göteborg hade hotat lite för ofta för att man skulle kunna känna sig lugn.

Andra halvlek
Vi gjorde ett byte i paus: Rosenberg gick ut och Agon kom in. Kanske förståeligt att Mackan vilades - tydligen hade han en skadekänning - men med hans uttåg fick vi svårare att få fast bollen på Göteborgs planhalva. Rosenbergs form känns ruggig just nu, och han lämnade ett hål efter sig.

Jag nämnde Strömbergsson ovan. I 49:e minuten var han snäll mot oss. Emil Salomonsson tryckte sig förbi Emil i vänsterdelen av vårt straffområde, vände uppåt - och föll över en glidtacklande Filip Helander. Möjligt att Salomonsson förstärkte sitt fall … men Filip tog inte bollen. Så där hade vi tur; göteborgarnas rop på straff hade viss legitimitet.

Minuterna efter hade Magnus Eriksson ett par lägen. Först utanför på ett Tinnerholm-inspel, och sen ett riktigt bra och tungt skott som Alvbåge hade rätt stora problem med.

Efter en knapp kvart plockade Stahre ut Robin Söder och satte in Gustav Engvall. Matchtendensen var så här dags rätt otäck … allt fler och längre Göteborgsanfall, och tunnsått med våra. Kroon byttes ut i 68:e och ersattes av Erdal. Två minuter senare blev det mål. I fel bur. Filip nådde inte ett instick, Erik Johansson valde att försöka glidtackla Vibe istället för att trycka ut honom mot sidan, Vibe slank undan och kunde rulla in bollen i bortre. Som mål ofta gör, särskilt såna som fel lag släpper in, såg det väl enkelt ut.

I 73:e gick Eriksson ut och ersattes av Kiese Thelin. Isaac gjorde avtryck per omgående: han nickskarvade en hörna till Halsti (eller var det Emil?), som direktsköt. Alvbåge klarade, och jag hör nu så här efteråt röster som pratar om att bollen faktiskt var inne. Omöjligt att se från där jag står dock.

Fyra minuter senare, och en fruktansvärd dubbelchans för Göteborg. Vi fick inte undan bollen, som löst rullades in till Vibe, som stod felvänd bara några meter från mål. Dansken valde att klacka, Robin klarade, Enock misslyckades med rensningen som gick rakt ut till Jakob Johansson. Hans skott räddades även det tjusigt av Robin.

Öppna spjäll åt båda håll nu, bollen ständigt i något av straffområdena. Halsti lyrade in i mitten, och nu var det Göteborgsförsvarets tur att stå passiva. Isaac helt ren i mitten, men felträff och bollen utanför. Samtidigt satte sig Anton Tinnerholm ner i mittcirkeln. Båren in, och med alla tre bytena gjorda såg det ut som om vi skulle få avsluta med en man kort.

Vad göra? Ja, mål exempelvis. Erdal slog en studsande boll mot bortre stolpen, Göteborgsförsvaret stod och sov och Emil dök upp och rakade in den. 2-1 i 83:e, och plötsligt såg det ut som det skulle kunna bli tre poäng ändå. Men icke. Det gick nån minut, sen trampade Sam Larsson in i banan, lämnade över till Jakob Johansson, fram till Gustav Engvall som vände upp och fick halvträff - vilket fångade Robin på fel fot. 2-2.

Halsti hade övertagit högerbacksplatsen, men stackars Anton hade trots allt kommit in igen. Han hölls sig högre upp på högerkanten, men var helt uppenbart inte kurant.

Det kunde blivit ännu värre. Ett par minuter senare är känslan att linjemannen missade en offside, och bollen spelades in till en helt fristående Sobralense. Robin mirakelräddade dessbättre.

Apropå Robin blev han vansinnig på Strömbergsson när Sam Larsson minuterna senare flöt genom, blev av med bollen men tillldömdes hörna. Robins tredje gula, och han är därmed avstängd mot Örebro.

Stirriga slutminuter med nästan-lägen åt båda håll, men oavgjort slutade det. Så klart surt att tappa på ett mål i 85:e, men samtidigt vore det närmast oförskämt subjektivt att påstå att vi förtjänade alla tre poängen.

Oroväckande med Anton. Hoppas det inte var nåt allvarligt.

Sam Larsson är en riktigt bra spelare. Bara att konstatera. Men ändå: usch vad mycket chanser vi släppte till.

Och Gefle lyckades inte hålla emot i Solna. Bara fyra poäng ner nu. Fast samtidigt: det är inte så bara.

Till sist: Jag ber om ursäkt för den Spirou-albumsmässiga rubriken. Men det var trots allt lite cirkus idag, så kanske kan den få passera ändå.

Henrik Zackrisson2014-08-10 21:33:24
Author

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten