MFF - Norrköping 3-1: Seger i premiären
Ännu en gång hamnade Malmö FF i ett tidigt underläge. Dessbättre höll vi även fast vid den andra delen av mönstret. Utan att på något sätt tokdominera vände vi och vann den allsvenska premiären med 3-1.
Ungefär fem månader har gått sedan Norrköping firade sitt guld på Swedbank Stadion. Särskilt sönderköpta har laget dock inte blivit, så dagens startuppställning var till åtta elftedelar identisk med den som inledde matchen i november. Janne Andersson mönstrade följande lag:
Mitov Nilsson - Wahlqvist, Andreas Johansson, Jon Gudni Fjólusson, Christopher Telo - Tkalcic, Tesfaldet Tekie, Sjölund, Arnor Ingvi Traustason - Nyman, Kujovic.
Inga överraskningar i vår startelva:
Wiland - Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Kari Arnason, Yotún - Rodic, Christiansen, Lewicki, Berget - Rosenberg, Vidar Örn Kjartansson.
Första halvlek
Några lovande inledningsminuter, där Rosenberg bland annat var en hårsmån ifrån att sno åt sig ett friläge från en fumlande Andreas Johansson, blev det allt mer Norrköping. De vaskade fram frisparkar och nån hörna, och spelade sig ganska enkelt ur vår press. Första stora läget kom efter en kvart. Kujovic fick ett läge i högerinnerposition (alltså, det som gissningsvis inte är hans favoritsida - ifjol gjorde han typ tusen mål genom att från vänsterkanten vrida kroppen och bredsida in bollen i bortre hörnet), men Wiland klarade det lama avslutet. Returen tjongade Norrköpingsanfallaren ut till inkast.
Vi hann inte ens pusta ut. Bara minuten senare misslyckades vår press igen och Arnor Ingvi Traustasson fick massor av plats på mitten. Han klev fram och spelade bollen i djupet, mellan Yotún och Bengtsson, perfekt på foten på Christoffer Nyman - som rullade in den vid Wilands närmsta stolpe. Tidig uppförsbacke, ytterligare en gång detta år. Och då har vi bara just stigit in i april.
Halvvägs in i halvleken började det se något bättre ut. Berget stack exempelvis upp med en patenterad ner-med-huvudet-och-spring-löpning mitt i plan, vilken avslutades med ett hyfsat skott som beredde Mitov Nilsson vissa besvär. Båda Norrköpings mittbackar drog på sig varningar, efter att i tur och ordning trumlat ner Markus Rosenberg.
Ändå kunde det stått 0-2 efter 27 minuter. Ett nytt instick i djupled följdes av ett lågt inspel mot Kujovic. Här hade vi tur - Norrköpingsanfallaren var lite sen och petade bollen utanför.
Vår första rejäla chans fick Kari Arnason. Först arbetade Vidar Örn fram en hörna när han lyckades få till ett avslut på en djupledsboll från Lewicki. Yotún lyrade in hörnan och bollen damp efter en nickduell ner framför Kari, som dessvärre knallade den en bit över.
Rasmus Bengtsson drog på sig vårt första gula.
Särskilt motiverat var det inte, men vi kvitterade just innan paus. Riktigt tjusigt var det också: Berget fångade upp en dålig cross från Tekie och nickade fram bollen till Rosenberg. Tekie rusade dit för att reparera misstaget men blev bortskojad medelst den allra elegantaste av tvåfotare. Vidar Örn löpte, Rosenberg höll i bollen - och friställde istället Anders Christiansen via en perfekt djupledsboll (som för övrigt gick mellan benen på Andreas Johansson). Anders mötte med höger yttersida upp i Mitov Nilssons högra hörn.
1-1 i paus. Det skulle vi vara glada för. Norrköping var genomgående bättre, hade ett annat lugn i sitt spel, de hittade hål och skapade chanser med sina instick i djupet. De ägde också mitten - som sagt fick vi dåligt betalt för vår press. För mig var Arnor Ingvi Traustasson banans kung i första halvlek.
Andra halvlek
Märkligt nog kom Norrköpingsspelarna in flera minuter innan Malmö FF. Gissningsvis ville de njuta av hela ’Ingen Himmel Är Så Blå Som Min’.
