MFF-Öster 2-0: Kroons första, Tikis andra och Olsens nionde
Årets bästa halvlek, men en uppsjö missade målchanser gjorde att det dröjde innan vi kunde stänga matchen. Givetvis blev det rejält nervöst. Till sist kom i alla fall 2-0, och Malmö FF kunde lämna plan som rättmätiga segrare.
Skadorna i MFF – framförallt i backlinjen – börjar bli en obehagligt lång följtetong. Daniel Andersson fick därför ta plats på bänken som spelarbackup idag. Där gjordes han sällskap av idel ynglingar – och nu blir 90-talister ett lite urvattnat och tomt klingande uttryck, för här handlar det faktiskt om ungdomar som praktiskt taget är födda i mitten av 90-talet: En 93:a, två 94:or, en 95:a, en 96:a och så Dardan som är född -92.
Mest uppmärksamhet i startelvan innan match har såklart Miiko fått. Han var åter tillgänglig efter sin avstängning, och eftersom Concha dras med ljumskproblem fanns Miiko på plan från start. Det lät i mina öron som att han fick ett överlag positivt och välkomnande mottagande från publiken.
I övrigt samma startelva som mot AIK:
Robin – Miiko, Halsti, Helander, Ricardinho – Jiloan, Friberg, Thern, Forsberg – Eriksson, Rantie.
Och apropå sist mot AIK - en mening ekade i mitt huvud: ”Det brukar jämna ut sig”. Motgångar och elände idag alltså? Nja, inte riktigt. Det började nämligen bra.
Första halvlek
En lovande om än kanske något hafsig start kulminerade redan i den 7:e minuten. Forsberg trycktes ner av Johan Persson en liten bit in på Östers planhalva, men Perssons brytning hamnade hastigt och mycket lustigt hos Tokelo Rantie. Tiki sprintade sig fri och krutade med vänstern in 1-0 mellan benen på Nadj.
Bara några minuter senare var det nära igen. En fin boll från Thern nådde Rantie som fintade skott –men istället på ett lite lagom småförnedrande sätt lättade bollen över två framrusande Österförsvarare. En sublim uppvisning. Avslutet, en volleybredsida, blev dock lite för tamt och Nadj klarade utan större besvär.
Första delen av halvleken var vi helt överlägsna. Öster avväpnades lätt och hade förtvivlat svårt att hålla fast vid bollen några längre stunder. Rantie hotade ständigt, och var nära ett andra mål i den 26:e minuten. Återigen kom han i läge lite slumpartat, men den här gången blockades skottet av försvarsben och ut till hörna. Ett par minuter senare följde ett jättefint anfall som avslutades med att Friberg serverade Jiloan – men skottet gick utanför.
Sista tio minuterna lyckades Öster skapa lite ordnat spel. Smålänningarna naglade sig fast på vår planhalva och fyllde på med hyfsat med folk. Bortsett från lite flipperspel runt straffområdet – sånt kan ju alltid sluta illa – lyste dock Österchanserna med sin frånvaro.
Och ja, som Magnus Eriksson konstaterade i halvtidsintervjun, det här var nog vår bästa halvlek hittills i år, och 1-0 var definitivt i underkant. Ska man hitta nåt negativt blir det att det blir smått och plottrigt emellanåt. Vi spelar med små marginaler och ett par felpass och bolltapp vid mittplan kunde sårat oss mot en lite alertare motståndare. Forsberg kröp mycket inåt i plan och lämnade – ibland – plats för Thern ute på kanten, men oftast var det trångt i mitten. Men sammantaget gjorde vi det bra – Helander och Halsti kungar i mitten, Friberg ständigt på rätt plats, hårt arbete från Magnus Eriksson och Rantie ett allerstädes närvarande hot. Och att Miiko varit borta så länge märktes det inte mycket av. Lugn och säker med bollen, på det där inte alldeles riskfria sättet vi vant oss vid från ifjol. Möjligen följde han inte med lika mycket upp som han brukar, men annars en spelmässigt utmärkt comeback.
