MFF med supportrar, vad sägs om parterapi?
Henrik Sjöström, MFF-are i exil och tidigare redaktionsmedlem på Himmelriket, skriver en gästtext om en del avarter i den himmelsblå supporterkulturen. Kanske skulle parterapi vara något?
En del menar att när en relation är som bäst, då ska man gå i parterapi. Det är lättare att ha konstruktiva samtal med en terapeut angående ens innevarande relation ifall man är i en period då man somnar som vänner, vaknar av en puss eller känner sig inspirerad att göra det där lilla extra för att glädja den andre. Jag tror att alla som befunnit sig i en relation kan känna igen sig i de tider när saker helt enkelt är bra.
På många sätt kan man säga att MFF just nu befinner sig i en god relation till sina supportrar. Malmös fans har under flera år byggt upp en läktarkultur där ljusglimtarna håller yppersta europeiska klass. I harmoni med spelets utveckling, med tre guld på fem säsonger, har stämningen på Swedbank Stadion vunnit välförtjänt respekt i europeisk press. Stämningens betydelse har lett till framgångar som saknar motstycke i modern svensk fotbollshistoria. Vi är det första svenska laget som vunnit två säsonger i rad sen 2003. Vi är det första svenska lag som tagit sig till Champions League på fjorton år. Vi är det första laget sedan 50-talet som innehar serieledningen från första till sista omgången. Inför tuffa sportsliga utmaningar mot såväl Sparta Prag, Red Bull Salzburg och Olympiacos har en uppslutning och ett supporterengagemang bidragit till historiska framgångar.
Så varför parterapi? Utan att peka finger på någon skyldig så tror jag alla är överens om att det finns problem, även nu när framgångarna är som störst.
För att ta ett enkelt exempel så kan vi spola tillbaka till Friends Arena och matchen mellan AIK och Malmö FF i början av oktober. Vinner MFF så är guldet klart. Jag gick dit med några MFF-kompisar och vi satt på sektionen precis nedanför MFF-klacken. Under 90 minuter dominerade MFF-låtarna och på planen visade våra himmelsblå hjältar skillnaden mellan att vara bäst och att tro man är bäst.
Jag minns hur matchen inleddes med att MFF-klacken, till synes organiserat, brände av en rejäl portion bengaler. Den maskerade skaran stod sträckt i ryggen och jag tänkte på den debatten som råder. Kring den civila olydnaden, upplevelsen, spelare som tycker att det skapar stämning och kring tränare och lagkaptener som tycker att det förstör. Alla har rätt och ingen är överens.
Under matchens gång började jag se stolar komma flygande mot min fru, mina vänner och mig. Stolarna verkade ha dragits loss av några MFF-supportrar som kastade ner dem mot oss som satt nedanför, men stoppades tack och lov av ett skyddande nät. Vandaliseringen fortsatte och jag började undra hur det motiverades? Skapade det stämning? Gick spelarna igång på det?
När matchen var slut dök ett 50-tal maskerade AIK:are upp på vår sektion och delar av MFFs klack på etaget ovanför blev snabbt aggressiva. Fler stolar kastades från MFF-klacken och de maskerade männen på vår sektion tvingade oss himmelsblå att fly. Detta skedde efter att MFF vunnit guld. Då flög stolarna som mest.
Jag tror att vi ska se vandaliseringen av Friends Arena och stolkastandet som en symbol för det som inte står rätt till i MFFs supporterkultur just nu.. Att det finns en del våldsbejakande, förmodligen unga arga män, som passerat gränsen för vad som är god supporterkultur. En typ av beteende som skrämmer en del att delta kring MFF. Vi läser om det i media och följden blir att vissa låter bli att gå på match. Några få förstör och många andra vill inte längre följa sitt älskade lag på plats.
Samtidigt har MFF brustit i sina säkerhetsarrangemang och detta har UEFA uppmärksammat vid flera tillfällen. Allt från dålig hantering av visitering, dålig koll på nödutgångar och en signal om att MFF som evenemangsansvarig lämnar en del att önska. Detta gör också, om än i mindre rubriker, att en del inte vill gå på match. Har MFF gjort vad de kunnat för att lyssna in supportergrupperna och förebygga misstagen som lett till UEFAs anmärkningar?
Följderna av dessa problem är flera. En av våra tidigare huvudsponsorer har dragit sig ur med motiveringen ”mina surt förvärvade pengar ska inte gå till att betala böter åt någon annan”. Finns det kanske fler sponsorer som resonerar likadant? Vi har ett publiksnitt som är bra, men med tanke på att vi har en finare arena och ett bättre lag än 2004 så är det ändå anmärkningsvärt att vårt publiksnitt idag är runt 14 000 när vi för tio år sen på Malmö Stadion snittade över 20 000 besökare per match. För enkel slutsats? Jag tror oavsett att problemen med bengaler, våldsamt beteende och bristande säkerhet påverkat en del att undvika match, även om kärleken till laget är stor.
MFF har en stark historia och relationen till supportrarna är god, både nu och historiskt. Senast 2009 bidrog en supporterskara vid namn ”Framtidsgruppen” till en ökad dialog mellan fans och förening som ledde till flera demokratiska, kommunikativa och sportsliga förbättringar. Men de problem som hämmar de goda krafterna måste bearbetas och läget att hantera dessa blir inte bättre än nu. Så vad sägs MFF och alla supportrar, skulle det inte vara bra med lite parterapi? Det kan ju inte skada att Sveriges bästa supportrar och fotbollsförening blir ännu bättre? Jag kastar upp bollen i luften. Vill SLO, MFF, MFF Support eller annan ta initiativet till en dialog mellan parter som kan lösa de problem som finns? För man vet ju aldrig, en dag kan det ju vara så att MFF inte är svenska mästare i Champions League. Då är det kanske för sent för en konstruktiv dialog.