MFF – Jönköpings Södra 1-0: Händelsefattigt
En match med försvinnande få målchanser såg ut att gå mot 0-0, men Tobias Sana gjorde matchens enda mål med fem minuter kvar. Roligast annars var att Anders Christiansen gjorde comeback.
Det var en sån där lördag som bär på så mycket hopp. En sån där dag som liksom tar en om axlarna, ler och berättar att jo, det löser sig, det kan nog bli vår i år också. Vi möttes av klarblå himmel, strålande sol, ett lag som stadigt sett bättre ut på sistone och allsvenskan blott ett par veckor bort. Och i solskenet på Gamla IP:s kortsida satt Jo Inge Berget – spelledig på grund av en krånglande häl – och såg ut att må ganska bra.
Malmö FF ställde upp följande startelva:
Wiland – Vindheim, Nielsen, Brorsson, Safari – Eikrem, Rakip, Lewicki, Sana – Svanberg, Rosenberg.
Jönköpings lag såg ut så här (och här reserverar jag mig för felskrivningar, för lappen med laguppställningar som delades ut vid insläppet stämde inte helt):
Kobozev – Stefan Karlsson, Calisir, Portillo, Siwe – Fendrich, Gojani – Thelin, Smylie, Kozica – Vilhjalmsson.
Första halvlek
En trevande start. Jönköping hade vissa problem att spela sig ur pressen, men lät sig för den skull egentligen aldrig stressas. Man rullade allt längre bakåt – men när man väl lyckades vända uppåt spelade man sig också fram till matchens första halvfarlighet: Dzenis Kozica petade en studsande boll en bit över.
Annars var det trångt. Rejält trångt. Initiativet var vårt, men ganska ofta var känslan att spelaren med boll tvingades ta en extra sekund på sig för att hitta nån att spela. Och denne ’nån’ befann sig ofta bredvid eller bakom bollföraren. Mera sällan framför.
Nielsen och Brorsson försökte ta det lugnt, men hamnade också i tidsnöd ett par gånger. Eikrem vandrade in i banan och lämnade högerkorridoren fri åt Vindheim, dock utan att några inspel som kunde hota kom in. Det raka, effektiva spelet från Rosenborgsmatchen fanns – gavs – det ingen plats för idag. Istället var halvlekens vassaste chans Jönköpings: ett inspel från deras högerkant möttes av någon (Thelin? Smylie?) och gick över via ribban.
Vår egentligen enda chans under halvleken kom typiskt nog efter frispark. Eikrem knorrade in och Lasse Nielsen nickade en bit över.
Sammantaget en tämligen händelselös halvlek (åtminstone om man till ”händelser” räknar målchanser). Bollar slogs upp till Rosenberg, som ibland lyckades suga in dem, men han blev också ofta lite för isolerad och skarvade till ingen. Eller tappade den. Understödet fanns inte där snabbt nog. Svanberg fick egentligen aldrig utnyttja sin fart och Jönköping låg tätt på Eikrem. Sana hade en del lovande aktioner, men det var också från hans och Safaris vänsterkant som Jönköping ett par gånger skapade farligheter när de hittade in bakom.
Andra halvlek
I paus gick Lasse Nielsen av. Han haltade lite efter en duell i slutet av första, men vet i skrivande stund inte varför eller hur illa det var/är. Förhoppningsvis bara en försiktighetsåtgärd. In kom Pa Konate. Han tog såklart hand om vänsterbacksplatsen, vilket innebar att Behrang Safari flyttade in i mitten.
Mer nerv och fart? Nja, knappast. Det gnistrade inte direkt. Markus Rosenberg tog sig lite åt låret och gick ut i 52:a. Han lindades på bänken. Bytet betydde nya rockader: upp med Sana på topp och in med Yotún på vänster mittfält.
Det mest dramatiska som hände under halvlekens första tjugo minuter var att Andreas Vindheim tåade en boll som legat vid sidlinjen in på plan. För det fick han syna gult. Strax därefter bytte Anton Tinnerholm och Dennis Hadzikadunic av Vindheim och Safari. Tinnerholm borrade ner huvudet och lyckades i alla fall skapa lite konflikt i denna smått avslagna tillställning, då han blev huvudperson (och varnad) för ett gruff vid sidlinjen.
I 80:e fick vi i alla fall nåt att jubla riktigt ordentligt åt. Anders Christiansen stegade åter in på planen efter en alldeles för lång bortvaro. Han bytte av Eikrem, och samtidigt ersattes Mattias Svanberg av Teddy Bergqvist.
Teddy stod direkt för ett inspel från högerkanten, just framför fötterna på Erdal. Inget avslut, men vår främsta målchans hittills.
Strax därefter kom Hadzikadunic fel i en duell, gick omkull, och Dennis Kozica kom helt fri ur dålig vinkel. Han försökte bredsida den i bortre, men Johan Wiland stod för en sublim benparad.
Det var knappast så det låg i luften, men det kom ett mål. Till sist. Christiansen vann bollen högt upp, och den gick till en felvänd Sana. Han dribblade i sidled, ungefär i höjd med straffområdeslinjen, och hittade till sist utrymme för ett skott – och fick se bollen gå in nere vid bortre stolpen.
Anders Christiansen hann också med att bli varnad på övertid, då han tappat bollen på mittplan och sedan tagit tillbaks den med en glidtackling.
1-0 slutade det.
Anteckningarna från andra halvlek är få. I mitten av halvleken har jag skrivit ”nu har vi rullat runt på mittplan i tio minuter”. Vi har några inspel, och Nielsens nick i första, men förutom Sanas 1-0 kan jag faktiskt inte påminna mig ett enda avslut på mål. Det såg trubbigt ut idag; anfallskrafterna lyckas i princip aldrig varken bryta genom, komma rätt eller bryta mönster.
Jönköping gör väl vad man kan begära och förvänta sig av dem. De täpper till och försöker kontraslå – ganska vasst ett par gånger i första, men bortsett från Kozicas chans just innan Sanas mål skapar de väldigt lite i andra. Väldigt många inspel knoppas bort av en allerstädes närvarande Franz Brorsson.
I veckan som kommer åker laget till Spanien. Träningar tisdag till fredag, och match mot Molde på lördag. Då ser vi fram emot att få se ännu mer av Anders Christiansen.