För Malmö FF:s del - självförtroendeboost av målet? Ja, det får man nog säga. Det såg lite distinktare och rejälare ut direkt, och inledningen av halvleken blev böljande och händelserik. Rosenberg hade ett friläge i 48:e, men dröjde och blev undanblockerad. Christiansen sprang och sprang och sprang och hade ett hyfsat skott efter ett fint anfall i 51:a. Norrköping såg störda ut och slog ifrån sig i blindo då och då, något vi i princip inte sett alls i första halvlek. Närmast kom vi i 68:e. Yotún slog ett långt svepande inlägg mot bortre, där Vidar Örn mötte med huvudet. En lös nick som på Erik-Friberg-mot-Mjällby-manér tycktes ta evigheter på sin väg mot målet - innan den tog i utsidan av stolpen och rullade ut över sidlinjen.
Allt eftersom halvleken fortskred gick spelet lite i stå. Sjölund och Traustasson fick lite mer att säga till om igen. I 71:a kunde det gått illa, då Christopher Telo plötsligt och lite slumpmässigt blev fri på vår högersida. Liknade situationen i cupmatchen, och precis som då sköt Telo över.
I 73:e byttes en trött Anders Christiansen ut mot Erdal. Skulle visa sig att det bytet inte var helt fel.
Med en kvart kvar blev det plötsligen straff. Lite blixt från en klar himmel över det: en boll in mot Rosenberg i övre hörnet av straffområdet, Andreas Johansson kom för sent och Rosenberg hann spela undan bollen. Ur Norrköpingsperspektiv en helt onödig straff, men själv tyckte jag att den såg absolut solklar ut. Jag blev därför lite förvånad när Rosenberg i SDS-intervjun efteråt själv menade att den var tveksam … men hursomhelst, Jo Inge Berget stegade fram. En något oväntad straffskytt, men han dunkade in bollen utan pardon.
Kort därefter avlöstes Vidar Örn Kjartansson av Guillermo Molins.
Norrköping tog tag i taktpinnen. Riktigt nära var de sällan, även om Wiland fick sträcka ut på inbytte Andreas Blomqvists skott efter att Rosenberg slarvat på egen planhalva i 83:e. Annars var chanserna våra. Mitov Nilsson klarade frilägen från både Rosenberg (snyggt frispelad av Molins) och Molins (efter snygg dribbling, var värt ett bättre öde).
Och så kunde faktiskt Johannesson blåst tagit en straff till. Med fem minuter kvar skickades bollen in i vårt straffområde mot Joel Enarsson (även han inbytt), men han kom ur balans då Rosenberg tryckte honom i ryggen. Långt ifrån straff, det var det inte.
Istället stoppades de tre poängen definitivt ner i rätt ficka just då klockan passerade 91 minuter. Berget slog en cross till en djupledslöpande Erdal Rakip, som fick den med sig, kom lite ur vinkel - och lobbade den över Mitov Nilsson och in i nät. Ett mål så vackert att änglar (inte IFK Göteborg alltså, utan de riktiga) grät, och i sanning ett helt perfekt sätt att avsluta en allsvensk premiär på.
Andra halvlek var bättre. Många spelade upp sig. Tinnerholm fick bättre fatt i Arnor Ingvi Traustason. Kujovic stod för en genomgående slätstruken insats, vilket kan ses som ett tecken på att Rasmus och Kari höll honom i Herrans tukt och förmaning. Yotún blandar och ger, men stod för mycket positivt framåt. Och efter en blek första halvlek var Rodic betydligt bättre i andra.
Rosenberg utsågs till vår bästa spelare, och det tycker jag inte man kan invända emot.
Jag ser att skottstatistiken talar till vår fördel - 18-11, varav 11-3 på mål. Jag skulle dock vilja påstå att det var jämnare än vad detta indikerar. Det kunde gått åt vilket håll som helst, och det hade definitivt inte, rent objektivt sett, varit orättvist om Norrköping fått vända hem med en poäng i bagaget. Men, återigen: så fantastiskt skönt det är att vi ännu en gång vinner en i allt väsentligt jämn match.
Som en sista liten parentes var det även premiär för den nya tröjsponsorn. VW-loggan hade gärna fått vara mindre, men själv tycker jag i alla fall att det av nån anledning inte såg lika illa ut i verkligheten som på bilderna som publicerades tidigare idag. Alltid nåt.
Jönköping på onsdag! Ingen rast, ingen ro.