Andra halvlek …
… började med en kanonad av brända Rantie-lägen. Öster stod ofta högt med sin backlinje, ett grepp som kändes något märkligt mot ett sådant kvicksilver som Rantie är. Innan de första tio minuterna var spelade räknade jag till tre klara lägen för vår sydafrikan. Först blev han frispelad av Thern men fick se Nadj rädda vänsterskottet med stödjbenet. Kort därefter kom ett Jiloan-instick i djupled, läge för högerskott, men ingen riktig träff. Nadj klarade igen. Och i 54:e minuten tråcklade sig Jiloan fram på högerkanten och fick två möjligheter att få in sitt inspel. På andra försöket lyckades det. Rantie stod då sopren framför mål, men lyckades precis som vid den liknande chansen mot Kalmar pricka målvakten. Man måste ju älska Rantie för hans förmåga att skapa lägen och chanser, och den säsong han sätter merparten av dem är Svarte Filips rekord i fara.
Annars lyckades Öster få lite mer att säga till om i spelet. Deras stora chans kom i den 57:e minuten. Det blev lite kalabalik efter ett långt inkast, och på ett skott från just utanför straffområdet vräkte sig en Österspelare som kanske var Kenny Pavey fram och styrde bollen i ribban.
I den 60:e minuten gick Emil Forsberg ut och ersattes av Kroon. Det var ett byte rätt av – Kroon tog plats på vänsterkanten och Jiloan stannade till höger.
Känslan var annars att bollinnehavet jämnade ut sig. Öster höll bollen i längre sekvenser, Eriksson och Thern kom mera sällan med i spelet och Malmöspelet såg inte lika strukturerat ut längre. Men chanserna var våra. I 66:e minuten var det nära igen. Tiki hamnade i en-mot-en-läge, men möjligen bränd av sina missar valde han att rulla tillbaks till Eriksson. Lite motlägg och klydd, men till sist en skruvad vänster av Magnus en bit utanför Nadjs högra stolpe.
Med tjugo minuter kvar ersattes Rantie av Dardan. Ett finfint inhopp, som började i allra bästa stil då Dardan i sin första bollkontakt tillkämpade sig en hörna. Visserligen felaktigt dömd, Österbackens brytning gick via Dardans ben och ut, men ändå! Domar-Ekberg kompenserade emellertid illa kvickt genom att blåsa av Eriksson för ruff då hörnan slogs. Bara ett par minuter senare bjöd Dardan på en ny bra aktion. Han rullade bollen snett bakåt till Eriksson – mer synlig nu igen – som sköt direkt. Bra tryck i skottet, men dessvärre mitt på målvakten.
Öster skapade en chans till: en dalande halvvolley från Johan Persson. Dessbättre utanför, och på reprisen såg det ut som att Robin hade kontroll.
En tröttkörd Miiko byttes ut mot Pa Konate i den 85:e minuten.
Och har AIK-matchen lärt oss en sak är det denna: Då Pa byts in i slutminuterna gör vi mål. För just som man stod där och och nervössvettades över att en orättvis kvittering skulle studsa in frälste Simon Kroon och Magnus Eriksson oss. Kroon fick fatt i bollen nere på egen planhalva och hittade Eriksson med en jättefin djupledsboll. Eriksson avancerade fram längs kortlinjen och serverade en boll längs backen i steget på Kroon, som kunde kana in med 2-0.
Segern var vår.
Öster var dock ett relativt positivt lag, som trots allt oroade oss en del i andra halvlek.
Och för att återknyta till rubriken: Simon Kroons första allsvenska mål någonsin, Ranties andra för i år – och Robin Olsens nionde raka halvlek utan insläppt mål. Karln vet alltså fortfarande inte hur det känns att släppa in mål i allsvenskan. Men på Livescore ser jag å andra sidan att skott-på-mål-statistiken landade på 9-0 i vår favör. Vore ju skräp av Robin om han inte kunde hålla nollan då ...
Skönt att Helander klarade sig utan varning och därmed slipper vara avstängd på torsdag. Han behövs. En varning fick vi dock. Magnus Eriksson på övertid, då han tråcklade sig in i straffområdet och halkade. Absolut inte straff, men absolut ingen filmning heller.
Ser på text-TV att Trelleborg, allsvensk femma år 2010, förlorat med 0-1 hemma mot Limhamn-Bunkeflo. Olika falla ödets lotter.
Det blir alltså en skinande ren seriefinal mot Göteborg om tre dagar. Blott två plusmål skiljer lagen åt. Spännande, som min understatementdrottning till mor skulle sagt.
Till sist: Fyra vunna och en oavgjord så här långt. Vet ni när vi senast hade ett så bra facit efter fem omgångar?
Svar: 1978. Ett tag sen, med andra ord.